En kvinna i huvudstaden och Livet :)


Och det var när hon födde mig… En dramatisk entré till världen gjorde jag tydligen och hon förlorade mycket blod och höll på att försvinna bort. Som tur är kom hon tillbaka.

Första gången hon berättade om det här var när jag fyllde femton år. Hon hade legat på sjukhus flera veckor innan jag föddes, pga komplikationer och det var inte så kul. Förstås. Sen vet jag inte vad det var riktigt, som gjorde att hon förlorade så mycket blod under förlossningen och försvann ett tag, men hon har berättat om hur hon såg sig själv uppifrån liggandes där i förlossningssängen, med läkare och sjukvårdspersonail omkring sig. Allt kändes behagligt, mjukt och fint när hon ”åkte iväg”, men ändå var det vetskapen om tre små döttrar under fyra år som fick henne att ”vända om”, att få den styrkan att komma tillbaka.


Det här har gjort att jag alltid har varit mycket intresserad av nära-döden-upplevelser och astral projektion. Samt att jag har varit mycket rädd för att föda barn, vilket också var mycket besvärligt den första gången när jag blev igångsatt, pga lite förhöjd äggvita. Allt gick bra, men jag fick sövas efter förlossningen för att det blödde kraftigt inuti. Sen var jag så rädd att jag antingen inte hade fött flera barn, eller så var det lika bra att köra på så fort det gick. Vilket alltså blev fallet. Jag är så glad för våra fina fyra barn, varav tre är vuxna. Det har varit en lärorik resa som har varit större än allt annat jag har upplevt.

I vilket fall så undrar jag hur det är med dessa ut-ur-kroppen-upplevelser. När mamma berättade om min födelse senast, så kände jag igen så mycket ifrån sånt jag har läst, men en sak vet jag bestämt och det är att hon inte har läst ett enda dugg om sånt! Ändå stämmer hennes berättelse så väl överens med andras upplevelser. Vad är det då som händer? Är det tanken som målar upp en bild av skeendet, eller finns det något annat efter att vi har lämnat jordelivet? Själv tror jag på flera liv, känner mig helt trygg i att det finns något annat än enbart Jorden i detta stora Universum. Det kan inte bara vara Vi; någon mening med det här måste finnas.

Och jag tror på liv emellan våra liv. Kanske i andra dimensioner. Jag har alltid haft väldigt svårt för att tro på att alla våra tankar bara försvinner; så många tankar och känslor som finns i en enda hjärna/själ/kropp – hur skulle de bara kunna försvinna – ut i vad?!
Djupa tankar. Väldigt intressant och om vi inte trodde på något…jag vet inte. Vad det nu är.

Kärlek kanske? Mellan alla oss människor. ❤

Annonser

Kommentarer till: "Min mamma hade en ut ur kroppen-upplevelse" (1)

  1. Ingen kan väl med säkerhet säga vad som händer vid ”nära döden” upplevelser men det är många som har liknande upplevelser som din mamma

:)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: