www.svt.se/nyheter/utrikes/wallstrom-om-homofobin-i-tanzania-uttalandet-ar-oacceptabelt
Hur borde Sverige göra med biståndet här då? Det är fruktansvärt och omänskligt att hbtq-personer letas upp och förföljs, samtidigt som ett minskat bistånd drabbar människorna i Tanzania. Bistånd borde vara förenat med vissa villkor- som till exempel att alla har rätt att vara den person man är🤨
Hur många är vi inte som funderar över livsfrågor, över hur allt kan hänga ihop, vad som är meningen med Livet, egentligen. Varför vi finns, vad tanken är att vi så ofantligt många är utplacerade på ett stort jordklot i ett mäktigt och fascinerande Universum.
Stora frågor som inte har något svar. I alla fall inte i det här livet.
Hur det än är, vad som än är rätt, så tror jag att tolerans till allt är det allra viktigaste. Att det finns Kärlek mellan oss människor, en Vidsynthet och Öppenhet för alla olikheter och synsätt.
Det här är egentligen inget jag går omkring och funderar på dagarna i ända. Det bara finns här, med mig, i mitt inre. Frågorna.
Vem vet? Kanske någongång att även svaren kommer till mig?! 🤶Bara sådär! 🧐🤗
Hur ska vi förhålla oss? Leva som vanligt för att inte låta ondskan segra. Vi är inte rädda.
Underbart foto på Stockholm med Kärlek till denna underbara huvudstad, hittade jag på Facebook.
❤❤❤❤
Den oron, innan man rekognoscerat sina närmaste och tankarna på så många andra och de som gick åt… i en galnings jakt på VAD?! Den oron parkerade inuti igår och jag var som i beredskapsläge till långt in på natten av de helikoptrar som cirkulerade över Stockholm och olika utryckningsfordons sirener. Varje gång jag hörde dem. Kände emellanåt också att ett liv på landet hade varit tryggt och bra🙆
Leva ”som vanligt”?! Ja, om det går med ständiga avskannande blickar över axeln och runt omkring sig och val av olika vägar för att komma till ett mål. Jag kommer tyvärr nog att undvika folksamlingar och stora ”ställen”. Dessutom värdesätta allt det fina som finns ännu mer.
Låt det goda segra. Sån värme och omtanke som har visats i Sverige, Stockholm, världen – efter detta, men även innan om än i mindre skala – Låt det segra!
Ta hand om er 💖💙
Varmt Grattis, fina tjejen. Tiden går så fort, så fort och minnena är många❣ Det är ett äventyr och fantastiskt att ha fått vara med.
Älskar dig.
Omtanke om varandra och samarbete mellan olika länder för att få ett stopp på den omänskliga terrorn.
Men efter dödandet i Paris igår vill jag helst av allt gömma mig med de mina. Inte bo i en storstad där man aldrig vet vad som kan hända. Vågar jag åka tunnelbana eller gå i city, vad händer mina barn som är ute på krogen eller bio – Vad är det som sker?
Ur det onda kommer något gott. Jag hoppas att länder som knappt sett åt varandra nu börjar samarbeta. Att världen går samman för att få bort all ondska. Ta bort den!
Att helt oskyldiga, vanliga, fina människor blir offer för terrordåd är något av det mest hemska och avskyvärda som finns. Världen MÅSTE ta bort det onda outvecklade som gör sådant!
Jag vägrar låta rädslan styra, även om jag skulle vilja gömma mig i en skog någonstans långt borta på landet med de som är viktigast för mig. Vi måste våga leva, utan att vara rädda. Livet ska vara gott – inte farligt.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/svenskan-hamnade-mitt-i-kaoset-under-parisdaden/
Akdrig har jag sett så otroligt många glada människor samtidigt på Stockholms gator som idag på Pride. Fantastiskt att se och höra och så mycket kärlek.
Vid Åhléns city här i Stockholm dansade fyra unga och delade ut gratis kramar dagen till ära. Gulligt och uppskattat! Nu buss i kö på Kungsgatan. ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Människor är verkligen så olika. Helt otroligt.
Är så tacksam och känner lycka av de som ger så mycket av att bara vara som de är. Tack! ❤
Det finns till och med en bok om hennes namn, där hon omnämns och mina systrar är intervjuade.
Anna Serudia föddes 1905 och bodde uppe i Långsjöby, 90 mil ifrån mig. Vi träffades en till två gånger per år, men hon har gjort ett stort intryck på mig. Många var de vykort med rosenmotiv som hon skickade, skrivna med en vackert snirklig skrivstil. Och hon var snäll, otroligt omtänksam.
När vi hälsade på hämtade vi vatten i brunnen och fick rikligt med god mat. Det kommer jag ihåg. Min mormor bodde på en gård med fem kossor och några höns, samt en häst. Exotiskt för mig som Stockholmstös! Anna Serudia födde nio barn, fyra flickor och fem pojkar, som har hållit ihop genom livet. När jag tänker på min mormor, som var född 17 juli 1905, så känner jag mig så imponerad!
Jag saknar henne och har många gånger önskat att vi fick mer tid tillsammans.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/inlandets-unika-namn-jag-heter-serudia
http://www.bokus.com/bok/9789189394391/jag-heter-serudia-en-bok-om-folk-som-inte-heter-som-andra/
Idag fyller världens finaste tonåring 14 år! Vi har varit uppe sedan före 6 för att fira henne. Hon har fått bestämma sin dag helt själv, förutom att det varit skola och prov dagen till ära. Massa presenter och lite tårta stod på menyn.
Hon lyser upp månaden november. 🙂
De betyder mer än de kanske tror.
Fast man kan inte bära allas bekymmer på sina axlar, även om det ibland känns så… Har ganska tunga axlar för tillfället. Mitt motto är att allt ordnar sig till sist och det tror jag på. Det gäller bara att vara stark, hålla ut. Se det som är bra och ger möjligheter.
Samtidigt är det inte rätt att klandra andra för sina egna misstag, eller svårigheter. Ta ut det på dem. Det finns det en del som gör.
Nåja. Tisdag är det idag och jag har klänning. Igen. Har bestämt mig för att köra byxlöst hela veckan. 🙂
Här flög vi fram i USA-natten.
Det är mitt projekt nu och tonåringen ifråga har bett mig om det, att väcka klockan 11 och inte ge upp. Tro mig, jag försökte!
Nu är det en timme senare och jag ska prova igen. Funderar på att dansa och sjunga något falskt, kanske det skulle hjälpa? :O
Själv hade jag svårt att somna inatt, men lyckades knoppa vid halvtre-snåret. Vaknade ett par gånger och låg vaken någon timme, sov sedan till kl elva av alarmet jag hade ställt – för att väcka tonårssötisen! Bra att jag kom upp iallafall! 😉 Dottern hade igår kväll huvudvärk, jag illamående och magknas, vilket kanske har med tidsskillnadsomställningen att göra?
http://www.apoteket.se/privatpersoner/kundservice/Sidor/sa_undviker_du_jetlag.aspx
” Det känns så irriterat och det svider”. ” Det gör mina också lite”.
” Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska göra.,.”.
Suck. De pussas och naglarna ser helt perfekta ut. På tunnelbanan.
Om en fin sommar. Om värme och sol. Och den mesta tiden ska vi tillbringa i Stockholm. Hemma. Känns så underbart!
Nybrokajen är fin. Hela Stockholm är mysigt, speciellt på sommaren. Och nu har jag lagat en fiskgryta som doftar ljuvligt. Den ska intas på balkongen.
Torsdag kväll och engelskaläxa. Vad vore livet utan energigivande kvällar med en underbar tonårsdotter? Jag kommer aldrig att bli gammal, för jag har inte tid!
Love u baby. 😉
Det är jämnt. Jag tycker det vore roligt om Conchita vinner. För Livets och mänsklighetens skull. Att alla är vi fina och bra.
Tills vi har visat något annat, förstås. Heja, heja!
Och det var när hon födde mig… En dramatisk entré till världen gjorde jag tydligen och hon förlorade mycket blod och höll på att försvinna bort. Som tur är kom hon tillbaka.
Första gången hon berättade om det här var när jag fyllde femton år. Hon hade legat på sjukhus flera veckor innan jag föddes, pga komplikationer och det var inte så kul. Förstås. Sen vet jag inte vad det var riktigt, som gjorde att hon förlorade så mycket blod under förlossningen och försvann ett tag, men hon har berättat om hur hon såg sig själv uppifrån liggandes där i förlossningssängen, med läkare och sjukvårdspersonail omkring sig. Allt kändes behagligt, mjukt och fint när hon ”åkte iväg”, men ändå var det vetskapen om tre små döttrar under fyra år som fick henne att ”vända om”, att få den styrkan att komma tillbaka.
Det här har gjort att jag alltid har varit mycket intresserad av nära-döden-upplevelser och astral projektion. Samt att jag har varit mycket rädd för att föda barn, vilket också var mycket besvärligt den första gången när jag blev igångsatt, pga lite förhöjd äggvita. Allt gick bra, men jag fick sövas efter förlossningen för att det blödde kraftigt inuti. Sen var jag så rädd att jag antingen inte hade fött flera barn, eller så var det lika bra att köra på så fort det gick. Vilket alltså blev fallet. Jag är så glad för våra fina fyra barn, varav tre är vuxna. Det har varit en lärorik resa som har varit större än allt annat jag har upplevt.
I vilket fall så undrar jag hur det är med dessa ut-ur-kroppen-upplevelser. När mamma berättade om min födelse senast, så kände jag igen så mycket ifrån sånt jag har läst, men en sak vet jag bestämt och det är att hon inte har läst ett enda dugg om sånt! Ändå stämmer hennes berättelse så väl överens med andras upplevelser. Vad är det då som händer? Är det tanken som målar upp en bild av skeendet, eller finns det något annat efter att vi har lämnat jordelivet? Själv tror jag på flera liv, känner mig helt trygg i att det finns något annat än enbart Jorden i detta stora Universum. Det kan inte bara vara Vi; någon mening med det här måste finnas.
Och jag tror på liv emellan våra liv. Kanske i andra dimensioner. Jag har alltid haft väldigt svårt för att tro på att alla våra tankar bara försvinner; så många tankar och känslor som finns i en enda hjärna/själ/kropp – hur skulle de bara kunna försvinna – ut i vad?!
Djupa tankar en lördagskväll. Väldigt intressant och om vi inte trodde på något…jag vet inte. Vad det nu är.
Kärlek kanske? Mellan alla oss människor. ❤
Läs mer:
Då har man verkligen inte mycket att säga. Men så var jag också hängig, så jag kikade igenom mina foton. Det var då jag hittade potatisarna. 🙂
Varje bild har en historia. Varje foto, alltså. 😉
Det här fotots historia är från en härlig upptäcktsfärd på Cypern med fina döttrarna.
Idag läste jag förresten en statusuppdatering på Facebook. Någon som är lycklig och kär i en kvinna skrev om ett foto på henne att ”och hon är min”. Jag reagerar instinktivt på sånt och börjar tänka en massa:
På ett sätt är det ju ett vackert uttryck, men på ett annat så känns det som att du kan ju aldrig äga en människa. Vill man verkligen bli ägd i en relation? Att känna att man hör ihop däremot, ni delar Livet, goda samtal och tankar med varandra. Har en samhörighet, där man inte gör vissa saker av respekt och kärlek till den andre. För att du inte vill, för att dina känslor och din värme är hos den du älskar. Det är fint, tycker jag. Och handlar inte om ägande.
En bild på Kärlek.
Ute skiner solen och det ser så skönt ut. God morgon till dig som läste! 🙂
Och jag är jag. Beslutsam och en stark liten kvinna.
Ser mig omkring och ler. Å, du härliga tonårstjej som ger så många skratt!
Ska gå iväg nu. Sol men kallare. Blir blå tunn blus och svarta jeans.
Sjöhistoriska museet på Djurgården
Madonnans 
Senaste kommentarer