www.svt.se/nyheter/utrikes/wallstrom-om-homofobin-i-tanzania-uttalandet-ar-oacceptabelt
Hur borde Sverige göra med biståndet här då? Det är fruktansvärt och omänskligt att hbtq-personer letas upp och förföljs, samtidigt som ett minskat bistånd drabbar människorna i Tanzania. Bistånd borde vara förenat med vissa villkor- som till exempel att alla har rätt att vara den person man är🤨
Hur många är vi inte som funderar över livsfrågor, över hur allt kan hänga ihop, vad som är meningen med Livet, egentligen. Varför vi finns, vad tanken är att vi så ofantligt många är utplacerade på ett stort jordklot i ett mäktigt och fascinerande Universum.
Stora frågor som inte har något svar. I alla fall inte i det här livet.
Hur det än är, vad som än är rätt, så tror jag att tolerans till allt är det allra viktigaste. Att det finns Kärlek mellan oss människor, en Vidsynthet och Öppenhet för alla olikheter och synsätt.
Det här är egentligen inget jag går omkring och funderar på dagarna i ända. Det bara finns här, med mig, i mitt inre. Frågorna.
Vem vet? Kanske någongång att även svaren kommer till mig?! 🤶Bara sådär! 🧐🤗
När vi var här, på Ölandsgatan och du vaccinerade dig? ❤️💖❤️
Nu är det dags för mig att vaccinera mig mot hepatit A och B, inför vår stundande resa. Den ser jag fram emot, att ligga på en sandstrand, prata och bada med dig, dricka vatten och läsa bok, spela planktennis och bli varma av sol och sand mellan tårna🤗🌴☀️🍉 Jag saknar och längtar efter dig så mycket. Älskade dotter❣️
Att sitta på en balkong, läsa en bok – just nu lite småfnissigt till ”Croissants till frukost” av Annika Estassy och bara vara. Trygg. Gör absolut inget annat, vill vara här i lugn och ro och komma ifatt. Firade lite igår och njöt av Stockholm. ❤️
Så underbart.
Vi har köpt Pad thai med tigerräkor och det var jättegott, jättegott! Finns massor kvar för det var mycket, mycket mat 🙂 Strindbergsgatan här på Östermalm har en liten gul kiosk där det säljs take away. Ma-now heter den. Det är supergott och vällagat. Tror folk kommer från hela stan för att det är så gott just där. En känd liten kiosk, med andra ord. Bra ord.
I övrigt har veckan varit intensiv som vanligt. Och rolig allra oftast.
En sak jag har tänkt på är att det inte är konstigt att världen ser ut som den gör, även om det bara är en liten bråkdel som ställer till det…men det räcker. Att t ex använda skrivna ord som vapen, utan sanning eller verklighetsförankring i texten. Att sprida dåliga energier, istället för att ta fram det positiva. Och att ta alla torktumlare och torkskåp i tvättstugan, fast man ser att någon annan tvättar också…
Kommer inte på fler exempel, men ändå! Fantastiskt och underbart med alla positiva Livskärleksspridare däremot. Ha en fin, fin helg du som läste!
Och det var när hon födde mig… En dramatisk entré till världen gjorde jag tydligen och hon förlorade mycket blod och höll på att försvinna bort. Som tur är kom hon tillbaka.
Första gången hon berättade om det här var när jag fyllde femton år. Hon hade legat på sjukhus flera veckor innan jag föddes, pga komplikationer och det var inte så kul. Förstås. Sen vet jag inte vad det var riktigt, som gjorde att hon förlorade så mycket blod under förlossningen och försvann ett tag, men hon har berättat om hur hon såg sig själv uppifrån liggandes där i förlossningssängen, med läkare och sjukvårdspersonail omkring sig. Allt kändes behagligt, mjukt och fint när hon ”åkte iväg”, men ändå var det vetskapen om tre små döttrar under fyra år som fick henne att ”vända om”, att få den styrkan att komma tillbaka.
Det här har gjort att jag alltid har varit mycket intresserad av nära-döden-upplevelser och astral projektion. Samt att jag har varit mycket rädd för att föda barn, vilket också var mycket besvärligt den första gången när jag blev igångsatt, pga lite förhöjd äggvita. Allt gick bra, men jag fick sövas efter förlossningen för att det blödde kraftigt inuti. Sen var jag så rädd att jag antingen inte hade fött flera barn, eller så var det lika bra att köra på så fort det gick. Vilket alltså blev fallet. Jag är så glad för våra fina fyra barn, varav tre är vuxna. Det har varit en lärorik resa som har varit större än allt annat jag har upplevt.
I vilket fall så undrar jag hur det är med dessa ut-ur-kroppen-upplevelser. När mamma berättade om min födelse senast, så kände jag igen så mycket ifrån sånt jag har läst, men en sak vet jag bestämt och det är att hon inte har läst ett enda dugg om sånt! Ändå stämmer hennes berättelse så väl överens med andras upplevelser. Vad är det då som händer? Är det tanken som målar upp en bild av skeendet, eller finns det något annat efter att vi har lämnat jordelivet? Själv tror jag på flera liv, känner mig helt trygg i att det finns något annat än enbart Jorden i detta stora Universum. Det kan inte bara vara Vi; någon mening med det här måste finnas.
Och jag tror på liv emellan våra liv. Kanske i andra dimensioner. Jag har alltid haft väldigt svårt för att tro på att alla våra tankar bara försvinner; så många tankar och känslor som finns i en enda hjärna/själ/kropp – hur skulle de bara kunna försvinna – ut i vad?!
Djupa tankar. Väldigt intressant och om vi inte trodde på något…jag vet inte. Vad det nu är.
Kärlek kanske? Mellan alla oss människor. ❤
Varmt Grattis, fina tjejen. Tiden går så fort, så fort och minnena är många❣ Det är ett äventyr och fantastiskt att ha fått vara med.
Älskar dig.
Jag; under min värmefilt, i sällskap av någon som verkligen visar mig kärlek och omtanke. En som bryr sig om mig mycket.
Jag själv. 😘 😛
Omtanke om varandra och samarbete mellan olika länder för att få ett stopp på den omänskliga terrorn.
48 000 kommentarer
Det råkade jag se just nu – tack alla fina! Vad roligt!
Torsdag kväll och engelskaläxa. Vad vore livet utan energigivande kvällar med en underbar tonårsdotter? Jag kommer aldrig att bli gammal, för jag har inte tid!
Love u baby. 😉
Då har man verkligen inte mycket att säga. Men så var jag också hängig, så jag kikade igenom mina foton. Det var då jag hittade potatisarna. 🙂
Varje bild har en historia. Varje foto, alltså. 😉
Det här fotots historia är från en härlig upptäcktsfärd på Cypern med fina döttrarna.
Idag läste jag förresten en statusuppdatering på Facebook. Någon som är lycklig och kär i en kvinna skrev om ett foto på henne att ”och hon är min”. Jag reagerar instinktivt på sånt och börjar tänka en massa:
På ett sätt är det ju ett vackert uttryck, men på ett annat så känns det som att du kan ju aldrig äga en människa. Vill man verkligen bli ägd i en relation? Att känna att man hör ihop däremot, ni delar Livet, goda samtal och tankar med varandra. Har en samhörighet, där man inte gör vissa saker av respekt och kärlek till den andre. För att du inte vill, för att dina känslor och din värme är hos den du älskar. Det är fint, tycker jag. Och handlar inte om ägande.
En bild på Kärlek.
Ute skiner solen och det ser så skönt ut. God morgon till dig som läste! 🙂
Och jag är jag. Beslutsam och en stark liten kvinna.
Ser mig omkring och ler. Å, du härliga tonårstjej som ger så många skratt!
Ska gå iväg nu. Sol men kallare. Blir blå tunn blus och svarta jeans.
Sjöhistoriska museet på Djurgården
Det har jag ett inlägg som heter och OJ! vad det drar läsare, sett till resten av mitt skrivande. Läs här: https://madonnans.wordpress.com/2013/08/19/yngre-man-som-gillar-aldre-kvinnor/
Tihi, den här bilden som jag tog på Djurgården i veckan är det väl fart i? 😀
Undrar iallafall varför just det är så spännande? Själv är jag ju inte purung, men inte heller lastgammal och märker klar skillnad mot den uppskattning man får i min ålder, gentemot i ungdomen då jag var betydligt mer välbevarad än nu. Varför är det så? Har hört många fler bekräfta den upplevelsen och misstänker att vi som har varit med ett tag har något som inte yngre tjejer har. Kanske?
Livet är ett mysterium, i mångt och mycket. Alla upplever verkligheten på sitt vis. Du kan aldrig helt förstå hur någon annan uppfattar det som händer omkring er och du upplever och tolkar det på ditt vis. Vad det än är. Ganska svårt att förstå, hur många olika verklighetsuppfattningar det troligen finns… 🙄
Så är det nog, just det. Och jag har haft tre härlliga dagar med perfekta dagar på jobbet. Roligt. Nästa vecka blir en kortvecka den också. Det gör inte så mycket, men hoppas att det blir sol och varmt varenda dag!
Hihi, kunde inte låta bli. Tänk vad som finns på nätet! Liten påskpresent, kanske? 😉
Hur är det med sexmissbruk, egentligen? Nu är det Tori Spelling som har ”drabbats” av en make som inte kan stå emot begäret efter andra kvinnor, så han har sökt lite äventyr på annat håll. Ändå verkar de ju älska varandra innerligt. Varför, förstår inte det, kan det då inte räcka med deras kärleksliv tillsammans? 🙄
Han ser ju jätterar ut dessutom, Dean McDermott, så han är nog inte ens en ond, eller elak människa. Bara en missbrukare och det vimlar det ju av i världen. Tråkigt. Själv skulle jag nog inte kunna förlåta eller klara av det mentalt, slappna av, glädja mig, efter såna svek. En relation handlar ju om sammanhållning, samspel, tankar tillsammans, goda samtal och så då förstås mycket känslor och de kommer till uttryck på olika sätt. Sex är en stor del av det och av Livet. Att då dela det med flera andra…handlingarna, känslorna, ömheten…nä, svårt att tänka mig att stanna kvar i något sånt. Skulle du? Hur tänker man då; hur orkar man med att det ska kännas bra ändå?
Tänk förresten att det finns så många olika sorters missbruk!! Sex, alkohol, godis, mat, droger, shoppoholics, kärlek, tabletter som Treo och Citodon (gulp, som jag har!). Komikern Mårten Andersson tror att han mer har ett bekräftelsemissbruk, än sexmissbruk och det tror jag ofta är fallet hos de som ständigt jagar nytt. Eller, har jag fel? Behöver inte vi alla bekräftelse för att känns oss ännu mer välmående?
Själv är jag förresten en astrologisk Fisk och de anses ju bestå av lite av alla tecken och även vara i riskzonen för missbruk, men jag har inte det problemet, kanske eftersom jag alltid har velat ha kontroll. Det enda i närheten av att ha ”missbrukat” för mig är någon enstaka dag eller så, med sånt som är sött, som kakor och godis. Slurp!
Önskar att kärleken i världen skulle räcka till precis alla. Känslor, ömhet, sex och varm vänlighet i goda relationer.
Påsktankar i väntan på en dotter. Puss på dig som läser!
http://www.expressen.se/noje/andersson-det-ar-inte-riktigt-ett-sexmissbruk/
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article18733410.ab
Klockan åtta ikväll, på tvåan, om en vuxen dotter som filmade sin halvgamla pappa som skulle gifta sig med en ung filippinska.
Kärleken bestämmer man inte över. Den gör nog lite som den vill. Men kanske kan ensamheten styra dig in på irrande vägar? Pappan ifråga var skraltig och 73. Filippinskan var 22, trodde dottern, som redan då tyckte att det var aningen svårt att ta in. När det sedan visade sig att den unga blivande bruden bara var 17 och endast hade varit 16 när han hade börjat träffa henne, fick den vuxna dottern spel…och mådde riktigt dåligt. Det blev något helt annat än kärlek.
Jag förstår henne. En minderårig tjej… hur många situationer lär till exempel inte uppstå där de båda vill tvärtemot varandra? Och tjejen är bara ett barn. Det måste ju finnas bra mycket roligare för henne, oavsett pengarna…! Någon som är i hennes livsfas, på samma nivå. Instinktivt känns det sorgligt, så fel, för den unga tjejen.
Det var iallafall intressant, gripande och direkt ifrån verkligheten. Säkert väldigt vanligt.
8 siffror i över 30 år och när jag berättade att vinsten varit totalt högst 1000 kr under alla dessa år, såg den unge herrn bakom disken ut som om han höll på att svimma. Men vad ska man göra? Kan ju inte bara sluta spela då… :O
Sen en lång stilig man på H&M och kvinnan som sade:” Kom då lilla gubben!” Jag fick synen av en mamma som tog hand om sitt lilla barn. 😉 Fast det lät ju rart och kärleksfullt. Förstås.
Måste nog fundera på det lite, hupp.
Jag tror att jag ska se om den serien, nu när mörkret lägrat sig över oss. Igår förgylldes dagen av en fin, alldeles nybliven 13-åring. Det är vad som är så viktigt i Livet som gör oss till de vi är. Hon är fantastisk.
Ett klokt citat (fast är det verkligen så? Allt/alla är ju inte ”guldgruvor” precis…!). 🙄
Charlotte, spelad av Kristin Davis – säsog 3.
Av saker som möter en i Livet. Det kan vara precis vad som helst; en strand där den ljumma brisen lyfter mitt hår långsamt, eller en barnvagn fylld med blommor (som i Visby).
I London, nära Russell Square, där jag och dottern bodde på hotell, fanns denna underbara trappa. Vilken mjuk och välkomnande inramning till ett hus. Där vill jag bo…
…blir så otroligt förändrad. Det är svårt att inse att någon kan välja vägar du själv inte förstår. Men alla lever vi ju det liv vi skapar, på något sätt. Vill man inte ha det som man har det måste man väl göra något åt det? Insikt: Du känner aldrig en människa helt, för alla förändras vi ju ständigt i takt med tiden. Men att bry sig, visa empati, är något att vara stolt över. Motsatsen är…botten.
Kvällstankar i mitt huvud, efter en väldigt intensiv vecka. Konstigt nog har jag faktiskt lite energi över. Fokus är på mig själv mer än vanligt och på de som är mig nära. Har tillbringat halva kvällen med att grilla och rabbla biologi, olika sinnesceller hitan och ditan – det är bra för mig att repetera lite också, men oj så sömniga vi blev! 🙂
Har lite ont i en tå, som jag mosade genom att gå så mycket i London. Och älskar den läkare jag varit hos nyligen, för det finns dagar då jag knappt har någon huvudvärk alls! Är så tacksam.
Men mest av allt älskar jag mina fyra barn.
Bild från Heathrow. Om någon tycker att jag doftar gott numera, så kan ni kanske gissa why…. 🙂
Madonnans 
Senaste kommentarer