
Ojoj, efter en förkylning som satt sig på magen (typ kräksjuka) och på allehanda ställen i kroppen, så gick jag och jobbade igen efter tre dagar hemma. Kände nämligen energin börja flöda igen.
Bra, kan man tycka och det gjorde även jag, för när jag är hemma mer än en hel dag i sträck, så blir jag så otroligt rastlös! Igår när jag kom tillbaka till jobbet blev jag också glatt överraskad av en vikarie som hade lämnat klassrummet i samma välstädade skick som det var (för en gångs skull!!) som när jag lämnade det. Och det jag hade planerat hade klassen jobbat med, så hela jag blev avstressad bara av det. En härlig, ovan känsla. 😉 Kände mig dock redan efter en timme i skolan alldeles matt, kallsvettig och fick stora fläckar framför ögonen. Men skam den som ger sig, en förkylning kan man ju inte vara hemma för hur länge som helst…!
Idag, andra dagen, så vaknade jag utan röst. Visste inte hur jag skulle göra, men bestämde mig för att det skulle nog gå bra ändå. En kort fredag, en snäll klass och en textbaserad planering på smartboarden… Det borde väl funka? :O
Helt otroligt! Jag vet av erfarenhet och av det jag har läst mig till att en lugn och tyst röst från läraren påverkar en klass och så tyst som det var idag när jag knappt fick fram något, har jag aldrig varit med om! Alla viskade det tystaste de kunde när de behövde fråga om något. Lugnet spred sig verkligen. 🙂 En gång var det ett måste att ha en genomgång i matten och då fick alla elever komma fram och sitta på golvet så att de kunde höra vad jag pratade om. En pojke tog självmant på sig, med stort allvar och så stolt, att upprepa det jag viskade, högt så att alla skulle höra.
Verkligen roligt att se (höra) och en insikt att ett lugn och en låg röst påverkar så mycket! Fast nu ser jag fram emot att hitta rösten igen…
Senaste kommentarer