En kvinna i huvudstaden och Livet :)

Kom på en sak: Du lär dig något hela tiden. Varje dag.


En sak jag håller på att lära mig riktigt ordentligt om är Alzheimers sjukdom. Om demens med den varianten. En sjukdom som är mycket läraktig just för att den innehåller så många olika faser – ibland är det klart, men plötsligt blir det ganska snurrigt. Sedan ca ett och ett halvt år har jag lärt mig betydligt mer än innan, om denna en av hjärnans sorgliga sjukdomar i åldrandet (oftast börjar den iallafall hos äldre personer). 

Jag har lärt mig att lyssna utan att säga emot typ i stil med ”Ja, men det där stämmer ju inte. Det pratade vi ju om igår och då sade vi ju att…! Har du glömt det?!” Istället gäller det ofta att hålla med eller på ett smidigt sätt förklara något så att personen blir tryggare. Att hålla masken och vara den där stabila, lugna som milt emellanåt påminner om vem jag är. Att jag inte är min syster eller någon från hemtjänst. Det innebär att leta och leta efter saker som ”någon har tagit” när den demente själv har gömt dem för att inte någon (hemtjänsten t ex…) SKA ta sakerna. Nycklar, plånböcker, viktiga papper. 

För några år sedan flyttade m och l några trappor upp till en större lägenhet i samma port. Kanske var det då sjukdomen började? För mycket tid går åt till att förklara att: Jo, det här ÄR hemma och ni bor inte där längre. Det är era saker, inte bara likadana saker som ni hade där och det här är ert hem. Ni bor här nu och har gjort det länge. Dessutom måste alla peta i sig iallafall lite mat tre gånger om dagen. Och det kan hemtjänst hjälpa till med, även fast de tror att ni har ätit för att du säger det när de frågar… 

Det är många telefonsamtal till olika personer inom vården och hemtjänst. Det fungerar bättre numera, efter många samtal från oss systrar och det finns fantastiska grannar som hör av sig när det snurrat ordentligt.

Nu tror och hoppas jag på besked efter påsk på ett boende som kan ge den omvårdnad och trygghet som behövs. Det är en oro som ligger på lur hos anhöriga hela tiden och nu är det dags att få mer hjälp. 

Att följa någon nära i denna sjukdom, som har eskalerat ganska fort senaste året, är en stor omställning och även en slags sorgeprocess. För den som en gång var, glimtar bara fram ibland. 😔
💖🌟

Advertisements

Kommentarer till: "En period i Livet – om alzheimers " (1)

  1. En jävulsk sjukdom. Hoppas att jag slipper den själv och att kan ta mitt liv innan den tar över mig.

:)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: