Call girl på biograf Sture

På Sture har jag precis varit och sett denna svenska film, som var drygt två timmar lång och visade en ganska dyster bild av 1970-talets Sverige, med prostitution, ungdomar på glid och ännu mer elände.

För mig som växte upp på den tiden så blir det ett intressant tidsdokument och jag känner igen både telefonkiosker, bilar, Abba, möbler och kläder. Igenkänning med råge! Pernilla August är suverän i sin roll och jag beundrar henne som så ogenerat struttar omkring halvnaken, bland unga tjejer. Sofia Karemyr, som spelar Iris gör det också verkligen bra.

Filmen har ett budskap; den visar en otroligt sned sexualitet i ett land och jag undrar verkligen hur det kan bli så snett?! Tydligen är det otroligt vanligt att unga tjejer ses som objekt och utnyttjas av gubbar. Kände mig helt beklämd efter filmen och tyckte också att den var en ca 20 minuter för lång, lite tjatig – men samtidigt viktig. Fast när vi gick därifrån kändes det som om det här bara fortsätter, mitt ibland oss inne i staden… Den engagerade polisen i Call girl, som kämpade och ville få fram det som är så fel, blev det tyvärr inte så mycket av. De onda segrade och fortsatte som förut. 😦

Filmen får 3 av 5 möjliga stjärnor.

Nu är det skönt att vara hemma och värma strupen med lite hett thé. 

http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=MOVIE&itemid=69723