Konstiga tider det här
December 2020 och snart är det jul. Kom jag på. Mitt i en pandemi och det virus jag nu är i sluttampen av: Covid-19 🦠.
I köket och vardagsrummet hänger glimmande adventsstjärnor, det står också en adventsljusstake på ett bord i vardera rum. Så tindrande är ljusen att julstämningen finns här lite grann, tillsammans med det röda bandet som fanns på julkorgen jag fick från jobbet. Det röda fina bandet knöt jag förresten effektfullt runt om handtaget på köksfönstret. Så blev det aningen mer jul här hemma.
Sedan var jag tvungen att vila. Igen.
Nu har det gått tolv dagar sedan covid-19 gjorde entré inuti mig. Det försökte ta över min kropp, men hela tiden har jag känt mig trygg i att jag fixar detta, som faktiskt har varit lindrigare än en influensa men betydligt mer än en förkylning. Idag är den första dagen då jag känt att krafterna är på väg åter. Det här inlägget tar förresten av den lilla energin, redan har jag vilat en stund mellan orden….
Det jag vill säga är iallafall att jag tror att Sveriges befolkning nästan skriker efter fler ordentliga åtgärder mot pandemin, för nu är vi så trötta på alla oroande skriverier och vetskapen om hur viruset härjar. En stor otrygghet mitt ibland oss. Vi alla verkar nu förstå att det måste hända något riktigt ordentligt för att få stopp på det här. Äntligen reagerade regeringen, men ojoj en sådan tid det tog!
Jag själv är iallafall på väg att tillfriskna efter att ha testat positivt förra veckan och det känns befriande. Känner mig som en pestsmittad och har varit isolerad här hemma, samt använt handsprit och munskydd innan jag lämnat bädden för ett toabesök. Ingen har hittills blivit smittad, peppar 🌶 peppar. Jag fortsätter att använda munskydd även hemma ett par dagar till, för ingen vet ju säkert vad som är bäst numera.
Hur var det när jag blev sjuk? Jo, det smög sig på lite grann. Hade problem med luftrören och astmakänning lite mer än vanligt dagarna innan. Sedan kom det så tydligt en förmiddag. Jag fick harkla mig och hosta lite ideligen och samtidigt fick jag världens frossa, när febern började stiga. Då förstod jag och gick hem från jobbet och den vägen kändes som en lång brant uppförsbacke som aldrig ville ta slut…så jobbigt!
Har sovit och dåsat mestadels alla dagar tills nu, förlamande trött. Mått illa i tio dagar men nu äntligen kunnat börja äta mer än smoothie och havregrynsgröt, men det är inte som vanligt. Har verkligen ingen matlust utan äter för att det är viktigt. Haft lite förändrat luktsinne och känner inte viss doft. Så mystiskt. Hade också mycket ont i magen i några dagar, huvudvärk och värk i musklerna runt bröstkorgen och i ryggen de första dagarna.
Hur kunde jag få viruset då? Det har jag funderat över lite i dimman. Jag har ju varken åkt kollektivt eller träffat folk, inte gått på affärer eller gjort något roligare än att gå till jobbet och träffa alla som är i en skola utan munskydd…och sedan gått hem igen, de senaste två månaderna. Det enda jag har gjort, men ändå! 😷
Nu blev jag så trött. Vill ändå dokumentera lite och återkommer nog snart igen.
Ha det så bra så länge. Håll avstånd, håll ut och mys bara med dina närmaste eller själv i jul🎄❤️🌟
Senaste kommentarer