En kvinna i huvudstaden och Livet :)

Barndomsminnen

Det har jag tagit del av i Dn under sommaren och både intressant, lite förvånande och igenkännande har det varit under läsningen. 

Idag läser jag om en tioåring från finfina stadsdelen Östermalm som hårdsatsar inom tennis. Fem gånger per år hinner han träffa en kompis på fritiden, i övrigt är det träning och matcher runt om i världen – allt för att lyckas med sin dröm att bli världsbäst tennisspelare.

Är barn som hårdlanseras lyckliga då? Eller riskerar de att förlora en barndom?

Själv har jag haft barn som har friidrottat och tävlat energiskt, speciellt ena tjejen som var otroligt tävlingsinriktad,tränade flera dagar i veckan och ständigt stod på prispallen och tyckte det var såå roligt. Ända tills hon blev skadad och fick vara borta ett halvår… Fast det kanske är skillnad med det sociala umgänget inom olika sporter, för inom lagsporter träffas ju barnen hela tiden, under träningar och matcher och på läger, etc.

Kanske är det lite väl elitinriktat för ett barn att lägga så mycket tid på sin idrott, som i artikeln och inte hinna med att vara ett barn som leker ute på gårdar och hemma hos andra? Eller så känns det så roligt och givande att det bara är rätt, så länge det håller sig så…

🙄

Kommentarer till: "Barndomsminnen" (4)

  1. Jag har valt att peppa mina barn i de val de väljer, att låta dem testa de vill och stötta dem om de tycker det är roligt och vill satsa. Men inte till vilket pris som helst, det är så viktigt att de får vara barn och leka och umgås med sina vänner….. Läste om den där asiatiska mamman i USA som hade skrivit en bok om just varför asiatiska barn är så smarta och duktiga.. skrämmande läsning faktiskt….

    Jag hoppas det är bra med dig… Hur ser det ut.. har du tid för någon fika/lunch framöver. Jag har just Mattias som är sjuk.. så denna vecka vet jag inte hur den ser ut.. KRAM

    • Tror också att man ska lyssna in barnet och se hur det orkar med och mår av tränandet.

      Började jobba idag, pust. Men träffar gärna dig framöver, vi kan väl avvakta tills han är frisk och bestämma då?

      Kram på dig!

  2. Inte så lätt att svara på entydigt men jag tänker att så länge det är barnens behov (och inte ambitiösa föräldrars) som styr så är det OK. Om mamma eller pappa vi förverkliga sig genom barnet är jag mer tveksam.

:)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: