En kvinna i huvudstaden och Livet :)

Inlägg taggade ‘Döden’

Min lilla stad…

Madonnanland – fast det är en stad…nåja, bra namn! 🙂

Spelar SimCity Social på Facebook och dit kan man invitera inneboende, vilket jag har gjort några gånger. Är ganska säker på vilka jag har kryssat i, men ändå så dök plötsligt ett mycket känt ansikte upp som husägare. En kvinna jag tyckte mycket om, men som inte finns här på Jorden längre.

Eller…för trots att jag rev huset och satte dit ett nytt, så bor hon där också. Kanske är reglerna sådana för spelet, men det känns ändå lite spöklikt… 🙄   Jag fnissade i allafall till när jag upptäckte det och insåg att hon är lika finurlig och full av humor nu som då.

De som en gång har funnits finns ändå alltid kvar, på ett eller annat sätt.

Annonser

Hur gammal blir jag?

Tänk att vara en wonderwoman 🙂

Det kan man ju aldrig veta och egentligen borde man leva som om varje stund var den sista. Men samtidigt är man ju här och NU och vem skulle orka leva så vareviga sekund? Man måste få vara trött, lat, glad, ledsen och energisk om vartannat. Som det faller sig, alltefter dagsform – eller? 🙄

Jag gjorde i alla fall ett ålderstest på nätet. Så här blev domen:

Du fick 15 poäng utav 24 möjliga

DU LEVER INTE HELT ENLIGT ”REGELBOKEN”. DET ÄR INGEN STÖRRE FARA FÖR ATT DU KOMMER ATT DÖ I FÖRTID, MEN DET KAN VARA VÄRT ATT LEVA LITE SUNDARE. OM DU ÄR KVINNA BÖR DU NÅ MEDELLIVSLÄNGDEN 82,9 ÅR. OM DU ÄR MAN 78,7 ÅR..
Några av mina svar:
Jag sover fem till sju timmar per natt 65%
Jag röker inte alls 77%
Jag trivs på jobbet 61%
Jag dricker ett glas vin då och då, men blir sällan full 68%
Två blev över 90 år 43%  (av mina släktingar, fråga 12).
Hum. Tur jag är kvinna då. Och tur att de inte frågade om hur min mage mår för jämnan… 🙄
Och lycka till 🙂

Jag träffade dig aldrig

Hon föddes 1877, min fina mormorsmor och hon både ser ut och känns så snäll!

Men du är min mormorsmor och det är så fint och roligt att se dig på släktsidan, på Facebook. Helt fantastiskt, egentligen! Hilma var ditt namn och du är så lik min mormor Anna Serudia (eller hon var lik dig), att det nästan är som att se två kopior.

Jag har hört sägas att du var så väldigt snäll och det kan man nästan ana när man ser det här fotot.

Jag undrar vem du var? Jag måste fråga min mamma lite mer!

På de släktforskningspapper som jag har fått, kan jag räkna till så många som 12 barn – alla födda av dig! Då det sista barnet föddes, var du 45 år och du själv levde i nästan 78 år, där uppe i den lilla byn utanför Storuman, långt uppe i grantäta och kalla Norrland. Jag tror att du levde på en bondgård, men är inte riktigt säker. Nu när jag har läst kommentarerna från mina släktingar om dig och sett den här bilden, så vill jag veta mer!!

Helt otroligt vad vår släkt har vuxit och att jag kan följa kommentarer och inlägg från de som på långt håll har släktband med mig själv.

Internet gör verkligen världen och Livet mer spännande!

Man kan inte veta innan…

Hur man ska reagera, men känslan jag fick var att ”Kan alla ni människor och jag fortsätta att leva, tack?!”. Jag orkar inte med när någon försvinner, oavsett hur nära eller mindre nära personen är.

Jag kan sitta där och tänka att det är nog bättre där uppe, att hon har det bra nu, att det finns en fortsättning i en ännu bättre värld – MEN, det är ändå för tungt, jag får en stor klump i bröstet, svårt att andas och har fullt sjå att inte bara störtgråta. För så oåterkalleligt är döden, det är liksom slut – i alla fall här och nu. För tungt, helt enkelt. 😦

Var på en minnesstund i dagarna och känner mig uppriven, även om vi inte umgicks privat, men hon var en av de människor som betydde något bra för mig.

Etikettmoln