Livstankar

Hur många är vi inte som funderar över livsfrågor, över hur allt kan hänga ihop, vad som är meningen med Livet, egentligen. Varför vi finns, vad tanken är att vi så ofantligt många är utplacerade på ett stort jordklot i ett mäktigt och fascinerande Universum.

Stora frågor som inte har något svar. I alla fall inte i det här livet.

Hur det än är, vad som än är rätt, så tror jag att tolerans till allt är det allra viktigaste. Att det finns Kärlek mellan oss människor, en Vidsynthet och Öppenhet för alla olikheter och synsätt.

Det här är egentligen inget jag går omkring och funderar på dagarna i ända. Det bara finns här, med mig, i mitt inre. Frågorna.

Vem vet? Kanske någongång att även svaren kommer till mig?! 🤶Bara sådär! 🧐🤗

Kanske jag skulle skriva något?

Vi har köpt Pad thai med tigerräkor och det var jättegott, jättegott! Finns massor kvar för det var mycket, mycket mat 🙂   Strindbergsgatan här på Östermalm har en liten gul kiosk där det säljs take away. Ma-now heter den. Det är supergott och vällagat. Tror folk kommer från hela stan för att det är så gott just där. En känd liten kiosk, med andra ord. Bra ord.

I övrigt har veckan varit intensiv som vanligt. Och rolig allra oftast.

En sak jag har tänkt på är att det inte är konstigt att världen ser ut som den gör, även om det bara är en liten bråkdel som ställer till det…men det räcker. Att t ex använda skrivna ord som vapen, utan sanning eller verklighetsförankring i texten. Att sprida dåliga energier, istället för att ta fram det positiva. Och att ta alla torktumlare och torkskåp i tvättstugan, fast man ser att någon annan tvättar också…

Kommer inte på fler exempel, men ändå! Fantastiskt och underbart med alla positiva Livskärleksspridare däremot. Ha en fin, fin helg du som läste!

Alzheimers

”Ingen förtjänar ett sådant öde”, säger dr Richard Webber i ”Grey’s anatomy”, elfte säsongen. Min favoritserie och det uttalandet griper tag i mig direkt. Hjärnans fungerande och sjukdomar upptar mina tankar, tydligen även omedvetet när jag ser en serie.

Alzheimers sjukdom är inget jag önskar någon. Ett tjusigt par, en social, medveten och världsvan kvinna och så blir allt kaos, snurrar till, kräver ständiga utryckningar av närstående, ger stor oro, undran, sökande efter hjälp.  Alzheimer smyger sig på, skapar frågor hos de omkring – Vad är pga ålder, ”normalt”, annat – Vad kan vi göra och hur?! Luddiga svar från ”de som vet” och ständig beredskap hos anhöriga. När någon snurrar runt halvklädd i en port, är rädd och orolig, har panik och en egen föreställning om verkligheten. Det blir många samtal och mycket googlande i sökandet efter råd och hjälp!

Det är inte lätt att bli gammal. Ibland mer svårt och annars lättare, i en process. Att familjen dag från dag, stund från stund, inte vet hur läget är just då/nu, det tär. Så oerhört tragiskt att uppleva sin förälders förvandling när hjärnan inte längre fungerar helt och tillståndet varje dag långsamt försämras!

Den drabbade försöker dölja, väljer andra ord när ordförrådet plötsligt inte finns där, kommer inte ihåg olika händelse, som när grannar och polis nyligen hjälpt tillrätta. Och ett boende under uppsikt blir det enligt ansvarig läkare intet av ”förrän det händer nåt mer”!! Under tiden finns familj som lever i ständig stress, oro, knappt sover och hemtjänst som kämpar på. 

Ovissheten om vad som kommer sedan 😔 Sorg. 

Nyårstankar

Året är inne på sina sista timmar och snart välkomnar vi ett alldeles nytt år, oskrivna dagar som ska möta oss. Aldrig vet vi vad som ska ske och därför är Livet ett äventyr varje dag. Ungefär.

2015 var ett år med många händelser, både glada och sorgliga. Medierna svämmade över av hemskheter om flyktingar, terrordåd och människor som lider. Mitt i allt lever vi i vår egen lilla värld och jag själv upphörde att läsa nyheter i flera månader, för jag orkade inte ta in allt och hade fullt upp med mitt eget. Sedan kom 13 november och det otäcka i Paris, vilket fick mig att intensivt börja följa nyhetsrapporteringar igen, via flera nya appar och TV-program.

Jag har inte bloggat så flitigt i år, särskilt inte under hösten och början av vintern och det beror på att energin tröt. Det fanns inget över till bloggen. Många har däremot de tankar varit, om hur jag skulle vilja att andra har det och om allt jag själv skulle vilja göra och orka. 2016 kan bara bli bättre, det både tror och hoppas jag på.

Om jag istället för ett Nyårslöfte fick önska mig något inför nästa år – så är det att alla människor och djur ska få det bra i en trygg och hälsosam värld, må bra och sprida kärlek till varandra. ❤

Ett riktigt Gott Nytt År och ett fint slut på detta år, önskar jag dig som läste!

En vanlig dag….

Nä, det var ingen vanlig dag, utan ett vanligt telefonsamtal. Trodde jag. Och så vips, förändras allt igen.

Ibland undrar jag vem som ska tackas? Gubben i månen, eller någon högre makt? Något gammalt karma? Eller vad?!

Solen sken och bullbak på agendan. Och sedan det här.

Tack.

Har du lyssnat till din inre röst idag?

En kvinna sade till mig i helgen att jag ska vara mer självisk. Tänka mer på mig, för om inte jag tar hand om mig och mitt välbefinnande – vem gör det då?

Hands on, handpåläggning, en väldigt spontan sådan, av en kvinna som arbetar med just sådant. Jag har enligt henne problem med mitt orange chakra, kanske är det därför som jag har IBS och ont i ryggen. Ett hallelujamoment, det känns som om det var ett sådant. Inte för att jag vet vad just det är, men…det tog i mitt innersta och jag ville gärna gråta en skvätt. När hon lade sina händer på axlar eller underben så strömmade energin tydligt genom kroppen. Tänk att allt är energi! Det glömmer jag att tänka på ibland.

Att meditera ett par minuter om dagen, andas in ljuset och känna efter i sitt inre. Så lite kan göra så mycket och stärka dig. Det är vad hon lärde mig. Det du tänker på dras till dig, det tror jag på. Klistra på ett leende och din dag blir mer solig, t ex.

Vilken fantastisk kvinna. From England btw.

En nattlig promenad genom staden

Inte så ofta är jag ute så sent, men när det väl händer känns det som förr i tiden. En sak har dock förändrats och det är att det vimlar av festmänniskor och andra i natten. För mig känns det tryggt, så jag går gärna hela vägen hem.

Idag hann jag jobba en del, men även hinna med ett läkarbesök på morgonkvisten. Då tog jag denna bild. Stockholm är vackert, på så många olika ställen och sätt. Jag älskar den här staden och att gå i den är…härligt. Maffigt. Så många fina byggnader och gator det finns! Bara att insupa i all sin helhet.

Har haft en trist period med massa huvudvärk och migrän några gånger; inte så kul så nämner det bara, om någon undrat varför jag bloggar så sällan. Min värmedyna är förresten underbar, efter att ha kylt ner ben och rumpa på en kvällspromenad genom Stockholm! ;P

Bilden ifrån Söders höjder.

Söndag i Stockholm

Hej! Jag hade sovmorgon idag och det var mmmysigt att sova ut ordentligt! Min intuition sade mig något, kände ett obehag så jag var tvungen att få tag i en god vän och blev lugnare.

Idag var jag hos mamma och nu en sväng på stan. Överallt kryllar det av januarimegarea, så igår fyndade jag trosor och strumpor på Twilfit till ca en fjärdedel av det ursprungliga priset. Sånt gillar jag! 😋

Hoppas du har det bra! Hur är din söndag?

 

Morgonmys

Jag och min nya thekopp från Indiska en kolmörk morgon i adventstid. Är nöjd efter att ha varit piggare igår än en konstig migränkväll innan, ätit sushi med fina kolleger och därefter ha lagat och ominstallerat den ganska nya skrivaren. Utan bruksanvisning. Alldeles själv.

” Jag e tor nu, mamma”, sa ena dottern när hon var fem. Flera gånger. Ungefär så kändes det igår kväll efter att ha lyckats skriva ut några papper. ☺️

Min mormor hette Serudia

Det finns till och med en bok om hennes namn, där hon omnämns och mina systrar är intervjuade.

Anna Serudia föddes 1905 och bodde uppe i Långsjöby, 90 mil ifrån mig. Vi träffades en till två gånger per år, men hon har gjort ett stort intryck på mig. Många var de vykort med rosenmotiv som hon skickade, skrivna med en vackert snirklig skrivstil. Och hon var snäll, otroligt omtänksam.

När vi hälsade på hämtade vi vatten i brunnen och fick rikligt med god mat. Det kommer jag ihåg. Min mormor bodde på en gård med fem kossor och några höns, samt en häst. Exotiskt för mig som Stockholmstös! Anna Serudia födde nio barn, fyra flickor och fem pojkar, som har hållit ihop genom livet. När jag tänker på min mormor, som var född 17 juli 1905, så känner jag mig så imponerad!

Jag saknar henne och har många gånger önskat att vi fick mer tid tillsammans.

http://www.adlibris.com/se/bok/jag-heter-serudia-en-bok-om-folk-som-inte-heter-som-andra-9789189394391

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/inlandets-unika-namn-jag-heter-serudia

http://www.bokus.com/bok/9789189394391/jag-heter-serudia-en-bok-om-folk-som-inte-heter-som-andra/

Lilla gubben och jag

Alltså Chato; vi tog en långpromenad i skogen igår och det var jättemysigt. Solen sken och det var lagom varmt…ända tills på slutet när det började regna.

Det tyckte Chato inte så mycket om. 😉

Kungen och jag

Kung Chato och jag tar oss en tur genom ett behagligt Stockholm. Så härligt väder – jackan öppen och Chato njuter

Stockholm en söndag

En tur på Nybrogatan och mot Nybroplan och sedan Strandvägskajen. Perfekt söndagsnöje och mysigt att strosa omkring i gott sällskap. 🙂

Vänskap

Jag övar in stämmor och texter till konserten i Berwaldhallen, som Teamputtekören ska ha snart. Det är väldigt fina melodier och texter. Så här borde det alltid vara:

Tända ljus och Idol

Dotter har somnat i soffan. Saknar mina större barn, men har mysigt och är ganska nöjd.

Tänker på en massa medan Idolsångarna underhåller. De är duktiga – hur många bra artister finns det?!!

Mysmys.

Inte riktigt bekväm är jag

Här övas nya låtar inför nästa körkväll och det är gospel blandat med annat. Riktigt vackra låtar och jag har loggat in på teamputtes hemsida, för att öva sopranstämman till de olika sångerna. Men aningen obekväm känner jag mig emellanåt. Kanske borde jag vara mer religiös för att sjunga en och annan låt? Som ”Total praise” – det är ju inte riktigt så jag känner. Kan jag då sjunga den med övertygelse? Det känns lite krystat ibland.

Men det är en väldigt fin sång. Visst tror jag på något, men vad det är…inte är jag helt salig iallafall! Och styrkan…känns inte så stark. Nä. Fast jag gillar ju att sjunga och blir glad av det. Ja, då så. 😉

Total Praise
Lord I will lift mine eyes to the hills
Knowing my help is coming from You
Your peace You give me in time of the storm
You are the source of my strength
You are the strength of my life
I lift my hands in total praise to You
Amen

 

Att vara stor.

Att göra rätt. Är nog att själv vara lika stor som det förtroende du har fått av någon.

Tänkte jag. God natt.

Åska i storstan

Vilket rövarväder. Det mullrar, ösregnar (hällregn!), här i Stockholm. Jag fick migränkänning och har legat och dåsat, medan dottern somnade en stund på sitt håll.

Hann köpa ett par skor att ha inne på jobbet i vinter iallafall. Och blivit bjuden på hemgjord god sushi av dottern! Jisses, vad hon kan!! Riktigt snitsig i köket! 👍❤️

Skulle vilja bada, men törs inte så länge åskan hörs… Inte så bra väl, att ligga där i vattnet om det kommer en blixt? ⚡️☔️

Känner mig riktigt gammal när jag ser Idol…

De är ju jätteunga och SÅ duktiga på det de gör, speciellt Matilda och en kille som heter…något(?).

Jag tänker på att min dotter bara är ett par år yngre än de yngsta där, men jag skulle inte vilja att hon var med om hon nu hade hållit på med musik och sång. Vilket hon inte gör, utan hon är en danstjej.

Vad trött man är en fredag.

Hark, the herald…

Håller på att lära mig texten till den sången och den är väldigt krånglig!! Minst sagt. Phew! Precis när jag tror att jag kan den, så kommer jag bort mig helt. Grrr!!

Undrar också vad ”Hark” betyder? Gammal engelska, kan det vara typ som ”harkel”, eller ”lyssna här”? En fin låt och jag får ibland en bild av några som står i juletid, iförda varma halsdukar och mössor, samtidigt som de glatt sjunger den, med snön yrande omkring sig.

 

Än så länge är det fyra låtar som ska repas in och rösten har vaknat en aning och faktiskt blivit klarare, fått tillbaka en del av sin forna klang, kan man säga. Antar att det är med den, som med mycket annat: övning ger färdighet!

Vi ska avsluta körterminen med en konsert i Berwaldhallen. Roligt! När dottern fick höra att de som vill sjunga solo i någon låt, får gå på audition hos Putte, så började hon försöka övertala mig att göra det… 🙂  Tyvärr har jag inte riktigt vad som krävs för det och dessutom skulle jag inte vilja stå där solokvist. Jag har nog med stressande saker i Livet!! Och tänk om han kastar ut mig ur kören efter att ha hört mig sjunga, hehe. 🙄  Nä, Putte är både snäll och en väldigt rolig körledare, som drar en massa historier och skämt, så att vi står där och gapskrattar emellanåt. Som klippt och skuren för sin roll!

Ja, i övrigt är det ganska mycket nu på höstkanten. Människor som tar energi, ger otroligt mycket tankar och jag undrar vad 17 de håller på med! Jag tycker att man ska ta sitt ansvar här i världen, även om man behöver hjälp av andra. GE lika mycket, eller helst mer, än man själv vill ha.

Jobbdags. God morgon och ha en ljuvligt fin dag. 

http://teamputte.se/ 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Putte_Nelsson