Är jag feg för att jag inte visar mitt ansikte här?
Jag håller på att göra fint inne på min hotmail. Rensa in olika mail som jag vill ha kvar i mappar och slänga annat som inte behövs. Det blir ordning och reda nu!
Då, mina kära läsare, så hittade jag iallafall ett mail som jag fick för ett par år sedan av en som heter Göran P….och som jag har googlat på. Han är en man (? fnys!) i övre medelåldern som tar sig friheten att skriva dessa rader till en människa han aldrig har mött, eller haft kontakt med, utan bara läst blogginlägg av (mig veterligt har han aldrig kommenterat något heller).
Innan ni läser vad han skrev, kära läsare, så vill jag gärna veta vad ni tycker i frågan – Är det verkligen att vara feg om någon inte visar sitt ansikte på bloggen, eller kan det finnas olika anledningar som känns bra i att ta det beslutet att skriva i en blogg ändå? Utan att vara feg, alltså? 😉
Själv tycker jag att skriva är kul och har ingen lust att göra det med bild på just mig, annat än små gluttar av mig här och var. Det är ju inte i en tidning jag skriver heller. Har förresten ingen direkt lust att föräldrar och elever ska läsa mina skriverier och tankar om smått och allt, för då blir det kanske att jag måste sovra mitt språk eller innehållet lite mer. Vill inte.
Så här skrev farbror Göran Surkart:
" Visa ditt ansikte, på din blogg. Fegis!"![]()
Senaste kommentarer