En kvinna i huvudstaden och Livet :)

Arkiv för kategorin ‘Sverige’

Pride Stockholm 2017

En underbar Prideparad i år igen. Det kändes som om det var fler än någonsin som deltog. Glädjen, kärleken och värmen mellan alla var fantastisk👍❤️


Foton från denna lördag 5/8-17 på Lidingövägen. Polisen är riktig och han var snitsig på att åka omkring på den där (vad det nu kallas?🤔).

Annonser

En resa på flera sätt – Kos och jordbävningen

CIMG3318.JPG

Jag har hela våren och halva sommaren längtat så efter att åka iväg till en för mig ny grekisk ö. Alltid har Grekland haft en alldeles speciell plats i hjärtat, eftersom där är så fint, ovanligt härliga människor och riktigt varmt och skönt. Dessutom är det väldigt nära Sverige.

CIMG3289.JPG

Så kommer då äntligen dagen då vi ska åka iväg. Tre i familjen gör sig i ordning och jag duttar på mig själv lite parfym. Glömmer att det inte är samma som att spraya på lite lättsam doft och i taxin på väg till Arlanda får jag kväljningar av den tunga parfymen. Går in och tvättar av handleder och hårfästet i nacken när vi väl är på Arlanda…

På flygplanet, Novair, är jag supertrött och i slutet av den drygt tre timmar korta flygningen får jag stora fläckar framför ögonen, mår illa och blir helt kraftlös. Klarar snart inte att sitta upp och orkar inte ens sträcka mig efter knappen att kalla på flygvärdinnorna, men lyckas till sist få andra sömniga att vakna och trycka på knappen. Fantastiska flygvärdinnorna Frida och Annika kommer och tycker att jag ska följa med så att jag får ligga på ett par stolar där flygvärdinnorna håller till. Sedan minns jag inte mer förrän jag vaknar upp på golvet framför flygplanstoan och en av dem håller mina ben i 90 graders vinkel, samtidigt som de pratar lugnande och berättar att det är vardagsmat för dem att någon svimmar. Vilka proffs! Ingen på flygplanet går av hänsyn på toan när jag ligger på golvet och någon kommer fram och undrar om det behövs hjälp, men då är jag redan piggare. Vi sitter sedan tillsammans i flygvärdinnornas lilla utrymme och de pratar och berättar om sina resor och om livet för en flygvärdinna. Mycket intressant och jag piggnar snabbt till ännu mer efter att ha fått i mig lite juice och vatten. Troligen hade jag druckit för lite och inte varit uppe och rört mig någonting alls, vilket jag alltid gör vid längre flygningar och detta i kombination med stress dagarna innan resan blev en svimning.

CIMG3337.JPG

Vi kom efter ca 35 minuters transfer fram till hotellet Aegean Blue i Lambi på Kos. Superbra läge, en härlig strand både nära och en cykeltur bort ännu bättre, trevlig personal och fint och rymligt hotellrum. Några myror knatade omkring i köket, men jag hällde ut lite vitpeppar och sedan såg vi inte skymten av dem mer 🙂 Vi somnade ganska gott efter att ha anlänt vid midnatt och nästa dag gick vi till den närbelägna stranden, endast ca 80 meter bort. Upptäckte snabbt att jag hade 39 graders feber, så det blev en alvedon och skugga för mig. Kanske var det därför jag svimmade på flyget? Vi tog det därför extra lugnt denna första dag och jag orkade inte följa med ut och äta, utan åt på hotellrummet och var jättetrött av febern. Sedan när vi skulle sova blev jag dock plötsligt klarvaken, så konstigt, fast jag hade längtat efter att få sova! Det slutade med att jag ungefär klockan 1.10 tog en halv insomningstablett och blundade lite…

1.31 Det är helt kolmörkt i hotellrummet och vi vaknar av att det dånar  och skramlar enormt högt och sängarna skakar och hoppar omkring. Ljudet är så högt att vi måste skrika för att överrösta det. Jag har en fullständigt yrvaken panik och skriker ”Vad är det som händer?”. Min dotter ropar skrämt att jag måste titta ut och se vad det är, men jag kommer inte upp från sängen av kraften från jordbävningen, utan ramlar tillbaka när jag försöker att ta mig upp. Jag ropar att jag inte kommer upp, men dottern vill att jag tittar ut ändå och till sist tar jag mig upp och drar isär gardinerna, men ser ingenting. Det känns som om det går ett par minuter eller mer, men kanske är det bara 30 sekunder? Hjärtat hamrar och det instinktiva fokuset är på att vi ska klara oss tillsammans. Så plötsligt slutar oljudet och rörelserna i rummet, som har känts som att befinna sig i en ilsken, skramlande torktumlare eller en riktigt vild karusell.

Det blir helt tyst och alldeles lugnt omkring oss. Inte ett ljud hörs utanför heller. Det konstiga är att vi vet vad vi ska göra även om vi aldrig ens har funderat på att hamna i en jordbävning, trots en del resor genom åren, så vi tar oss upp och sliter på oss någon kjol och ett par shorts, sedan går vi barfota ut med mobilerna i näven (tänk att vi fick med dem! De är verkligen viktiga ägodelar!). Utanför hotellrummet är det kolmörkt och vi möter hotellgrannar som alla pratar lågmält med varandra och oss om vad var det som hände? Det måste vara en jordbävning, vi ska inte vara inne på hotellet då och vi vet alla att vi ska gå till utanför entrén.  Strömmen har tydligen gått på hela ön och några tänder mobilernas ficklampor. Mitt i allt är alla väldigt samlade, men vi är flera som skakar och fryser i den varma grekiska natten, troligtvis av chock. Efter någon timme tar några ut solstolar från hotellets pool, eller lägger sig direkt på marken. En del har enbart ett lakan omkring sig efter att ha väckts av jordskalvet och inte fått på sig några kläder. Den som jobbar på hotellet är en nattportier i 20-årsåldern, som är lika chockad som de flesta andra. Han verkar inte veta vad han ska göra, men efter ett tag kommer ett par till som hör till hotellets personal och de bestämmer sig för att ropa upp rum efter rum för att pricka av att alla mår bra. Två rum (de som bodde där alltså…) svarar inte och någon springer dit för att se efter, men de verkar inte vara på plats. Det är mörkt och mycket lågmält, några unga tjejer sitter på marken och spelar kort, andra är helt tysta och stirrar rakt ut, en barnfamilj försöker lugna sina barn och deras frågor, min dotter är trött och lägger sig ner på marken, jag är skakig men samlad och har svårt att inte gå fram och tillbaka mellan entrén och platsen utanför där vi alla samlas. Jag försöker att hitta info på nätet, täckningen är väldigt, väldigt dålig och jag vill tipsa Aftonbladet, så att de skriver om vad som har hänt och händer så att vi får INFORMATION, men det kommer inte fram! Vi är helt ensamma, många människor, på en kolmörk gata utanför ett hotell i natten och vi vet inte om det kommer fler stora skalv, större än detta på 6,7,  eller vad som ska hända. Ovissheten skrämmer. 

I fem timmar är vi utanför hotellet, alla vi. Efter ett par timmar springer vi, på egen risk, till hotellrummet för att hämta vatten, lakan, filt och mobilladdare, samt sätta oss snabbt på toan. Så här i efterhand konstaterar jag att vatten och lakan kunde ha delats ut av hotellpersonalen, men de var lika skrämda och oroliga som alla vi andra, så… 😦  Ingen av gästerna får gå in och lägga sig, ett par ordentliga efterskalv känns och alla skriker oroligt till. När det känns lugnare så tar vi en promenad runt ön.

Vi ser hur flera affärer har en stor del av sitt lager på golven, krossat porslin och andra varor. Människor sitter och ligger utanför hotellen, lågmält och samlat. Många fantastiska greker har redan börjat att städa upp och hjälpas åt i sina affärer och på gatorna, ett par ambulanser åker omkring och även någon polisbil. I övrigt är det ingen trafik.

Vi ser en gammal byggnad som har rasat och går förbi en nattklubb där det ligger stenar från väggen på marken. Det känns som ett intrång att fotografera för mycket, så jag försöker att göra det i smyg när det är läge.  I det här stadiet är vi lugna, till och med jag som blev mest skärrad och jag känner mig lite tacksam att vi och alla andra som vi ser mår bra, men inte helt pga efterskalven och oron över vad som har hänt och ska hända. Det känns väldigt osäkert och otryggt helt enkelt. Vi har inte fått någon information alls, förutom av de sms jag skickat och fått svar på av min syster.

Vid sjutiden får vi veta att myndigheterna säger ok till att vi går in på hotellet igen. Det är dags att ta igen förlorad sömn. I mitt huvud snurrar det av allt och alla frågor över vad som ska ske. Jag har hela tiden försökt att ta del av nyheter, laddat min mobil precis innanför hotellentrén samtidigt som jag har rusat ut ett par gånger vid efterskalven. Mitt hjärta pumpar intensivt som det aldrig har gjort förr och jag har svårt att somna. Lyckas dock sova ett par timmar till sist och det behövs inte mer för min kropp är på högvarv, helspänn av alla efterskalv. Vaknar ett par gånger av att jag kippar efter andan och tycker att hela jorden skakar.

Klockan 11.50 får vi ett sms från Apollo, efter över tio timmar!! Det kunde ha kommit långt innan, vad som helst, att mer infornation kommer t ex…! Allt är bättre än tystnaden. 

Varje sekund känns det overkligt, till sist stänger jag av mig själv på något sätt även om minsta litet ljud får mig att hoppa till och hjärtat att bulta. Dottern är mycket coolare och jag undrar om jag överreagerar ända tills jag får veta att flera ungdomar och äldre gett sig av hemåt till Sverige inom ett dygn. Vi alla reagerar helt klart olika! Jag vill prata och fråga, andra vill inte tänka på det utan gå vidare direkt. Sund reaktion, säkert det bästa, men trots att jag försöker så fortsätter jag att vara mycket rädd och hoppa till för minsta lilla ljud. Efter ett par dagar när det börjat lugna sig med jordens skakningar ger vi oss ut på promenad. Plötsligt när vi går förbi två affärer så skramlar och skakar allt till av ett kraftigt efterskalv på 4,9, så att människor i panik rusar ut ifrån affärerna och då känns det som att nu är det nog. Vi tar oss tillbaka till hotellet och letar intensivt efter en resa hem, men får vänta i fyra dygn till innan vi kan flyga tillbaka. Vi hyr cyklar och gör som vanligt under dessa dagar, men när kvällen närmar sig får jag alltid lätt panik och vågar inte sova. En väska är packad med vatten och lite kläder OM det kommer ett till stort skalv mitt i natten. Hjärtat har aldrig hamrat så mycket som under dessa dagar och jobbiga nätter. Det är den absolut värsta skräck jag har upplevt, den slår till i varje stund, vid minsta ljud och många gånger under den veckan vi var kvar på efterskalvens Kos. Man kan liksom inte gömma sig, eller ta sig till en säkrare plats, som ett berg eller så, utan det finns överallt…jorden och skalven och ovissheten om vad som ska hända vid nästa skalv. Ingen vet något. 


Vi åker till sist hem sex dagar innan vår resa skulle ha tagit slut. Känner mig tacksam för att vara hemma och att det gick så bra, men ändå otroligt ledsen för alla de som skadades, försvann och berördes av jordbävningen på Kos ❤️ Har aldrig ens tänkt på eller varit rädd för sådant, men nu blev det verkligt. Även inom mig var detta en resa, då det blir så tydligt vad som är viktigt i Livet. Läser dock hela tiden på Twitter, sidan Emsc, om jordbävningar och efterskalven på Kos. Läste även idag igenom min och syrrans sms när det hände och då blev det mycket känslor som kom upp, paniken över att inte veta något och inte få någon information! Att inte komma därifrån denna lilla ö. 

Nu har jag skrivit av mig och ska försöka att släppa detta. Kanske prata lite över ett glas vin med någon som undrar över hur det var där på Kos och jag hoppas innerligt att det inte blir fler stora efterskalv! Älskar Kos ❤  ❤

Kos är en fantastiskt fin och mysig ö! De har aldrig haft en så stor jordbävning som denna på 6,7 och troligen var det den enda gången. Det är den vackraste grekiska ö jag har varit på, av fem möjliga och människorna som bor där är helt fantastiskt vänliga och underbara.

Terrorhelvetet har nått Stockholm

Och inget blir sig någonsin mer likt. Inuti är jag så upprörd, även fast jag först blev väldigt samlad när jag fick veta om lastbilen som körde in i entrén på Åhlens i city. Tänker på de som var mitt i på Drottninggatan där lastbilen kom körandes, på de som blev skadade eller ännu värre och alla deras anhöriga och nära.

Jag skrev på facebook, markerade mig som säker, ringde mina nära och kära, samt sms:ade med flera så att vi visste att vi är i säkerhet. Min mamma och hennes man som är hemma på söder har dragit ner persiennerna, är så rädda och har som tur är mat hemma. Hon vill inte att någon av oss går ut… 😦

Folk kommer knappt hem, hela stan är full av avspärrningar med kravallstaket, poliser, det brummar av helikoptrar över mitt huvud även fast jag bor på Östermalm och människor är inlåsta på affärer och pubar med mera.

Terrorn är här. Föraktar de som är så förstörda av ondska och hat att de skadar andra. Må det goda segra. ❤  Tankar, kärlek till de som drabbades. Vägrar vara rädd, Livet är här och nu och vi måste använda det så gott vi kan! ❤ ❤ ❤ ❤

En liten prins har fötts

Det var överraskande igår kväll när det visade sig att kronprinsessan Victoria hade fött en liten gosse kl 20.28. En liten Fiskkille 🐠 (Jag gissade rätt på att det var en prins/ pojke!), precis som Estelle väl är en Fisktjej. Säkert är/blir de både finurliga och känslosamma och flexibla för Livets olika skeenden.

Skrivet av en Fiskkvinna.  Födslar och död är Livets stora mirakel. Igår när jag gick på Drottninggatan stoppades jag av en ung tjej med plakat på ryggen (det fanns flera som bar plakat som det stod något om tankar och hur man kan tänka på). Hon frågade om jag kunde säga något i Livet som jag älskar. Jag svarade ”Livet”, eftersom det finns så mycket att älska! Däri ingår förstås ens nära, med barnen i fören. Men det sade jag inte, utan susade glatt vidare i uppdrag efter en utredningskam till toviga hår. Vilket jag fann på H&M av alla ställen, efter idogt letande. 😛

I vilket fall så är jag inte rojalistisk at all, men en liten bebis är ju bland det finaste som finns!

Idag ska kungen (han som såg ut att ha käkat citron fylld med uttråkat ointresse, en gång i tiden när barnen var små och vi bland några få stod huttrandes i regnet för att vinka till kungafamiljen på Strandvägen…Sådant glömmer man inte i brådrasket!) tillkännage lillprinsens namn vid lunchtid. Det har startat små namnfunderingar hos mig och jag tror att den nya prinsen får ett namn som passar till Estelle, börjar på E och kanske har någon kunglig anknytning.

Kanske blir det även ett namn med lite internationell touch, som Elliot eller Enrique? Annars kanske lillprinsens 👑 namn blir Eugen, efter prinsen som bodde på Waldemars udde? Det vore ju fint, eller?

Jag googlar och på Wikipedia kan man läsa följande:
Prins Eugen av Sverige
Eugen Napoleon Nikolaus, född 1 augusti 1865 på Drottningholms slott, död klockan 10.25 17 augusti 1947 på Waldemarsudde på Djurgården i Stockholm, var prins av Sverige och Norge och hertig av Närke. Han var yngste son till Oscar II och Sofia. Wikipedia
 
Fast det blir nog något helt annat namn… Viktoria och Daniel har nog tänkt ut något fint och passande till sin lilla prins! Grattis till de båda och även till lilla Estelle, 4 år (googlat igen!), som fått en lillebror.
  • Kuriosa: Kronprinsessan Victoria föddes 14 juli 1977 på samma sjukhus som sina båda barn; Karolinska sjukhuset i Solna.
Fick just frågan: ”Mamma, varför bloggar du?”

Ja, det kan man verkligen undra! Svaret är nog att jag gillar att skriva. Jag tänker så bra då.

Ser att SvD tror på franskt namn också… Om en kvart får vi veta via TV.

11.20: Oscar Carl Olof – helt otippat! Oscar blir tilltalsnamn = fint!

Video

Roliga låtar, glada scenshower

Mello

Det gillar jag när det är Melodifestival. Ikväll är det dags igen! Kanske får vi se något så uppiggande som Bada nakna med Samir och Viktor igen? Bada nakna i Sergels torg – det hade väl varit skoj 😀 

Samir_Badran_&_Viktor_Frisk_(1)

Här kan vi lyssna på lite av kvällens låtar. Alltid bra att höra lite innan, så känner iallafall jag mer för låtarna andra gången jag lyssnar. Personligen gillar jag nog Isas I will wait och Wiktoria med Save me, allra mest, men kanske även de s k Silverrävarna Tommy Nilsson, Patrik Isaksson och Uno Svenningsson med Håll mitt hjärta hårt, samt Molly Pettersson Hammars Hunger. Tummen upp, från mig, till alla de bidragen.

Kul med både lite gammalt och lite nytt och ikväll blir det TV och melodifestival.

http://www.hd.se/noje/2016/02/12/for-att-jag-ska-ga-igang-maste-det-vara-gospel-i-korerna/

http://www.dt.se/noje/musik/erfaren-trio-skuggar-favoriterna-1

Fler poliser på gatorna i Stockholm…?

IMG_9151

Längtar till Stockholm i sommaren – hoppfullt

Jag var på Drottninggatan och Sveavägen igår, innan jag tog tunnelbanan till Mariatorget för att hälsa på mamma. Sedan tog jag 55:an hem, förbi Slottet, Kungsträdgården och Stureplan.

Den enda ”polis” jag såg, var en parkerad piketbuss på Drottninggatan.Någon polismänniska skymtade jag inte alls. På hela denna väg. Det känns inte precis som om det är samma sak som fler poliser på gatorna och sedan undrar jag vad de överhuvudtaget ska kunna göra, ifall en galen terrorist dyker upp med sprängladdning eller annat hemskt?!

Vi ska leva som vanligt. Visst. Men inuti finns ju en oro och jag kollar nyheter, har skaffat Svt:s nyhetsapp och åkte buss hem igår, istället för att ta tunnelbana, som jag ju brukar göra. De jag var hos kände sig skärrade. En äldre man som var så upprörd framför TV:ns nyheter där de berättade att terrorhotet mot Sverige har höjts till 4 av 5. Det får man hoppas att våra styrande kan sätta emot på riktigt, få bort det som människor inte ska behöva ha omkring sig och att det inte bara är ord. Bort med ondskan!!

Det som sker, det sker och förhoppningsfullt tror jag att inget sker här i Stockholm. Men världen är otäck just nu och jag hoppas att det onda förgås och det goda ska segra.

http://www.svd.se/skjutning-i-centrala-paris–flera-dodsfall/om/terrordaden-i-paris

http://www.svd.se/i-korthet-det-innebar-hotnivaskalan

http://www.dn.se/nyheter/sverige/25-arig-is-medlem-jagas-i-hela-sverige/

På min dotters skola 

Det kom ett mail nu på eftermiddagen ifrån min dotters skola, där det står att allt Halloweenfirande är inställt på skolan efter de hemska händelserna i Trollhättan. Elever som eventuellt kommer utklädda kommer att skickas hem. 

Helt rätt, tycker jag och hoppas att fler skolor agerar. Går ut med budskapet att vi gör allt för att skolor i Sverige ska vara trygga. Det känns otäckt, obehagligt, att ha sitt barn, andras barn och sig själv i en olåst skola om sådant här händer. Här i Sverige!

Så långt har det alltså gått. 

http://www.svd.se/just-nu-pojke-dod–tre-kampar-for-sina-liv/om/skoldadet-i-trollhattan

Etikettmoln