Ont eller gott i ditt liv?

Öppna dina ögon.

Titta in.

Är du nöjd med Livet du lever?

Bob Marley

Julafton

Jul igen. Tänker på Bullerbytider, vita gnistrande vidder och slädar dragna av frustande hästar (och kanske med en tomte på).

Här sitter jag i Stockholms innerstad, ute är ganska ljust, 6 plusgrader och inte en gnutta snö. Men jul är det ändå: klapparna ligger under granen, den nya julgransbelysningen lyser inte direkt upp, men väl lite svagt och tveksamt…(den ljusslingan fick rycka in när den gamla med över 20 år på nacken plötsligt var sönder). Man tager vad man haver och ljusslingorna var ganska slut i affärerna. Hupp.

Knäcken väntar på att mumsas upp, marsipangodis ska vi hinna göra innan jullunchen och maten väntar också på oss alla.

Hoppas alla har en fin jul. Även de ensamma, att det finns ljus och värme till precis alla. Hoppas kan man ju alltid.

Jag tillönskar En riktigt God Jul till dig som läser! 🙂

Jag har inte tänkt på det förr…

Men tanken har slagit mig mer och mer – jag kan aldrig bara vara, en hel dag, hemma, utan att göra någonting alls. 

Som idag till exempel, efter att ha jobbat hostig och dan i veckan så bestämde jag mig för att idag skulle jag kurera mig hemma en hel dag. Vad gör jag då? Jo, sovmorgon till tio, efter en halv sömntablett. Det var välbehövligt och underbart, efter fyra till sex timmars sömn under nätterna i veckan. Sen är det meningen att jag ska sitta och hosta framför TVn, men jag blir så otroligt rastlös så jag börjar att baka dubbel sats bullar, samtidigt som jag far omkring med dammtrasan och fönsterputsen i högsta hugg under jäsningen…

Sen sitter jag vid datorn, funderar en hel massa över meningen med Livet och avslutar dagen med att följa med till en danslektion.

Inte så himla kurerande kanske. Vad vet jag. Men tanken har slagit mig på sistone, både en och flera gånger: Borde jag ha en bokstavsdiagnos? Jag som är så rastlös och samtidigt så enormt utpumpad ganska ofta?

Eller är det så det är för de flesta? Inte vet jag.

En bild jag älskar

Är denna, som jag en gång i tiden har tagit på Gotland. 

Jag hittar mina foton på nätet, när jag googlar på mig själv. Maffigt och bra, eftersom jag inte har fotona uppladdade på just den här datorn. 🙂

Vissa personer

Vacker vy att glädja mig lite åt i alla fall 🙂

Går inte att prata med.

Har inget bakom pannbenet.

Är helt fyrkantiga.

Egoistiska och upp i sig själva.

Ja – där satt den! 🙂

Människors godhet

Livet är som en trång tunnel på Kreta; det gäller att komma ut i ljuset.

Tänker jag på och undrar hur man kan känna sånt rent instinktivt? Allra oftast stämmer den känslan dessutom och jag undrar var ren intuition kommer ifrån?

Sedan finns ju känslan av tvärtom också, men det är som tur är inte så vanligt att jag känner av sånt. Eller…har jag ens gjort det någon gång? Nja, vet inte riktigt. Mer att en del friserar sanningar enormt, inte står för det de har sagt till dig utan målar om orden och skeendet, duperar och manipulerar. Är det i ren girighet? Trist och onödigt.

Därför håller jag mig mestadels kring det goda, så gott jag kan. Och det finns verkligen många goda och vänliga människor. Idag pratade jag med en av dem..

Tack.

Naturen är så vacker

Underbara bilder som verkligen är rogivande.

Just nu…

Har jag ettan på där de pratar finska väldigt högt. Blir nervös, men Dvd:n slog av precis och TV-ljudet är mycket högre. Får resa på mig strax… 🙄

En fin låt:

Intressant läsning

Om svensk nazistretorik i DN. Jag tror att länder behöver ha mer uppsikt över det som skrivs och sprids på Internet, helt klart väl efter tragedin i Norge?

Fortfarande kantas nyheterna och även tankarna av det otäcka dådet på Utöya, men försöker att fokusera på Livet i övrigt och att ta emot dagen. Så viktigt att ta tillvara på allt det fina som faktiskt finns…

Mitt i en olustig känsla som man försöker få bort.

Mer intressant: http://www.dn.se/ledare/huvudledare/ord-goder-hat

Egentligen

Så har vi det så otroligt bra; alla vi som inte är med om terrordåd, t ex. Vi som får leva, utan att en galning kommer i vår väg för att ända våra liv och förstör för så många andra också – för alla de som älskar; finns omkring oss i vårt dagliga liv.

Det blir ganska mycket prat, skriverier, nyheter och tankar om samma sak, dagar som denna, men jag tror att det är ett bra och effektivt sätt att bearbeta det som händer i världen och plötsligt känns så nära. Och så otäckt skrämmande. Ett sätt att orka vidare i en ibland så oerhört skrämmande värld.

Idag har jag tänkt på alla i Norge och det oerhörda som har hänt precis hela tiden och jag känner mer än vanligt hur viktiga alla de jag älskar och tycker om är.

Det är väl så det är, man hamnar mer i Nuet och får sig ordentliga tankeställare.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/folj-handelserna-i-norge-minut-for-minut_6342154.svd

http://www.dn.se/nyheter/varlden/knivbevapnad-man-gripen-utanfor-hotell-sundvolden

Läs även andra bloggares åsikter om Madonnan, Utöya, Terrordåd, Livet, Tankar, Oro

Sol och sandkorn

Mer sol än så, tack…!

Såna där obarmhärtiga småsaker som kryper in i varje veck och vrå – det har jag mött idag.

Men efter en dusch känner man sig som ny igen! Och bara att hoppas på att solen skiner imorgon också.

Victoria igen

Har ju TVn på och känner i mitt hjärta att Victoria är nog gravid. Så rörd och betagen av sångerna, så där som man kan bli av massa hormonstormar i en havande kropp.

Kanske kommer det en liten kunglig bebis snart? Det vore väl roligt? 🙂

Eller så är det bara jag som har för mycket tid över, så att jag hinner spekulera i sånt. 

Jag skriver…

Någonstans på Kreta..Stavros?

…även här, för jag kan inte ta över allt hit då det är ett annat slags skrivande, som jag började med för så länge sedan. För m i g är det det i alla fall 🙄

Det är varmt idag, här på Kreta och  jag ska ta det lugnt med solandet. Får bli parasollet och en god bok. Inga drinkar, näe det är inte min grej (även om jag smakade på ouzo som kyparen bjöd på häromdagen och det var såå gott! :P).

Tre dagar kvar och bara att njuta klart innan man åker hem. Därhemma finns så mycket annat, men ibland skulle jag vilja byta liv helt. Sitta i en stuga och skriva, bo i ett varmare land, slippa all hets och stress och bara VARA.

För man har ju bara ett liv ( i det här Livet!) så varför gör man inte mer av det? Tiden bara går och går, men jag har så mycket annat inom mig. Så mycket mer att ge; känns det som…

Kreta

Jag älskar palmer!

Vaknar utsövd klockan åtta, tänker på att nu är den en timme mindre i Sverige (varför släpper man inte riktigt allt annat på semestern, utan är ändå ibland där man inte är?).

Sträcker lojt på mina bruna ben och smyger tyst upp ur sängen. Inne i köket sätter jag på vattnet och tassar ut på toan.

Sen blir det thé ute på terrassen, med en bok av Pernilla Glaser (som jag har lånat här på hotellet. Virginia Andrews fick nämligen underkänt av mig, HUR kan hon sälja så många böcker? Banalt, inte meddragande alls, ingen känsla i och som en barnbok, nästan).

Medan jag sitter där i godan ro och läppjar på mitt thé, hör jag syrsornas höga och envetna sjungande och så tuppen som börjat gala redan vid fem-snåret, ackompanjerad av duvors kuttrande. Jag älskar de här ljuden!

När tiden börjar närma sig 9 så stoppar jag de brunbrända fötterna i mina svarta flip-flops och smyger iväg till ett litet Mini-Market som ligger precis bredvid hotellet. Där hittar jag ett stort bröd, toppat med sesamfrön och räcker fram 1 Euro till mannen som äger stället. ”Efcharisto, Thank you”, säger han skrattande och jag svarar likadant (och försöker verkligen härma uttalet på ”Efcharisto”, inte lätt!). 🙄

25 meter har jag att gå tillbaka till vårt fina hotell, Kastalia Village. På den lilla sträckan möter jag en vespa, med en gammal grekisk farbror (80 år, kanske?). Han tutar glatt och ropar ”Kalimera”. Jag spricker upp i ett stort leende och svarar samma tillbaka, för jag älskar vänliga människor och det finns det verkligen gott om här på Kreta!

Kommer att tänka på alla de stränder vi har besökt här på Kreta. Trots att det är tredje gången jag är här, så finns det hur mycket som helst att upptäcka. Och på vägen till olika beacher ser man så mycket annat. Naturen är dramatisk, omväxlande med kargt stenlandskap, höga berg och klippor och så alla dessa otroligt vackra blommor och hus. Undrar hur mycket tid som läggs ner på rabatter och att ha det fint omkring sitt hem? Livsrytmen är helt annorlunda mot hemma i Sverige, för i trafiken är det otroligt hetsigt och ett slags blixtlås-system i full fart, men i övrigt verkar dagen tas i godan ro. Människor kan stå och prata rakt över en gata, med höga röster och många är de som avslappnat sitter i skuggan på en uteservering, under ett träd, eller vid sin dörr och bara ÄR. Njuter av att föra ett gott samtal med en vän, eller av att leva. Sitta i skuggan.

På vår väg till Stavros, som ligger öster om Chania, såg vi bergsgetter nöjt klättra precis bredvid vägen. Hundar ligga  och slöa vid en husvägg, taggiga buskar fulla av alla dessa högt sjungande syrsor kanta vägen och så otroligt många vackra grekiska hus i olika färger. Att komma fram till en strand känns varje gång som en stor belöning; att få plaska i ett turkosklart hav som är alldeles perfekt tempererat, kunna ligga däri precis hur länge som helst och bara NJUTA.

Morgonbrödet skärs upp, jag lägger på lite smör och en skiva ost och fortsätter att läsa min bok i skuggan på vår hotellterrass, allt till syrsors muntra sjungande. Jag älskar Kreta!

Lugnet, hettan, livsrytmen – här är härligt att vara. 

Madonnan in bikini - The one and only 🙂

Stavros beach - inramad av en mäktig klippa.

(Efcharisto=Tack. Kalimera=Hej.)

Semestern på Kreta

Är inne på nästan första halvan nu och har hunnit med att sola, bada, shoppa, kräkas och ha magont och ffa att bli frisk på ett par timmar. Toppen, ju!

Chania är väldigt stort och det kändes inte så smart när jag blev avsläppt för att vi såg den första brevlådan och sen for bilen iväg… Ett myller av bilar, affärer, människor, gator, hus och så alla människor! Och där gick jag… Vi hann säga att ”Vi ses i hamnen”, men när jag kom dit så var det flera tusen människor där och otroligt stort med olika gator och torg – MEN som tur var så hade jag tur och vi såg varann nästan på en gång. Annars hade jag nog gått omkring i Chania än, utan mobil eller vetskap om vad hotellet heter…. (Kastilia, vet jag nu).

Slappnar av ordentligt först nu, har inte haft någon matlust sen lilla kräksjukeriet men det börjar komma nu, för jag blev sugen på chips… Jag och den grekiska maten gillar varandra, men inte min mage. Tror den är för fet (?). Åt en så god fried Feta och den ser du på bilden.

Ljumma vindar, 29 grader idag och nu väntas lite varmare. Dottern är framme på Bali, så nu kan jag pusta ut lite mer än innan det 🙂

Hoppas du har det bra i sommaren!

Kreta är vi på

Och vi njuter. Någon strejk har vi inte märkt av och när elen slutade fungera (det sa ”Poff!” när jag kokade ägg), så fick vi hjälp omedelbart. Hotellet är toppen och hyrbilen fungerar.

Återstår att se om strejken visar sig när vi nu ska iväg och åka lite.

Kära blogg

När jag läser sånt här så känns det okej att vara lite otränad, att ha hull på mage och bröst och att inte vara perfekt – ytligt sett. För vad spelar allt för roll om du inte mår bra?

Jag har märkt att kilona lägger sig lite på min kropp i takt med åldern och det gäller att vänja sig – MEN jag orkar inte bry mig. För det viktiga är att må bra och Livet kantas av de som inte gör just det; det berör.

<a href=”http://www.bloggportalen.se&#8221; target=”_blank”><img src=”http://bloggportalen.aftonbladet.se/BlogPortal/view/Statistics?id=607&#8243; /></a>

10 juni och skolavslutning

Skolavslutning

10 juni 2011, kl 08:35

Två gånger idag; först dotterns och sedan min egen klass. En speciell dag och jag laddar kameran.

Fick inte vara för ”fin” på dotterns avslutning, så jag har två olika kreationer att byta mellan, dagen till ära. Precis som en programledare nästan, ju… Veckan har varit superintensiv, men snart är det helg!

Hörs!

Kan inte vara inne…

Inte i det här fina sommarvädret. Väntar på att Rosa ska ringa så ger jag mig av ut i den ljusa och varma kvällen.

Blev lite svimmig och tung i huvudet efter att ha legat i solen ett par timmar, men vilat nu och det känns okej. Målade naglarna i ljunglila och försöker undvika att förstöra lacket…

Tror nagellacket torkar fortare av rörelserna när jag skriver på tangenterna! 🙄

Från person till person…

Eller från något vi äter – Så smittar tydligen Ehec, men från vad för föda vet man inte säkert nu, för den spanska gurkan var inte smittbärare.

Otäckt. Vad kan man göra mer än att undvika råa grönsaker? Tvätta sina händer ofta och noga…men det går ju inte att leva så försiktigt. Bara att hoppas att det slutar att spridas NU, för det känns som skrivet är otäckt.

Och lite misstänksam är jag nog ändå mot lösgodiset, men det kan bero på att ehec-bakterien ser ut som godis och fick mig in i de tankebanorna…

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/spanska-gurkor-inte-smittkallan_6211911.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fragor-och-svar-om-ehec-bakterien_6210729.svd