En kvinna i huvudstaden och Livet :)

Arkiv för kategorin ‘mamma’

Min mamma hade en ut ur kroppen-upplevelse


Och det var när hon födde mig… En dramatisk entré till världen gjorde jag tydligen och hon förlorade mycket blod och höll på att försvinna bort. Som tur är kom hon tillbaka.

Första gången hon berättade om det här var när jag fyllde femton år. Hon hade legat på sjukhus flera veckor innan jag föddes, pga komplikationer och det var inte så kul. Förstås. Sen vet jag inte vad det var riktigt, som gjorde att hon förlorade så mycket blod under förlossningen och försvann ett tag, men hon har berättat om hur hon såg sig själv uppifrån liggandes där i förlossningssängen, med läkare och sjukvårdspersonail omkring sig. Allt kändes behagligt, mjukt och fint när hon ”åkte iväg”, men ändå var det vetskapen om tre små döttrar under fyra år som fick henne att ”vända om”, att få den styrkan att komma tillbaka.


Det här har gjort att jag alltid har varit mycket intresserad av nära-döden-upplevelser och astral projektion. Samt att jag har varit mycket rädd för att föda barn, vilket också var mycket besvärligt den första gången när jag blev igångsatt, pga lite förhöjd äggvita. Allt gick bra, men jag fick sövas efter förlossningen för att det blödde kraftigt inuti. Sen var jag så rädd att jag antingen inte hade fött flera barn, eller så var det lika bra att köra på så fort det gick. Vilket alltså blev fallet. Jag är så glad för våra fina fyra barn, varav tre är vuxna. Det har varit en lärorik resa som har varit större än allt annat jag har upplevt.

I vilket fall så undrar jag hur det är med dessa ut-ur-kroppen-upplevelser. När mamma berättade om min födelse senast, så kände jag igen så mycket ifrån sånt jag har läst, men en sak vet jag bestämt och det är att hon inte har läst ett enda dugg om sånt! Ändå stämmer hennes berättelse så väl överens med andras upplevelser. Vad är det då som händer? Är det tanken som målar upp en bild av skeendet, eller finns det något annat efter att vi har lämnat jordelivet? Själv tror jag på flera liv, känner mig helt trygg i att det finns något annat än enbart Jorden i detta stora Universum. Det kan inte bara vara Vi; någon mening med det här måste finnas.

Och jag tror på liv emellan våra liv. Kanske i andra dimensioner. Jag har alltid haft väldigt svårt för att tro på att alla våra tankar bara försvinner; så många tankar och känslor som finns i en enda hjärna/själ/kropp – hur skulle de bara kunna försvinna – ut i vad?!
Djupa tankar. Väldigt intressant och om vi inte trodde på något…jag vet inte. Vad det nu är.

Kärlek kanske? Mellan alla oss människor. ❤

Alzheimers

”Ingen förtjänar ett sådant öde”, säger dr Richard Webber i ”Grey’s anatomy”, elfte säsongen. Min favoritserie och det uttalandet griper tag i mig direkt. Hjärnans fungerande och sjukdomar upptar mina tankar, tydligen även omedvetet när jag ser en serie.


Alzheimers sjukdom är inget jag önskar någon. Ett tjusigt par, en social, medveten och världsvan kvinna och så blir allt kaos, snurrar till, kräver ständiga utryckningar av närstående, ger stor oro, undran, sökande efter hjälp.  Alzheimer smyger sig på, skapar frågor hos de omkring – Vad är pga ålder, ”normalt”, annat – Vad kan vi göra och hur?! Luddiga svar från ”de som vet” och ständig beredskap hos anhöriga. När någon snurrar runt halvklädd i en port, är rädd och orolig, har panik och en egen föreställning om verkligheten. Det blir många samtal och mycket googlande i sökandet efter råd och hjälp!

Det är inte lätt att bli gammal. Ibland mer svårt och annars lättare, i en process. Att familjen dag från dag, stund från stund, inte vet hur läget är just då/nu, det tär. Så oerhört tragiskt att uppleva sin förälders förvandling när hjärnan inte längre fungerar helt och tillståndet varje dag långsamt försämras!

Den drabbade försöker dölja, väljer andra ord när ordförrådet plötsligt inte finns där, kommer inte ihåg olika händelse, som när grannar och polis nyligen hjälpt tillrätta. Och ett boende under uppsikt blir det enligt ansvarig läkare intet av ”förrän det händer nåt mer”!! Under tiden finns familj som lever i ständig stress, oro, knappt sover och hemtjänst som kämpar på. 

Ovissheten om vad som kommer sedan 😔 Sorg. 

Torsdag och nöjd

Att jag faktiskt orkat göra något efter jobbet för en gångs skull. Ett glas bubbel och lite mat i solen på Grekiska kolgrillen på Ringvägen. Mysigt med mamma. Det var riktigt varmt även idag i Stockholm, så extra skönt var det att sitta ute och se på förbipasserande flanörer och bilar. 



Har bestämt mig att inte stressa, vilket är lättare sagt än gjort. Men har konstigt nog fått väldigt mycket gjort ändå🤔😊 Nöjd. 

Lidl

  
På Magnus Ladulåsgatan har goda knyten, gott svart the och potatissallad på créme fraiche. 

Perfekt efter besök hos mamma och L. 😋 Sportlovsdag👍😛

Med hes stämma

Önskar jag alla en riktigt trevlig helg. Fylld av tankar över hur mycket som finns omkring oss.

img_0904
img_0909 Fisksoppa och vin på Harry’s på Södermalm; Swedenborgsgatan 24, är gott och trevligt.

Där var jag med hon som plötsligt inte kände igen mig. Och allt annat omkring.

Kram till dig som läste. Jag är nöjd med min vecka. Är du? 💖

Sova

Helt klart det bästa som finns, eller hur? Och ändå tar det en massa tid av tillvaron: att försöka somna, ligga klarvaken, somna gott och sedan försöka vakna….

Undrar däremot hur man kan vara helt klarvaken till över två, fast jag var avslappnad och hade varit väldigt sömnig halva kvällen innan? Det funderade jag på inatt. 😉

Idag är det en vanlig lördag.  Ska kika efter något vårligt att ha på mig, hälsa på  min mor och sedan äta något gott, hemma eller ute. Sushi och asiatisk buffé som finns på kinarestauranten som ligger precis vid Indiska och Östermalmshallen, lockar lite…mm. Trevlig personal och supergott!  

 

Mysigt

IMG_7235.JPG

Den underbara sushin på fotot är från Los Angeles i somras. Mums!

Att äta sushi med en fin kollega efter en lång dag är guldkant en onsdag. Vi brukar äta på Ashima Sushi på Valhallavägen 67. De har riktigt fräsch och otroligt god sushi och man blir så mätt, så mätt. Vänlig och hjälpsam personal och några få sittplatser (tio, kanske?). Det var såå gott och mysigt. Hoppas bara att hon kom hem ordentligt, nu när tunnelbanan stod stilla ett tag pga vagnfel.

Mamma är kvar på sjukhuset. De har pratat om pacemaker, men nu tvekar de så det blir fler prover och uppsikt. Jag hoppas att de kommer tillrätta med hjärtverksamheten alldeles snart, så att hon får komma hem till sin L fort. Hon vägrar att ha hemtjänst, trots att vi är flera som har sagt att det är vad som behövs, oavsett om det blir pacemaker eller ej. Om hon kommer hem imorgon, eller så fort det nu blir, så får jag åka dit och se till att de får mat i sig och att hon tar det lugnt. Som tur är så är vi flera döttrar, men jag bor närmast och det är ju bra att det bara tar en halvtimme port till port.

Imorgon är det torsdag. Vi hade julpyssel idag och det var roligt, men…jag är såå trött på julpyssel just nu. 😉

http://www.sushikartan.se/045493/Ashima_Valhallav%C3%A4gen

Etikettmoln