En kvinna i huvudstaden och Livet :)

Eller  – när ÄR de inte barn längre?! 🙄 Det kan man undra, men jag känner verkligen starkt för den stackars mamman i den här artikeln i DN: http://www.dn.se/blogg/fragainsidan/2012/07/06/aehur-ska-jag-fay-barnen-att-farsarja-sig-sjalvaae/

Inte klokt att kvinnan i artikeln har två barn hemmaboende, över 20 bägge två, som inte betalar ett enda öre, knappt jobbar och dessutom får hon jobba extra för att ha råd att ha dem där!

Vi har sparat till barnen och  när de har flyttat har de fått varsitt ganska saftigt konto, för att ha till det första boendet bl a. Jag känner att sedan får de vara stora, vuxna, självförsörjande. När jag själv flyttade hemifrån fick jag inte ett öre i bidrag, förrän efter 40 års ålder och då var jag ju redan självförsörjande och självständig. 🙂

Visserligen är tiderna tuffa nu, med ett mycket kärvt bostadsläge. Att hjälpa till en egen bostad är en del som gör och det är verkligen fint och förmånligt för de unga. Men om barnen bor hemma och jobbar, så klart de ska bidra till kostnaderna. Föräldrar  gör väldigt olika, har jag förstått och en symbolisk slant räcker hemma hos oss, medan en del unga betalar flera tusen i hyra varje månad.

Alla ska naturligtvis göra som de tycker och efter sina egna förutsättningar – Men det stora och viktiga för att få VUXNA ”barn” är väl att de ska kunna ta hand om sig själva?!

Eller? Vad tycker du och hur gör ni?

Kommentarer till: "Hur länge ska man försörja sina barn?" (5)

  1. Väl talat Islandsmamma mina tankar exakt!!

  2. Mina barn är praktiskt och intellektuellt självförsörjande redan nu, men jag betalar för deras uppehälle så länge de går i skolan. När de börjar förtjäna pengar på något sätt, så kommer de att få betala en del av sin vikt sas. även om de är myndiga.

    Fram tills dess så är deras ”betalning” en del av hushållssysslorna, som också är inbyggd hemkunskapsutbildning.

    Hemikram

  3. Vi sparade en del till barnen och mormor och morfar gjorde samma. Inga stora summor för det hade vi inte råd till med tanke på att jag pluggade delar av småbarnsåren. Sedan betalade vi deras körkort.

    Den enkla sanningen är att våra barn kommer att ha högre löner än vad vi har så kanske får det bli payback-time i stället!

    Curla för mycket gynnar ingen!

  4. Det finns nog flera aspekter på det här. Som tex varför många föräldrar har curlat sina barn till att vara så ointresserade av att ta hand om sig själva att de hellre bor hemma och får allt ordnat åt sig än att ta kontroll över sina egna liv. Jag ser det så här, man ska ge sina barn de verktyg de behöver för att kunna vara fullständiga hela vuxna som klarar svårigheter och livets mödor. Vem som helst kan gå bort närsomhelst, ska man då lämna sina vuxna barn oförmögna att ta hand om sig själva..Sen får man pga omständigheterna hjälpa varandra. Min sambos 22 årige son har t ex flyttat hem till oss. Han och jag är väl inte de bästa vänner, jag fick ett utbrott en dag då han och hans flickvän i vanlig ordning vägrade lyfta ett finger hemma. Det var speciella omständigheter den dagen och de vägrade rubba minsta plan jag var stressad, och det varinte mitt hem men det berörde mig ändå..Nåja, nu tappar jag tråden. Han gör ingenting. Ingenting annat än att LANA och spela dataspel. Jag sa vid inflytten att nu får han lov att visa framfötterna annars åker han ut. Direkt. Man kan inte vara 22 år och bete sig som en bebis då man bara gör saker som är roliga för att det tråkiga är så jobbigt. Vi får se nu. Det här är tänkt som en nödlösning eftersom jag inte hade hjärta att låta honom gå bostadslös. Efter 1 vecka är det fortfarande fungerande, men vi får se. Det blir ju lätt så att han har det så bekvämt att han skiter i allt och tycker vi ska tvätta och städa åt honom. Han får tvätta sina kläder, vi lagar middag åt oss alla, han får komma och gå som han vill ungefär, men här tar vi hänsyn till varandra. Alltså vill han sitta uppe till 3 på natten är det upp till honom men då är han tyst när han väl går och lägger sig. Vi behöver inte stöka för mycket på morgonen, men smyger gör jag inte. Däremot dammsuger jag inte hela huset kl 7 på morgonen. Han ska naturligtvis betala för sig, även om han inte tjänar pengar. Hur soft blir det inte annars? Han är en sån som skulle kuna bo hemma 10 år till om han får det för bekvämt. Något måste göra att han lägger manken till att vilja tjäna egna pengar och flytta ifrån pappa. Däremot får han hjälp om det är något han verkligen behöver t ex en jacka eller något annat nödvändigt. Inga märkeskläder, då får han lägga till det själv. så har vi det, återstår att se om det håller 🙂

  5. Jag tror det är viktigt att börja tidigt. Man kan inte skämma bort dem med markservice och ”Hotell mamma” i 18 år och sen förvänta sig att ur den bortskämda tonåringen ska det plötsligt födas en kompetent, kapabel, självgående vuxen över en natt.
    Familjen är ett gemensamt arbete och ALLA ska dra sitt strå till stacken – efter ålder och förmåga. En ettåring kan ta undan sina leksaker i en låda. En femåring kan bädda sin säng. En tioåring kan hjälpa till att laga mat. En trettonåring kan tvätta och diska. Barn föds inte lata och hjälplösa (okej, de första 6 månaderna är de inte till stor nytta, hehe). De föds med en otroligt stark drift till kunskap och gemenskap och samarbete. 🙂

:)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: