En kvinna i huvudstaden och Livet :)

20140808-115030.jpg

Los Angeles natthimmel ifrån flygplanet. Älskar himlar uppe i luften!

Vi lyfte på utsatt tid 20.55 ifrån Los Angeles Airport, LAX, i torsdags – dvs 05.55 igår svensk tid. Resan skulle ta knappt 10 timmar, fick vi veta, alltså nästan en och en halv timme snabbare än enligt tidtabellen. Perfekt!

Vi flög med Norwegian som har fått mycket kritik på sistone. Tror jag. Har hört det, men inte följt nyheterna medan jag varit i USA. Det var en underbar resa till USA och Los Angeles, otroligt intensiv och jag har inte hunnit smälta alla intryck ännu. Vi har ju inte varit på svensk mark ens ett dygn ännu, så inte så konstigt kanske. Vi landadepå Arlanda 15.13 igår eftermiddag och inatt har jag sovit som en prinsessa, så jag har just insett (efter att ha googlat på ”jetlag”), att jag nog är mer inställd på svensk tid än på Los Angeles-tid. Det var nog jetlag jag hade där, vilket är vanligare när man åker åt det hållet än tillbaka, eftersom jag somnade vid midnatt (09.00 svensk tid) när vi var i USA och vaknade vid fyra, femsnåret (13.00-14.00 svensk tid). Sverige ligger ju nio timmar före, så det var ju konstigt att jag inte sov när klockan var nio timmar mer här!

Nu blir det här ett hastigt nedtecknat inlägg, rörigt och aningen hafsigt. Men ändå. Vill berätta om hur en egentligen fin flygresa kan vara…

Vi lyfte, började kolla på en film på skärmen framför. Oceans Eleven med Brad Pitt och George Clooney. Det finns en hel massa filmer att välja på under en sådan flygning och dessutom olika spel, musik och så kan du beställa med ditt kreditkort ifrån Snackbaren därifrån. Nåja, resan gick som smort ett tag. Jag var ganska mätt, hela dagen, efter att ha ätit friterad varm sushi vid tre-snåret, så jag petade lite i flygplansmaten – spagetti med tomatsås och sallad. Efter att ha pratat, tagit foton på himlen utanför mitt fönster och tittat på filmen, så blundade jag och lyckades somna ett par timmar. Tror det är första gången jag har lyckats sova på ett flyg!

SEN vaknade jag och kände mig jättekonstig! Har bara svaga minnen om hur jag ville gå på toa för att jag mådde illa, insåg att jag kände mig svimfärdig och inte skulle kunna, trevade efter en kräkpåse men inte hittade någon och försökte väcka mina medpassagerare…Sedan svimmade jag enligt dottern över henne och vaknade till, började hulka och fick en kräkpåse och hjälp av J. Det var fruktansvärt, genom både näsa och mun!! Inga mer detaljer, men jag kunde inte andas knappt… Flygvärdinnan, en manlig, kom ångande med massa papper, flera påsar, cocacola, två flaskor vatten och…en chokladbit. När jag såg den mådde jag ännu mer illa, men det var ju snällt! 🙂  Han hade gett ett något hispigt intryck, själv vet jag inte för jag var ju upptagen s a s.

Efter alla kaskader, satt jag där och mådde illa. Yr och svag, men fick hjälp efter ett tag att komma till toan och fräscha till mig. Resten av flygresan dåsade jag och längtade tills vi skulle landa, alltmedan jag kände passagerarnas ogillande blickar och funderingar om ifall jag hade kräksjuka. Själv tror jag att det var någon mat jag ätit, kanske sushin? Det i kombination med ev åksjuka, sömnbrist, blodtrycksfall och min knasiga, ynkliga kropp som får knäppar emellanåt?

När vi gick av flyget vinglade jag iväg, men det blev mycket bättre allt efterhand. Fast det var den värsta flygresan jag har upplevt, för man blir så hjälplös och känner sig som värsta parian för de andra. Vilket jag inte orkade känna DÅ, utan mer i efterhand. Vad ska man göra, liksom?

Inatt sov jag som en gudinna, mellan midnatt och nio på morgonen. Tror helt klart att min kropp är inne på svensk tid och har varit det mest hela tiden. Hoppas den fortsätter så! 😉

Annonser

Kommentarer till: "En mardröm på flygresan…" (6)

  1. Åh…din stackare!
    Att bli sjuk på ett flygplan är det sämsta tänkbara…:/

    Er resa verkar i övrigt ha varit härlig.

    Kram till dig 🙂

  2. Oj, vi har åkt till USA rätt många gånger och en av dem blev jag så sjuk,
    utan att fatta vad det var. Jag satt och svimmade om och om igen, kunde inte äta eller något var bara helt snurrig och flygpersonalen hjälpte mig så gott de kunde, mellanlanda i London och jag fick åka rullstol kunde inte gå till nästa flyg, blev körd i en sån där liten ”golfbil” till en doktor som ansåg att jag kunde åka vidare. Det visade sig vara kroppen som helt la av, utbränd och där började hela min resa mot transplantationen 2009. Stackars dig och fy för att sitta där och spy när alla glor och tycker det är skitäckligt. Välkommen hem, jag säger som Gina jag har inte någon som helst längtan efter resandet, har rest mycket redan.

  3. Stina´s Bucket sa:

    Men stackare! Troligtvis matförgiftning….. min sambo fick det på semestern- Fast att få det på flyget är ingen hit alls!

  4. Oh vilken mardröm. Det är det sista man vill att bli sjuk på ett flygplan. Men låter som en mild matförgiftning. Kanske just sushin.
    Värst att nu mår JAG dålig. JAg klarar inte läsa sånt. 😦
    Men skickar en kram!

  5. Glömde skriva mitt namn!! Hihihi. Kram jaja ❤

  6. Fy så jobbigt för dig/er! Skönt att vara på marken igen. Kram

:)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: