Men du är min mormorsmor och det är så fint och roligt att se dig på släktsidan, på Facebook. Helt fantastiskt, egentligen! Hilma var ditt namn och du är så lik min mormor Anna Serudia (eller hon var lik dig), att det nästan är som att se två kopior.
Jag har hört sägas att du var så väldigt snäll och det kan man nästan ana när man ser det här fotot.
Jag undrar vem du var? Jag måste fråga min mamma lite mer!
På de släktforskningspapper som jag har fått, kan jag räkna till så många som 12 barn – alla födda av dig! Då det sista barnet föddes, var du 45 år och du själv levde i nästan 78 år, där uppe i den lilla byn utanför Storuman, långt uppe i grantäta och kalla Norrland. Jag tror att du levde på en bondgård, men är inte riktigt säker. Nu när jag har läst kommentarerna från mina släktingar om dig och sett den här bilden, så vill jag veta mer!!
Helt otroligt vad vår släkt har vuxit och att jag kan följa kommentarer och inlägg från de som på långt håll har släktband med mig själv.
Internet gör verkligen världen och Livet mer spännande!


Kommentarer till: "Jag träffade dig aldrig" (3)
Det är helt underbart att kunna blicka tillbaka genom att lyssna till gamla berättelse. Min mor har skrivit en berättelse om min mormors mor, som jag sedan har renskrivit. Där finns det både sorg, glädje och en himla massa bus. Den berättelsen är guld värd och vi är många i släkten som fått ta del av den
. Du får säkert mycket med dig om du pratar med din mor. Kram
Hon ser så god och robust ut. Man fick många barn förr. Farmor min hade 13, mormor 8.
Roligt att du har fått veta mer om din släkt, det ger mersmak, eller hur?
Det var en fin skildring.