Usb-minne och foton

Datorer och kameror och att spara sina alster på olika håll - DET håller jag på med nu och rekommenderar dig att göra detsamma, om du inte redan har sån ordning på dina saker.

Blev så glad att finna att jag har sparat det mesta på USB och att mycket finns kvar på kameran och andra datorn. Lite har gått förlorat, men ändå…gäller att se det positiva!

Datorn är lagad och nu skapar jag nytt. Samlar lite foton från USB-stickan till den här datorn också. Och ska snart gå ut på långpromenad i vår sköna huvudstad. Hoppas på att inte få regnskurar i huvudet, men just NU lyser solen i alla fall!

Har kollat och fixat med foton ssv, så här kommer lite blandat:

Cyprus

Gotlandspålle

Gott och grönt!

Kreta…

Espana

Hela världens

Lite sommar i bloggen – längtar redan!

Bekymmer; på dina axlar? Nä, det går ju inte. Måste säga ifrån ibland, leva mitt liv. Inte andras. Ser Idol nu, njuter av kvällen och tänker på en blivande elvaåring.

Varit hos doktorn idag och det gick bra. Tog mig en promenix genom staden, till Sveavägen och hittade lite söta saker på Öb. Vad skriver jag inte, för någon fyller ssv år imorgon…

Idol – nu väntar vi på finalen. Vem får åka hem och vilka kan fortfarande bli morgondagens (?) stjärnor?!

Börsen

Stockholmsbörsen steg kraftigt idag, till följd av Greklands beviljade nödlån och det gläder mig för alla småsparares räkning, mig själv inkluderad  Bara att hoppas att Grekland nu kommer till rätta med sin ekonomi, hur nu det ska gå till?

Är inte så insatt i hur det där fungerar, men det borde väl gå att lösa? Kan man hoppas.

I övrigt vill jag säga att jag älskar tsatziki och grekiska kakor och så den grekiska övärlden, där Kreta står högt i kurs. Kan i och för sig bero på att jag bara har varit på en till grekisk ö, Korfu och det var hundra år sedan… Aten är charmigt också, men inte lika lugnt…

Idol nu. Massa tjejer som uppträder ikväll. Så många talanger det finns…!

http://www.dn.se/ekonomi/uppat-pa-27

http://www.svd.se/naringsliv/borsen-steg-nastan-6-procent_6506286.svd

Människors godhet

Livet är som en trång tunnel på Kreta; det gäller att komma ut i ljuset.

Tänker jag på och undrar hur man kan känna sånt rent instinktivt? Allra oftast stämmer den känslan dessutom och jag undrar var ren intuition kommer ifrån?

Sedan finns ju känslan av tvärtom också, men det är som tur är inte så vanligt att jag känner av sånt. Eller…har jag ens gjort det någon gång? Nja, vet inte riktigt. Mer att en del friserar sanningar enormt, inte står för det de har sagt till dig utan målar om orden och skeendet, duperar och manipulerar. Är det i ren girighet? Trist och onödigt.

Därför håller jag mig mestadels kring det goda, så gott jag kan. Och det finns verkligen många goda och vänliga människor. Idag pratade jag med en av dem..

Tack.

Har aldrig riktigt förstått mig på det här med status…

Märken hit och märken dit, fina villor med finare bilar och så pengar att handla pälsar som visas upp för att det är så fiint..

Vad är vitsen? Varför är ytan så viktig? Räcker det inte med att försöka ha det så bra som möjligt? Fast samtidigt är ju även jag fåfäng och gillar att köpa kläder som sitter bra på kroppen och ett litet märke hit och dit är ju trevligt emellanåt, men den här överkonsumtionen…den fattar jag mig inte på! När allt ska vara så  fint och dyrt som möjligt, så att andra blir imponerade, eller vad?

Ändå bor jag ju själv på fiina Östermalm. Men anledningen till det är att jag trivs så bra här och tycker att läget är fantastiskt. Både nära till stan och massa grönområden, så vill jag ha det och jag tror på att göra Livet så bra och bekvämt för sig som möjligt, det är inte samma som hög status.

Vet någon som håller på att jobba sig utbränd, för att kunna betala den fina villan, poolen, två bilar och allt shoppande och så resorna på det… Resor är underbara, så det kan jag förstå! Men allt det andra – är det verkligen värt att snudd på jobba livet ur sig för att upprätthålla en fasad? För vems skull har man en fasad? Hm.

När ska man hinna leva då? Och hur lycklig är man när man är så trött att ingen ork finns över…?

Har så svårt att bestämma mig

Kreta, I miss u.

Det har jag märkt på sistone, som när jag igår stod och provade två likadana klänningar i två olika storlekar och inte kunde se någon skillnad. Ändå var jag tvungen att dra av och på, lätt svettig till slut, flera gånger…

Och nu har jag köpt två rullväskor, på öppet köp, för att välja en jag vill ha. Den ena är billig och lite mindre välgjord, men ändå duger den och har bästa måtten. Den andra är lite bättre kvalité, men inte säkert att jag slipper checka in med den – och det får plats mer i den! MEN – syftet var ju att ha en väska för att slippa checka in. Ändå kan jag inte bestämma mig. Suck…

Haft son hemma på pannkakor, hunnit ligga och läsa en stund ute i varmt och behagligt mjölkdis. Varit på stan och inhandlat väskorna här ovan och kikat lite på TVn.

Har tappat grepp om vilken dag det är och fick tänka både en, två och tre gånger innan jag insåg att det är torsdag idag. En hel månad kvar på ledigheten dessutom…

Sökningar

Sök	Vyer
bröstklyftor	2
sofia prins carl	2
daniel woldu 2011	1
pacita’s nipa hut	1
kastalia village	1

Lite roligt, en del av mitt liv, ju! Men bröstklyftorna vet jag inte var de kommer ifrån; skriver jag om sånt?!

Kändisar brukar hamna här emellanåt, om det är någon nyhet jag läst. Pacita’s Nipa Hut är från en reseberättelse jag måste ha skrivit för ett par år sedan – ett ljuvligt ställe på Filippinerna, där jag var för många år sedan.

Kastalia Village är från senaste resan, kom hem därifrån i lördags och det är ett mysigt ställe på Kreta.

Googlingar säger en del om Livet

På flygplatsen

Igår. Då såg jag en kvinna, med ganska kort rödbrunt hår, en massa tatueringar, kort kjol och snygga armmuskler. Dessa vältränade armar, på en kanske 45-årig kvinna, fick mig att bli sugen på att börja träna ordentligt och så tyckte jag hon såg cool och lite ball ut.

Det vimlade av människor i gaten, flera hundra och vi satt kvar och gick iväg till planet sist av alla. När vi sen skulle ta våra platser på planet, så satt vi näst längst bak. Jag tänkte inte på att titta efter vilka som satt runt omkring, känns ju tämligen ointressant när man ska flyga (eller resa överhuvudtaget, allt man vill är ju att komma iväg!).

När vi väl hade spänt fast oss och satt oss till rätta, så hörde jag en kvinnlig röst bakom mig och en ung flickas svar och jag bara visste – utan att se mig om – att det var just den d ä r kvinnan, hon med de vältränade armarna, som satt bakom. Jag behövde liksom inte vända mig om för att konstatera det, trots att jag aldrig hade hört hennes röst! Jag bara visste det. Efter ett tag vände jag mig (pliktskyldigast inför mig själv) om för att kolla om jag vetat rätt och det hade jag ju förstås…

Av alla flera hundra människor, varav flera kvinnor och unga tjejer, så visste jag det och det var rätt. Hur kan det komma sig?

Kom hem

Igår kväll vid halv elva. Hade tur med en snäll busschaufför som väntade in oss när vi kom rusande från Cityterminalen; vi slapp vänta 22 minuter på nästa buss tack vare den snällheten.  :)

Har hunnit träffa dotter och son idag. Tillagat och bjudit på middag, pratat lite. Mysigt. Sytt i en knapp och lagat en trasig söm också… Mammor är bra att ha ibland.

Köpt en klänning och en bikinitrosa modell mindre, här ska solas så mycket hud det bara går. En mascara och en T-shirt, samt ett par presenttoppar blev också dagens kap. Behöver ringa mamma, men är så himla trött. Känner alltid av luftombyte något enormt, så har det varit sen jag var liten. Varje gång vi åkte till eller från Norrland så sov jag jättemycket mer än vanligt efteråt, supersömnig. Konstigt, va?

Fin get vid vägen på Kreta

Kväll nu. Datorkväll. Jag har en del att ta igen, har inte hunnit besöka andra bloggar under tiden på Kreta alls, till exempel…

Kreta

Jag älskar palmer!

Vaknar utsövd klockan åtta, tänker på att nu är den en timme mindre i Sverige (varför släpper man inte riktigt allt annat på semestern, utan är ändå ibland där man inte är?).

Sträcker lojt på mina bruna ben och smyger tyst upp ur sängen. Inne i köket sätter jag på vattnet och tassar ut på toan.

Sen blir det thé ute på terrassen, med en bok av Pernilla Glaser (som jag har lånat här på hotellet. Virginia Andrews fick nämligen underkänt av mig, HUR kan hon sälja så många böcker? Banalt, inte meddragande alls, ingen känsla i och som en barnbok, nästan).

Medan jag sitter där i godan ro och läppjar på mitt thé, hör jag syrsornas höga och envetna sjungande och så tuppen som börjat gala redan vid fem-snåret, ackompanjerad av duvors kuttrande. Jag älskar de här ljuden!

När tiden börjar närma sig 9 så stoppar jag de brunbrända fötterna i mina svarta flip-flops och smyger iväg till ett litet Mini-Market som ligger precis bredvid hotellet. Där hittar jag ett stort bröd, toppat med sesamfrön och räcker fram 1 Euro till mannen som äger stället. ”Efcharisto, Thank you”, säger han skrattande och jag svarar likadant (och försöker verkligen härma uttalet på ”Efcharisto”, inte lätt!).

25 meter har jag att gå tillbaka till vårt fina hotell, Kastalia Village. På den lilla sträckan möter jag en vespa, med en gammal grekisk farbror (80 år, kanske?). Han tutar glatt och ropar ”Kalimera”. Jag spricker upp i ett stort leende och svarar samma tillbaka, för jag älskar vänliga människor och det finns det verkligen gott om här på Kreta!

Kommer att tänka på alla de stränder vi har besökt här på Kreta. Trots att det är tredje gången jag är här, så finns det hur mycket som helst att upptäcka. Och på vägen till olika beacher ser man så mycket annat. Naturen är dramatisk, omväxlande med kargt stenlandskap, höga berg och klippor och så alla dessa otroligt vackra blommor och hus. Undrar hur mycket tid som läggs ner på rabatter och att ha det fint omkring sitt hem? Livsrytmen är helt annorlunda mot hemma i Sverige, för i trafiken är det otroligt hetsigt och ett slags blixtlås-system i full fart, men i övrigt verkar dagen tas i godan ro. Människor kan stå och prata rakt över en gata, med höga röster och många är de som avslappnat sitter i skuggan på en uteservering, under ett träd, eller vid sin dörr och bara ÄR. Njuter av att föra ett gott samtal med en vän, eller av att leva. Sitta i skuggan.

På vår väg till Stavros, som ligger öster om Chania, såg vi bergsgetter nöjt klättra precis bredvid vägen. Hundar ligga  och slöa vid en husvägg, taggiga buskar fulla av alla dessa högt sjungande syrsor kanta vägen och så otroligt många vackra grekiska hus i olika färger. Att komma fram till en strand känns varje gång som en stor belöning; att få plaska i ett turkosklart hav som är alldeles perfekt tempererat, kunna ligga däri precis hur länge som helst och bara NJUTA.

Morgonbrödet skärs upp, jag lägger på lite smör och en skiva ost och fortsätter att läsa min bok i skuggan på vår hotellterrass, allt till syrsors muntra sjungande. Jag älskar Kreta!

Lugnet, hettan, livsrytmen – här är härligt att vara. 

Madonnan in bikini - The one and only

Stavros beach - inramad av en mäktig klippa.

(Efcharisto=Tack. Kalimera=Hej.)