Världens bästa video
Och jag vill åka till Barcelona. Läsa på mer om fantastiske Freddie Mercury, som tyvärr gick bort alldeles för tidigt.
”Halloween har sitt ursprung på Irland och delvis i Skottland. Via USA, dit många irländska emigranter kom under 1840-talets svält- och nödår, slog den igenom i Sverige under 1990-talets andra hälft. ”
Så står det i Wikipedia och jag blir aningen förvånad, för jag har glömt att det inte enbart är en amerikansk tradition.
Vi har aldrig firat Halloween, för det har inte känts helt naturligt eftersom den högtiden bara dök upp helt plötsligt här i Sverige. Däremot tänder jag gärna ett ljus och tänker på de som en gång varit här. Jag undrar hur de har det? Och jag saknar dem. Det är inte så många, peppar, peppar, men mina morföräldrar, farfar och svärföräldrarna. De var fina och har betytt en del.
Av mormor har jag massvis med rosiga vykort kvar, som hon skrev till mig med sin fina skrivstil. Snirkliga, vackra bokstäver och kanske var det de som gjorde att jag sedan dess alltid har tyckt att skrivstil är bättre och finare än textat? Från morfar har jag några få minnen, från farfar ett bord och en pall som han snidat i sin verkstad och från svärföräldrarna en massa roliga minnen och så en trägubbe från Vietnam. Den gubben ska föreställa min svärfar och nästan varje gång jag dammtorkar så ramlar huvudet av…fast jag är jätteförsiktig så fort trasan kommer nära! Jag undrar vad det vill säga? Det känns alltid lite kusligt och hur jag än gör…så trillar huvudet av. 🙄
Och så vår lilla ilskna pudel; Blackie. Honom tänker jag också på, i skenet av de skimrande ljusen.
Sitter och lyssnar på köksklockan som tickar så rofyllt uppe på väggen. Den har jag fått av min mamma, som så mycket annat. Vit och fin är den, med guldiga visare och siffror. Under den sitter en tavla i 10×15-format, som är en förminskning av den stora tavla, som min mamma fick på sin 70-årsdag.
Alla vi i släkten är med på det fotot och jag tänker att oj, vad tiden går. Så då passar det ju bra att tavlan hänger precis under den tickande tidvisaren..!
Jag sitter i mitten, som värsta Madonnan… I knäet på mig är yngsta tjejen, som då var sex år och så maken på huk bredvid och våra tre äldre barn bakom, tillsammans med mina syrror och deras familjer, samt Ls dotter med familj. Alla står bakom, utom alltså jag som sitter på en stol med lilla V i famnen! Varför blev det så?! Som om jag vore en sån här massproducerande supermamma med hundra avkommor. Haha 🙂 Jag har inte tänkt på det förut, faktiskt. Vad bra det är att skriva, för då kommer man på saker! 😛
Det är höstlov, men jag har inte kunnat slappna av. Har supersvårt att sova, vaknar efter tre timmar, eller somnar inte alls. Känner mig stressad och har precis jobbat lite via telefon och mail…så nu ska jag nog kunna slappna av mer. Bra!
Jag mejlade nyss Teamputte om en låt som finns med på mp3-filerna på hemsidan, Burn med Ellie Goulding. Vi har inte övat den och eftersom jag gillar den låten helskarpt så skrev jag och frågade om vi kan ha med den. Fick ett snabbt svar av snälla Putte om att vi inte hinner med den denna termin, men kanske en annan gång. Så, jag får nöja mig med att lyssna på den och sjunga här hemma i köket! 😀
Ha en fin dag, du som läste (och alla andra också).
Hon alltså, i det här fallet alltså. Eller vad sägs om denna ganska coola jacka från 70-talets slut? Hittad i mina gömmor vid vårrensningen. 😉
Ett par av döttrarna har varit och sneglat på den, men jag var både mindre och aningen tunnare… 😉
Så därför vill jag ha med det i kära bloggen. Och mer kommer. Se här t ex:
Och det har jag ju märkt under året; att lilla söta spöket Laban har haft många sökningar nästan varje dag.
Till ett inlägg som jag skrev om spöken har jag haft en illustration med just Labanspöket. Förresten har jag skrivit om spöken flera gånger, då både jag och andra i min omgivning har haft en del busiga spökhändelser omkring oss… 🙄 Spöken finns, det är jag övertygad om!
För övrigt så har vi försökt enas om Nyårsmenyn här hemma, det blir därför lite olika smårätter som passar både stora och små – av lax, grönsaker, ostar och som huvudsmakattraktion en smaskig räkgryta, följt av bananasplit och/eller fruktsallad… Lite bubbel har vi dessutom och vi tänker på de i Stockholm, Lund och Calahonda som inte är med oss ikväll. Miss you!
Tänk att en del gamla inlägg fortfarande läses flitigt…! 🙄
Det här med att finna de senaste inläggen på WordPress. Skulle t ex så gärna ha de senaste f d Ab-bloggares inlägg dyka upp vid sidan, så som många andra har – men jag får inte till det. 😦
Så jag har sett till att det kommer mail istället, så fort någon skriver något, men när jag får mailet (och det blir många per dag) har jag sällan tid att läsa just d å. Så då städar jag bort det, eftersom jag får mailen på min fina iPhone och har lite städmani i mailboxen. Bara så att ni vet. Om någon vill upplysa mig om hur man får de senast skrivna inläggen in i bloggen så är jag väldigt tacksam.
Ja, vilka problem man kan ha…! 🙄 Något annat som upptar mina tankar en aning är vad Ödet menar med det ena och andra. Vad har jag gjort för ont, typ? Och varför var jag där just då eller då, eller varför händer det här mig? Suck. Det ösregnar förresten ute; va’ kul!
Så kan man också tänka. Om man inte har något annat för sig och nu är jag förresten så irriterad på den här musdj…ln som flyttar sig runt i texten hela tiden, så att jag får spader!
Fjärde barnet sov som nyfödd i sängen med mig och ammades där. Det var den bästa sömn jag har fått som nybliven mamma och jag hade t o m energi om dagarna. Men självklart ska det vara tryggt så att den lilla snusmumriken inte ramlar ur sängen på natten. På BB i Uppsala är det nu sängamningsstopp efter att flera bebisar har trillat ur; klokt beslut tycker jag. När de väl kommer hem kan de ordna det säkert och bra för den lilla.
Hupp! En ny dag. Jag önskar att den vore över (ja, helst att det vore februari redan nu!).
http://www.unt.se/uppsala/nyfodda-faller-ur-sangen-pa-bb-1985034.aspx
Av Pugh, Darin, Miss Li och alla de andra i ”Så mycket bättre”, kvällens avsnitt i TV4. Så underbart att se och lyssna på! Tänk att musik kan vara så j…a glädjeförmedlande!
Pugh har varit en av mina idoler i unga år och en gång var jag överlycklig när jag såg honom i en kö till jag minns inte vad. Men jag stod bredvid en stund och det var i Stockholm, nära Centralen -1978 eller -79, för det var under min tid med ”gitarristen”.
De flesta av Pugh Rogefeldts låtar har jag sjungit med till och jag tyckte att han var så snygg. Nu är han över 60, men fortfarande attraktiv och han verkar ha ett riktigt gott hjärta – det allra viktigaste. Darins version av ”Stockholm” var fantastisk, jag tror att den blir en hit och den finns redan att lyssna på på Spotify. Och Miss Li sjöng otroligt känslosamt, wow!
Jag blev så berörd av programmet. Dottern och jag mös och njöt för fulla muggar.
Så söt låt, som kära Isprinsessan och K skickade till mig. Tyvärr kommer jag inte ihåg videon, men låten känner jag ganska väl igen. Lyssna och njut! 😛
Fattar inte vart tiden tar vägen och varför allting nästan känns som igår…? Tid är bara ett mått på…tid som förflutit och allt man är med om på vägen. Inuti är jag hela tiden jag, även om jag lär mig och utvecklas dag för dag.
Så är det ju. Och Donny Osmond, min tids Justin Bieber, i alla fall för mig. Han var ursöt, hade en sammetslen stämma och mitt romantiska jag (den som drömde om en stor kärlek i någon avlägsen framtid), sjöng med i varje ord, i varje känslofylld ton – samtidigt som jag njöt av hans sockerlena stämma och utseende.
Det var tider det 🙂
Men jag lever nog ganska mycket i Nuet. Glömmer bort så mycket, händelser eller personer jag blir påmind om och som jag inte har haft en enda tanke på under otroligt många år – och så ploppar det upp igen! Roligt och aningen smärtsamt att tänka på, för jag fattar hur mycket som har hänt, hur många år som gått…och att det bara går åt ett enda håll!!
Konstigt; men så är Livet.
En härlig musikstund som bara får en att le:
Tack för tipset rara Annika och vad roligt det var att träffa dig och söta Isprinsessan som jobbade så hårt under tiden…tack för vinet! 🙂
Försöker jag vakna. Sovit 3 timmar ca inatt och energin verkar ha tagit respass.
Jobbade intensivt igår, hann hem en timme och så iväg igen – till en både trevlig och lite sorgesam tillställning, för fina Isprinsessan bjöd på ”kom och ta det du vill ha”, följt av goda drycker med tillbehör.
Kex, härliga ostar, småplock och smaskig glass; det mumsade vi i oss ute på en gård i Stockholms innerstad. Hur någon kan ha fått plats med allt det som hon sparat på sig genom åren är en stor gåta, men fina saker skänkte hon bort till sina kvinnliga vänner. Jag kom hem med två toppar, en som jag trodde var för liten och en som Is stoppade i mina armar, för att hon hade tänkt sig just mig i den. Båda var perfekta och nu ångrar jag att jag inte kikade mer noggrant… 🙄
Sorgesamt för att hon ska flytta iväg till en annan stad. Jag saknar henne redan, men som tur är så finns det ju både tåg och flyg och hon älskar ju Stockholm också, så… Åk hit ofta, honey!
Kvällen blev allt mörkare och Isprinsessan ser aningen vild ut efter dagens packande och rensande… 😀
Jobb nu. Ska ta bussen dit…
En fantastisk skådespelerska som genom åren både roade och fascinerade så många i TV och på teater. Här är en vacker och ståtlig staty av henne. En av mna favoritstatyer i Stockholm.
Har du någon aning om var statyn står? Jag brukar stanna till och klappa henne på axeln när jag går förbi. Statyn är alltid uppvärmd, så det känns fint att göra så. Av respekt och för att jag gillade henne som skådis så mycket.
Men du är min mormorsmor och det är så fint och roligt att se dig på släktsidan, på Facebook. Helt fantastiskt, egentligen! Hilma var ditt namn och du är så lik min mormor Anna Serudia (eller hon var lik dig), att det nästan är som att se två kopior.
Jag har hört sägas att du var så väldigt snäll och det kan man nästan ana när man ser det här fotot.
Jag undrar vem du var? Jag måste fråga min mamma lite mer!
På de släktforskningspapper som jag har fått, kan jag räkna till så många som 12 barn – alla födda av dig! Då det sista barnet föddes, var du 45 år och du själv levde i nästan 78 år, där uppe i den lilla byn utanför Storuman, långt uppe i grantäta och kalla Norrland. Jag tror att du levde på en bondgård, men är inte riktigt säker. Nu när jag har läst kommentarerna från mina släktingar om dig och sett den här bilden, så vill jag veta mer!!
Helt otroligt vad vår släkt har vuxit och att jag kan följa kommentarer och inlägg från de som på långt håll har släktband med mig själv.
Internet gör verkligen världen och Livet mer spännande!
Är en härlig och klok kvinna fattigare. Och jag ska alltid minnas dig för dina glada skratt och din smittande humor.
Livet är svårt att förstå sig på och gränsen emellan två världar så skimrande skör.
Det är lika overkligt att små människor kan växa i en mage och sen födas,
som det är att begripa att ett liv, ett minne, en själ som alltid funnits, är borta härifrån.
Men skimrande och ljusa minnen – de kan man alltid bevara.
Sov gott.
Är en urgammal kinesisk tradition, där fysisk och mental träning ingår och jag minns tre veckor i Kina 1985, då vi varje morgon såg ett vimmel av kineser i parkerna och alla höll de på med någon slags långsamma rörelser – Qi gong.
Alldeles tyst och stilla stod de bland susande träd och buskar och rörde sig kontrollerat och graciöst, för sin hälsas skull. Jag som fortfarande känner mig vissen, efter viruset som jag åkte på i början av veckan, kom att tänka på det och bestämde mig därför aningen desperat för att leta efter kraft via någon qi gong-video på nätet.
Tänk att se hundratals utöva Qi gong i våra parker här i Stockholm om morgnarna..en blivande verklighet?
Hittade efter ett tag den här videon, som har en liiten aning för snabba rörelser för min smak, men annars är den mycket behaglig och rogivande. Jag följde den 1,5 gång och blev i alla fall både klarare i huvudet och fick också lite mer energi. Nu ligger jag återigen i soffan, med datorn i knäet. Lagom ansträngande – men imorgon ska jag nog prova lite Qi gong igen. 🙂
Fotograferade i ett infall några tavlor från Kina som pryder en vägg här, blev lite suddigt och reflexigt – men ändå. 🙂
Å, blir så lycklig när jag råkar få på Life on Mars på Spotify. Han är verkligen en fantastisk artist, David och 1983, så var jag och kära, fina Isprinsessan på Ullevi och såg en fantastisk konsert med honom. Helt otroligt mycket folk var där, vill jag minnas.
Mest av allt minns jag när han sjöng China girl. Resan till och från Göteborg var väldigt trevlig och mysig, förutom smolket – killen jag var så kär i (en gammal skolkompis) var där med en annan 😦 Dem stötte vi förstås på. Nåja, honom glömde jag lätt efter ett tag och fann så mycket annat roligt i Livet. Det finns ju hur mycket som helst 🙂
David Bowie då? Vad gör han idag? Förutom att leva som gift med sin supermodell Iman? Han har i alla fall skrivit ca 550 låtar, både till sig själv och andra. Det som ser ut som ett blått och ett brunt öga är i själva verket två blå ögon, men det ena ger sken av att vara brunt efter ett slagsmål med bästa vännen (om en tjej) i unga år.
Mer intressant fakta finns att läsa här.
Senaste kommentarer