En kvinna i huvudstaden och Livet :)

Arkiv för kategorin ‘Okategoriserade’

Just nu…

Har jag ettan på där de pratar finska väldigt högt. Blir nervös, men Dvd:n slog av precis och TV-ljudet är mycket högre. Får resa på mig strax… 🙄

En fin låt:

Intressant läsning

Om svensk nazistretorik i DN. Jag tror att länder behöver ha mer uppsikt över det som skrivs och sprids på Internet, helt klart väl efter tragedin i Norge?

Fortfarande kantas nyheterna och även tankarna av det otäcka dådet på Utöya, men försöker att fokusera på Livet i övrigt och att ta emot dagen. Så viktigt att ta tillvara på allt det fina som faktiskt finns…

Mitt i en olustig känsla som man försöker få bort.

Mer intressant: http://www.dn.se/ledare/huvudledare/ord-goder-hat

Egentligen

Så har vi det så otroligt bra; alla vi som inte är med om terrordåd, t ex. Vi som får leva, utan att en galning kommer i vår väg för att ända våra liv och förstör för så många andra också – för alla de som älskar; finns omkring oss i vårt dagliga liv.

Det blir ganska mycket prat, skriverier, nyheter och tankar om samma sak, dagar som denna, men jag tror att det är ett bra och effektivt sätt att bearbeta det som händer i världen och plötsligt känns så nära. Och så otäckt skrämmande. Ett sätt att orka vidare i en ibland så oerhört skrämmande värld.

Idag har jag tänkt på alla i Norge och det oerhörda som har hänt precis hela tiden och jag känner mer än vanligt hur viktiga alla de jag älskar och tycker om är.

Det är väl så det är, man hamnar mer i Nuet och får sig ordentliga tankeställare.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/folj-handelserna-i-norge-minut-for-minut_6342154.svd
http://www.dn.se/nyheter/varlden/knivbevapnad-man-gripen-utanfor-hotell-sundvolden

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Sol och sandkorn

Mer sol än så, tack…!

Såna där obarmhärtiga småsaker som kryper in i varje veck och vrå – det har jag mött idag.

Men efter en dusch känner man sig som ny igen! Och bara att hoppas på att solen skiner imorgon också.

Victoria igen

Har ju TVn på och känner i mitt hjärta att Victoria är nog gravid. Så rörd och betagen av sångerna, så där som man kan bli av massa hormonstormar i en havande kropp.

Kanske kommer det en liten kunglig bebis snart? Det vore väl roligt? 🙂

Eller så är det bara jag som har för mycket tid över, så att jag hinner spekulera i sånt. 

Jag skriver…

Någonstans på Kreta..Stavros?

…även här, för jag kan inte ta över allt hit då det är ett annat slags skrivande, som jag började med för så länge sedan. För m i g är det det i alla fall 🙄

Det är varmt idag, här på Kreta och  jag ska ta det lugnt med solandet. Får bli parasollet och en god bok. Inga drinkar, näe det är inte min grej (även om jag smakade på ouzo som kyparen bjöd på häromdagen och det var såå gott! :P).

Tre dagar kvar och bara att njuta klart innan man åker hem. Därhemma finns så mycket annat, men ibland skulle jag vilja byta liv helt. Sitta i en stuga och skriva, bo i ett varmare land, slippa all hets och stress och bara VARA.

För man har ju bara ett liv ( i det här Livet!) så varför gör man inte mer av det? Tiden bara går och går, men jag har så mycket annat inom mig. Så mycket mer att ge; känns det som…

Kreta

Jag älskar palmer!

Vaknar utsövd klockan åtta, tänker på att nu är den en timme mindre i Sverige (varför släpper man inte riktigt allt annat på semestern, utan är ändå ibland där man inte är?).

Sträcker lojt på mina bruna ben och smyger tyst upp ur sängen. Inne i köket sätter jag på vattnet och tassar ut på toan.

Sen blir det thé ute på terrassen, med en bok av Pernilla Glaser (som jag har lånat här på hotellet. Virginia Andrews fick nämligen underkänt av mig, HUR kan hon sälja så många böcker? Banalt, inte meddragande alls, ingen känsla i och som en barnbok, nästan).

Medan jag sitter där i godan ro och läppjar på mitt thé, hör jag syrsornas höga och envetna sjungande och så tuppen som börjat gala redan vid fem-snåret, ackompanjerad av duvors kuttrande. Jag älskar de här ljuden!

När tiden börjar närma sig 9 så stoppar jag de brunbrända fötterna i mina svarta flip-flops och smyger iväg till ett litet Mini-Market som ligger precis bredvid hotellet. Där hittar jag ett stort bröd, toppat med sesamfrön och räcker fram 1 Euro till mannen som äger stället. ”Efcharisto, Thank you”, säger han skrattande och jag svarar likadant (och försöker verkligen härma uttalet på ”Efcharisto”, inte lätt!). 🙄

25 meter har jag att gå tillbaka till vårt fina hotell, Kastalia Village. På den lilla sträckan möter jag en vespa, med en gammal grekisk farbror (80 år, kanske?). Han tutar glatt och ropar ”Kalimera”. Jag spricker upp i ett stort leende och svarar samma tillbaka, för jag älskar vänliga människor och det finns det verkligen gott om här på Kreta!

Kommer att tänka på alla de stränder vi har besökt här på Kreta. Trots att det är tredje gången jag är här, så finns det hur mycket som helst att upptäcka. Och på vägen till olika beacher ser man så mycket annat. Naturen är dramatisk, omväxlande med kargt stenlandskap, höga berg och klippor och så alla dessa otroligt vackra blommor och hus. Undrar hur mycket tid som läggs ner på rabatter och att ha det fint omkring sitt hem? Livsrytmen är helt annorlunda mot hemma i Sverige, för i trafiken är det otroligt hetsigt och ett slags blixtlås-system i full fart, men i övrigt verkar dagen tas i godan ro. Människor kan stå och prata rakt över en gata, med höga röster och många är de som avslappnat sitter i skuggan på en uteservering, under ett träd, eller vid sin dörr och bara ÄR. Njuter av att föra ett gott samtal med en vän, eller av att leva. Sitta i skuggan.

På vår väg till Stavros, som ligger öster om Chania, såg vi bergsgetter nöjt klättra precis bredvid vägen. Hundar ligga  och slöa vid en husvägg, taggiga buskar fulla av alla dessa högt sjungande syrsor kanta vägen och så otroligt många vackra grekiska hus i olika färger. Att komma fram till en strand känns varje gång som en stor belöning; att få plaska i ett turkosklart hav som är alldeles perfekt tempererat, kunna ligga däri precis hur länge som helst och bara NJUTA.

Morgonbrödet skärs upp, jag lägger på lite smör och en skiva ost och fortsätter att läsa min bok i skuggan på vår hotellterrass, allt till syrsors muntra sjungande. Jag älskar Kreta!

Lugnet, hettan, livsrytmen – här är härligt att vara. 

Madonnan in bikini - The one and only 🙂

Stavros beach - inramad av en mäktig klippa.

(Efcharisto=Tack. Kalimera=Hej.)

Etikettmoln