Underbara öppna magnetkamera!

Känner att jag måste skriva om min upplevelse av landets enda öppna magnetkamera som finns på Sabbatsbergs sjukhus, här i Stockholm. Kanske kan det hjälpa någon annan som inte vågat göra undersökningen, men behöver en sådan?

Efter att inte ha lyckats genomgå en undersökning av en vanlig magnetkamera, dvs in i en tunnel som var som ett väldigt trångt rör, gick jag hem och var superdeppig. 😦  Jag ville ju göra undersökningen för att få hjälp med min värk och avdomningar, men när jag väl var där fick jag panik och det gick bara inte. Nästa morgon googlade jag på om det finns större magnetkamera och se, det finns det – en öppen modell på Sabbatsberg! Jag ringde husläkaren och de skickade remiss dit. Jag fick tid inom ett par veckor, för de har öppet även kvällstid så man behöver inte vänta så länge.

Hela dagen igår var jag lite skärrad, försökte tänka positivt och fick flera uppmuntrande kommentarer om att jag skulle fixa det, vilket jag själv sade hela dagen lång: Jag kan, jag klarar det här!

När jag kom till Sabbatsberg vid femtiden på eftermiddagen så togs jag emot av en manlig sjukskötare som visade sig vara mycket empatisk och väl lämpad för sitt jobb med oroliga patienter. Han var jättesnäll och uppmuntrande och förklarade lugnt hur det hela skulle gå till och att han efter varje ”bild” skulle fråga mig om allt gick bra. Jag fick ha kläderna på, bra! Det enda jag behövde ta av var bh:n och skorna, för man får inte ha någon metall i magnetkameran. Sedan fick jag lägga mig på en brits med kudde under huvudet och visst sattes ett slags bälte runt halsen, men det var inte hårt fastspänt eller gav giljotinkänslan som jag fick i en vanlig magnetkamera. Själva apparaten var helt öppen på sidorna och jag åkte in under ett ”tak” som ändå var en bit ovanför och det kändes luftigt och tryggt. Det brummade och skakade lite när kameran startades. Jag fick lyssna på Lugna favoriter (som inte hördes så väldigt bra, utan snarare mycket knastrigt i bakgrunden, men det var ändå något att fokusera på). Sedan tog varje magnetfoto mellan en och fem minuter.

Jag låg på rygg med händerna knäppta över magen. Under undersökningen så började jag räkna fingrarna från lillfingret på ena handen till lillfingret på den andra handen, fram och tillbaka, men det slutade jag med efter ett tag när jag märkte att det gick bra och inte var instängt eller farligt. Efter undersökningen blev jag önskad Trevlig helg av den fantastiske sjukskötaren och jag dansade nästan hemåt, med litet stopp vid inköp av sushi takeaway för att fira lite. 😉

Jag tror att alla fixar en sån här undersökning. Det kan vara bra att ha med sig någon som stöd, ifall du är orolig. Själv blev jag så avslappnad att jag nästan höll på att somna på slutet… 🙂  Nu väntar jag på att träffa husläkaren och få veta resultatet av undersökningen. Kanske är det enbart enorma muskelspänningar som gör det onda, eller så är det något helt annat? Vill bli hjälpt av med värk.

Varför finns det förresten inte fler öppna magnetkameror? Det är 2016 och borde finnas så pass moderna apparater…