Och säkerligen på fler platser också. Rent förskräckligt att läsa artikeln i DN, som handlar om barnprostitution och polisens letande på nätet – efter sexannonser från unga tjejer som säljer sex.
Hur någon vill eller vågar sälja sex är för mig obegripligt och att ett barn överhuvudtaget kan komma på tanken – det är sorgligt, bedrövande och riktigt hemskt. Vad har de här unga för bakgrund och hur går det till? De här sexträffarna… Jag läste här om det och finner inga ord.. bara avsky för alla de som faktiskt köper sex av unga trasiga tjejer (eller killar)!
Madonnans 
Kommentarer till: "Barn och unga säljer sex i Stockholm" (6)
Men det är jo enkelt att lösa detta, man bara förbjuder köp av sex och då försvinner problemet… under mattan
Hej , vad jag har förstått är att överlag är det ”välordnade” familjer utan hemska bakgrunder som har flickor och pojkar som säljer sex. Artikeln berättade om Sofia och NK prislappar i rummet hennes på över 40 000 kronor. Jag frågar mig bara lite enkelt, de barnen som har allt varför behöver de mer? Förr arbetade föräldrar 7 dagar i veckan, sedan 6 dagar i veckan och mig veterligen så länge det fanns mat på bordet kläder på kroppen så fanns inte ett behov av att sälja sig själv. Så när vi tänker som alltid ujjj måste vara föräldrar som inte get tillräckligt med tid. Så tycker jag det verkar som att tjejerna vill ha ”mer”. Dyrare väskor, dyrare kläder. Smalare, längre och blondare hår. Vad blir ungdomarna idag matade med? Fashion, fashion, mobiler, apps, de säger själva att det är svårt att hänga med. Men ska vi vara riktigt ärliga är många så otrevligt bortskämda, så otroligt arroganta. Jag har ungar i den här åldern, vi bor mitt i Stockholm. Jag personligen har sedan dagis lyssnat på föräldrar som talar ett visst språk. Lilla vännen klart att du ska få en ny mobil. Mobil rtill en unge på 11 år???? Som dessutom inte kan stå på abonnemanget själv, föräldrarna har inte råd att handla en enkel mobil, barnet ska ha en ”cool” mobil som kostar skjortan så blir det till att skaffa en med abonnemang för ett par år. Hur låter det?? Normalt?? I mina öron mycket onormalt men i de flesta fallen helt ok. Ingen ifrågasätter, att en unge ska ha en mobl på sig för 4000 kronor. Vad visar vi barna med det? Och sättet tonen som många använder till sina föräldrar, jisses , mina ord tar slut…Släng bort kraven som kommer redan på dagis om vilka färger, vilka kläder, etc och sedan håll det tills barna är stora nog att kunna arbeta ihop sin lön. Ingen förälder är perfekt utom den perfelta familjen utåt. Men låt inte ungarna bestämma att vi ska ha dåligt samvete som föräldrar. Varför har inte barna ett dåligt samvete? Varför bryr de sig inte om sin nästa? Kika ordentligt på vad media skriver. Få av dessa ungdomar har någonsin sett ett givarkort till någon förening. Och har de det så är det för att familjen ska imponera på någon annan, varför jag säger det är för att mina ungar har som volontärer gjort detta arbete i många år att sälja julmärken till cancerföreningen. Så kom igen nu föräldrar. Vi är inte varken trasiga ,, dumma, eller helt enkelt bombade i huvudet. Släng bort pressen och behandla ungdomar såsom vi vet är rätt. Ingen är felfri varken ungdomar eller vuxna. Men om vi använder huvudet ihop så kommer det att fixa sig. Och samma gäller ungdomaran..de är varken trasiga, dumma eller bonmbade. Vi har helt enkelt låtit pressen ta över vad som ska bäras, känslan av att vara en i en grupp av snyggt klädda ungdomar. Varför säger vi inte osm det är…ta bort media, Det är faktiskt kris ekonomisk kris.
Jag instämmer – på sätt och vis. Klart barn inte ”behöver” dyra saker, men det är nog inte sakerna det handlar om, vilket barnen på någon nivå kanske inser själva också. Man börjar överlag inte sälja sex istället för att skaffa ett jobb om det är något fint man vill ha, det finns säkert men man bör inte bedöma fallen efter det.
Även om det är vanligare så behöver men trots allt inte ha en traumatisk barndom eller vara svårt mobbad för att känna att man saknar erkännande här i livet, som de här tjejerna försöker köpa sig till med fina, dyra saker eller, med en förvriden typ av närhet som vissa som säljer sex uttryckt att dom får.
Så ”dåligt samvete som föräldrar” – inte för att man inte har råd att ge ungen dyraste saken, men man kan ju se över hur mycket tid man fakiskt tillbringar med dem. Tyvärr kommer det här i den åldern där erkännande från sina jämnåriga är betydligt viktigare, föräldrarna har man ju ”ändå”, i vilket fall det enda man kan göra är att försöka prata ändå och stötta ungarna i att våga vara annorlunda…
Det är uppenbarligen enklare (och verkningslösare) att förbjuda störda vuxna att ta kontakt med barn än att ”fixa” barnen så att dessa miffon inte kan manipulera dem efter sina själviska behov. Förhoppningsvis försöker man göra både och…
Jag är inte trasig.
Bra!
ja, det är vidrigt men ofta så ”glider” man ofta in i sådant efter att han blivit utsatt för övergrepp som förflyttar de barriärer som ”normala” barn har… så oftast inser man inte hur man hamnat där förrän man sitter djupt i det och ofta i ett djupt drog eller alkoholberoende också…
hemikram