En kvinna i huvudstaden och Livet :)

Inlägg taggade ‘Kropp’

Helg

Bild

Finn ett fel…suck.

Och oj, vad vi har gått ute i snön. Jag satte på mig mina täckbyxor idag, för jag blir så stel och får ont inne i benen annars. Men med dem på är det jätteperfekt och de är svarta och ganska diskreta, så jag ser inte alltför frökenaktig eller präktig ut. Va’ bra! 🙂

 

Vovven har provsovit på alla mattor här hemma, men nu är det snart dags att åka till Centralen och lämna över sötnosen till mellandottern. Sen ska jag ta mig en sväng till Söder. Fast bara en liten en.

Varför kom snön så sent? Tycker att den hade kunnat vänta till november i år, hoppat över denna vinter. Fryser hela tiden och badkaret används flitigt. Och yngsta tjejen är på stan. Fika är det som gäller. Själv tycker jag att stan är väldigt stor, men vi bor ju här så…

Nu ska jag göra mig i ordning lite. Ha det så bra, du som läste. 🙂

Efter två dagar

alienÄr helt färdig. Känner mig snurrig i bollen och förstår inte varifrån ”alla andras” energi kommer ifrån? Kanske har jag valt fel jobb, så känns det just nu. Vet inte hur jag ska orka en hel termin till. Hoppas att det blir bättre efter att jag varit hos doktorn imorgon, men som det är nu reagerar min kropp på allt stressande och utan att kunna slappna av på en hel dag, med att huvudet låter som en TV-apparat med en sån där myrbild, blandat med pip..

En migränattack kommer ofta nästan som ett skott och då gäller det att snabbt ta medicin för att kunna bryta. Det lyckades jag med igår, kvar är huvudvärken och ljudet, man blir allmänt ”konstig”, får svårt att fokusera. Tycker om att jobba, men det blir för mycket samtidigt ibland och min ork håller inte en hel dag. Så är det fortfarande och lär förbli ett tag (?). Vem vet.

Slutgnällt. En kort dag, förhoppningsvis och sen tandläkare med dottern. Måste till apoteket och så var det något mer jag skulle komma ihåg…har skrivit upp. Tur!

Man ska ta vara på Varje Dag! Se det positiva! Okej. 😉

Nyårslöften

Det har jag sällan haft, men i år har jag bestämt mig för att börja träna lite grann. Inte för mycket, utan lagom. Och kanske äta lite bättre än i julhelgen, fast det är jag rätt bra på övrig tid.

Läser om våra nyårslöften i DN och tydligen tänker jag både rätt och fel. Många lovar sig själva saker som handlar om utseende och vikt, men tröttnar för att de går ut för fort. Det tänker inte jag göra. Den lilla appen jag fick tips av syrran om, Virtuagym och promenader kommer att vara precis lagom för att få igång mig lite grann. 

Så tänkte jag. Börjar lite imorgon. Det finns program i appen som är från sju minuter… 😉

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/psykolog-vi-valjer-helt-fel-nyarsloften/

Mat, Jul och Nyår – citat

bild (54)

”Folk oroar sig så över vad de äter mellan jul och nyår,

men de borde verkligen oroa sig för vad de äter mellan nyår och jul.”

Passande citat från  www.livet.se 

Jag tänker, alltså finns jag

Ett citat som dyker upp i mitt huvud här på måndagsmorgonen. Vem det kommer ifrån? Jo, René Descartes – Cogito, ergo sum. Och vart tar alla tankar vägen, ifrån varenda en av oss alla? Det måste bli ganska fullt till sist! Överallt.

Cykelhjälm, det måste jag köpa. Vet en som cyklat omkull och fått stora besvär pga det. Blev obehaglig till mods av att höra, jag som alltid cyklar utan något på huvudet…förutom kapuschongen då (som ibland gör att jag inte ser ordentligt åt sidorna…!).

Second thoughts: Idag går jag till jobbet.

Bild

Ser ni önskebrunnen? Att önska sig något kan man aldrig göra för mycket och vem vet, kanske slår ens önskningar in? Hoppas!

Allting som man möter

Bild

På  sin väg i Livet, det ger eller tar kraft och energi.

Blandar sig i huvudet och sedan, med tidens gång, bara över en natt eller en viss tid, så blir det accepterat.

Av mig, mina tankar, mina känslor. Min kropp.

Det finns ju inget annat att göra; utan bara finna sig i hur det är och arbeta vidare.

En slags bearbetning som fungerar ganska väl för mig.

Gilla läget och gå stegen framåt.

Försöka förändra till det bättre, så gott du kan.

Små tankar

Men hur ser man

 

           normal_rod_solnedgang.jpg

…det positiva i allt det som är så svårt att tänka?

Att förlika sig med; möta sansat och orka se.

Hur gör man då?

Hur vänder man tanken om det som är för tungt

att acceptera?

Ibland är det omöjligt, men kanske kan man bara försöka ta emot, inte gå in i något utan försöka se ovanför. Flyta, gunga ovanpå – vidare framåt…

Etikettmoln