En kvinna i huvudstaden och Livet :)


…finns det de som gör och jag läser förundrat om
det här.

Jag antar att man måste ha ett riktigt stort hjärta för att dela med sig så?! Eller så är man inte riktigt kär och har inte mött den stora kärleken ännu?

En vacker tanke, på sitt sätt, att dela den du älskar med någon annan; men jag undrar hur det fungerar i praktiken? Är det verkligen ingen av parterna, som ingår i ett polyamoröst förhållande, som mår dåligt känslomässigt av det hela? Eller är det bara fint och kanske bättre att leva med flera på en gång ?!

Vad är svartsjuka förresten? Är det att inte vilja dela med sig till någon annan? Att inte vilja ha den man älskar i samma säng som en annan kvinna? Att man inte kan förlika sig med att den man älskar delar det allra innersta med en annan? Eller är det helt naturligt att i en kärlek är man bara två?

Kärlek till många däremot, utan att ha ett förhållande, är väl en annan sak?

Oj, så många tankar jag fick; mitt i julförberedelserna och allt. Undrar jag hur världen skulle se ut om flera levde med flera…?

Skulle du kunna leva med flera?

Blogg 2.

Läs även andra funderande bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Kommentarer till: "Att leva med två kvinnor" (25)

  1. ”Kärlek till många däremot, utan att ha ett förhållande, är väl en annan sak?”Är det?Varför?

  2. Som jag har upplevt det så beror svartsjuka ofta inte på den andra parten och vad den gör, utan på en underliggande självuppfattning som inte baseras på sig själv. Att man letar efter bekräftelse i den andre, i stället för att skaffa sig en egen uppfattning om sig själv. Det är därför så många människor blir avgrundsförkrossade när de blir dumpade, eftersom de inte längre vet hur de ska se på sig själva.När jag mådde som värst blev jag till och med svartsjuk för att min flickvän umgicks med vänner – hur patetiskt är inte det?

    • Madonnan sa:

      Det låter i alla fall oerhört jobbigt att känna så. Hoppas det är bättre nu då.Fast jag tror inte enbart att det handlar om svartsjuka när man inte vill dela en människa med någon annan. Har jättesvårt att se det så!:)

  3. Madonna:Det man mår dåligt av är att leva ett liv som inte är förenligt med den man _är_. Det är samma(fast det yttrar sig på olika sätt) för en polymänniska i ett monoförhållande som en monomänniska i ett polyförhållande.Men visst det finns faktorer som vi lider av som ni slipper. Men! det handlar inte om svartsjuka, som dom flesta utanför polyvärlden tror.(Då väljer man inte ett polyliv) Det handlar om utanförskap, bristande acceptans och fördommar. Alltså hur vi hanteras av vår omvärld, speciellt dom som står oss nära, dvs. släkten. Just därför var det en ren glädje, för mig, att läsa sin blogg. Du fördömer inte, du tänker efter.Så tack!God jul och gott nytt år!Kram Ninni

    • Madonnan sa:

      Jag antar att det är oerhört svårt att leva så och samtidigt dömas av andra. Tack för dina ord och ha det så bra!

  4. Nej, jag vill inte leva så, jag vill finna en kärlek och hoppas att det kan hålla längre än mina förhållanden hittills…Kram!

  5. Det där…ska jag ta mig tid att fundera över i jul..återkommer…*ler*

    • Madonnan sa:

      Ser fram emot en uttömmnade förklaring till vad du kommer fram till :)Kram!

  6. Har just läst en intressant bok om detta! Ja, fasen vet om det finns något rätt och fel… Kanske är det bäst att inte ha någon alls utan bara älska sina redan befintliga barn och sina katter!!! Det är lugnast så!Men jag önskar dig i allafall en GOD JUL!!!Kramar!!!

    • Madonnan sa:

      Magnus: Det tror jag är tillräckligt för de flesta; med en att älska och leva med.Tack detsamma! :)Tizzel: Förstår dina tankar och i olika faser i Livet är det nog olika som passar bäst:) Kram

  7. Ja, jag har kärlek till min Linda, tycker att räcker så..Jag önskar dig och dina nära och kära en god jul och ett gott nytt år!

  8. Jag tycker det låter svårt. Tänker också att det är ju inte konfliktfritt med en partner hur är det då med fler? Men det stämmer det där med att ju mer kärlek ju mer älskar man. Att hjärtat blir större. När jag blev så snabbt gravid igen efter att dottern hade fötts så hann jag tänka, hur ska det gå att kunna älska en till så här mycket. Men det var ju inga problem. Snarare tvärtom. Jag älskade ännu mera. Ja du vet ju. Så det är en intressant aspekt. Att kärlek föder kärlek. Men som sagt kärlek föder konflikter också. Jag är nöjd med en jag. Fast det skulle kunna gå att uppgradera honom lite mellan varven så skulle det vara helt perfekt.

    • Madonnan sa:

      Haha, en viss uppgradering skulle vi nog alla behöva mellan varven :)Men visst minns jag tanken att hur sjutton skulle jag kunna älska nästa bebi lika mycket. Men det gör man ju.Fler konflikter låter däremot inte så trevligt…Kram

  9. Nej, ingen mår dåligt i ett polyamoröst förhållande. Iaf inte av dom anledningarna. :)Det är underbart och enkelt tycker jag.

    • Madonnan sa:

      Anonym: Tack för länken.Mattias: Så bra att det passar dig då 🙂

  10. Såg att den länkade till min gamla blogg. Här är den jag använder om någon är nyfiken:)

  11. ”Är det verkligen ingen av parterna, som ingår i ett polyamoröst förhållande, som mår dåligt känslomässigt av det hela? ”På den svara jag: Är där verkligen ingen i monoamorösa förhållanden som mår dåligt av det hela?Varför skiljer sig så många efter kort tid då? Varför är otrohet och älskare/älskarinna så vanligt?Många av oss poly-folk har börjat ett liv som monosar. Ett liv vi mådde dåligt av, varav vi fick hitta en form som passar _oss_.Poly är (kanske?) inte för alla. Men många monos mår dåligt av den monorelationsformen.Polyamori kräver att man kommunicerar och det är en klar fördel, oavsett relationsform, som monogama människor skulle behöva lära sig. Mår någon dåligt så pratar man om det och försöker tillsammans lösa bakomliggande orsak.

    • Madonnan sa:

      Hej Ninni och tack för din kommentar.Jag tror att kanske kan det vara andra faktorer som isåfall gör att någon mår dåligt i ett polyamoröst förhållande? Men då är det ju riktigt viktigt med god kommunikation och att alla kan komma till tals lika mycket..Det finns nog både för- och nackdelar med allt, är min tanke.Ha en fin kväll.

  12. Jo, jag skulle kunna leva med två. Jag gör det. Jag har två män jag kallar för mina. De båda har andra relationer med kvinnor de kallar för sina. Visst händer det att svartsjukan dyker upp, det är inget som är konstigt eller märkligt. Det är kanske hur vi hanterar det som är konstigt – vi pratar om det, luftar vad det är som gör oss ledsna, rädda eller på annat sätt oroliga. Inte så sällan finner jag att min svartsjuka handlar om att jag är rädd att inte duga, att inte räcka till. Men i en relation där andra relationer inte är förbjudna så vet jag att jag aldrig kommer att bli övergiven för någon annans skull – det finns utrymme för mig med. Men riktigt kär är jag. Det är lika häftigt att finna ”den rätte” – varje gång!

    • Madonnan sa:

      Tack för din kommentar; intressant att ta del av för mig som inte har någon sån inblick alls.Så bra att ni kommunicerar så bra! Önskar dig lycka till i fortsättningen också 🙂

  13. Nilsson sa:

    Flumartikel,hur många vill ha det så? Varför framställs det som något önskvärt? Typisk skitartikel i kvällsblaskan.

    • Madonnan sa:

      Fast det förekommer ju på sina håll så lite intressant är det att läsa, tycker jag 🙂

  14. Hehe, men straffet för bigami är 2 svärmödrar, haha tänk på det du!!

    • Madonnan sa:

      Oj, då! Fast bra, jag har bara mkt goda erfarenheter av svärmödrar 🙂

:)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln