Kvar på Kos

Efter fredagens skräckfyllda uppvaknande av en jordbävning är läget lite si och så. Själv vill jag hem, tycker inte denna ständiga oro och beredskap för nya skalv är semester direkt. Två av oss är inte oroliga och vill stanna. Senast igår kväll, när en hel dag utan skälvande jordyta gav mer ro så gav vi oss ut på promenad. Plötsligt skallrar det i affärer och mark, skräckslagna människor springer ut på gatan och det är över snabbt. 

Försöker peppa mig, sola läsa och vara och göra som vanligt men detta påverkar enormt. Ingen vet nåt. Massa dagar kvar. Får se hur jag gör💖

Alzheimers

”Ingen förtjänar ett sådant öde”, säger dr Richard Webber i ”Grey’s anatomy”, elfte säsongen. Min favoritserie och det uttalandet griper tag i mig direkt. Hjärnans fungerande och sjukdomar upptar mina tankar, tydligen även omedvetet när jag ser en serie.

Alzheimers sjukdom är inget jag önskar någon. Ett tjusigt par, en social, medveten och världsvan kvinna och så blir allt kaos, snurrar till, kräver ständiga utryckningar av närstående, ger stor oro, undran, sökande efter hjälp.  Alzheimer smyger sig på, skapar frågor hos de omkring – Vad är pga ålder, ”normalt”, annat – Vad kan vi göra och hur?! Luddiga svar från ”de som vet” och ständig beredskap hos anhöriga. När någon snurrar runt halvklädd i en port, är rädd och orolig, har panik och en egen föreställning om verkligheten. Det blir många samtal och mycket googlande i sökandet efter råd och hjälp!

Det är inte lätt att bli gammal. Ibland mer svårt och annars lättare, i en process. Att familjen dag från dag, stund från stund, inte vet hur läget är just då/nu, det tär. Så oerhört tragiskt att uppleva sin förälders förvandling när hjärnan inte längre fungerar helt och tillståndet varje dag långsamt försämras!

Den drabbade försöker dölja, väljer andra ord när ordförrådet plötsligt inte finns där, kommer inte ihåg olika händelse, som när grannar och polis nyligen hjälpt tillrätta. Och ett boende under uppsikt blir det enligt ansvarig läkare intet av ”förrän det händer nåt mer”!! Under tiden finns familj som lever i ständig stress, oro, knappt sover och hemtjänst som kämpar på. 

Ovissheten om vad som kommer sedan 😔 Sorg. 

Nervös

Fina vovven som har hållit mig sällskap

Ska börja jobba imorgon efter ett par veckor hemma. Stress på alla möjliga ställen i kroppen och på natten, kan ta all energi efter ett tag, har jag märkt. 

Peppar mig själv. Ska klara av det för har världens roligaste jobb och klass.

Det ska gå, men oj vad jag känner mig nervig🤔

Dagens citat handlar om oro

Sturegatan i Stockholm.

Worry is the interest paid on a problem

before it occurs…

 

Så sant. Så varför oroa sig så ofta? Och nästan alltid för alla andra…suck.  :O

 

Klokt citat från http://www.livet.se/ord/kategori/Oro

En viss anspänning är det faktiskt att vara tonårsförälder

Speciellt när älsklingen är ute en lördagskväll. Fick just nu veta att de får skjuts hem och det är ju bra. Tack! 

Fast i och för sig kände jag mig inte så orolig, för sötnosen hade tänkt åka buss från Odenplan och det är ju ljust ute. Bussar gillar jag skarpt. Värre är det däremot med tunnelbanan. Tänk att det finns sjuåringar som åker själva till skolan med t-banan! Har jag hört. Där känns det verkligen inte lika tryggt. Så mycket folk som är i omlopp i trängsel, lätt att något händer, att någon är dum, eller något…! Nä, inget för en något skärrad tonårsmamma…

Efter en härligt solig dag är vi nu trötta och avslappnade. Gjorde äntligen den där Glace au foren, som jag skrev om i förra helgen och den blev så god och mycket populär. Sockerbehovet är tillgodosett, om man säger så 😛  Har också hunnit med att återlämna en box vin som smakade ättika och mystiskt fadd, det var hemskt att dricka. Så jag bytte mot ett annat vin. Varit hemma hos dotter och promenerat. Lördagen är snart slut. Grey’s Anatomy nr 9 väntar.

 

Varför drömmer man mardrömmar ibland?

 

Det googlade jag på och hittade lite information här. Analyserade snabbt mig själv och fastnade för punkterna med stress och för lite vatten, kanske.

” Faktum är att över 50 % rapporterar att de har mardrömmar tämligen ofta, och kvinnor har ofta mardrömmar än män.” Så står det på psykologisk.se och det tror jag stämmer rätt bra. Varför är det så då? Tänker vi kvinnor mer än män, eller hinner vi inte tänka klart under dagarna?

Känner igen mig i en av de tre vanligaste drömmarna: Att tappa tänderna. Långsamt, plågsamt, en efter en, medan ångesten river i bröstet (i sömnen alltså!). Det har jag drömt många gånger… Fast inatt minns jag inte vad det var, mer än att det var orosdrömmar om ett par som står mig nära. Jobbigt att vakna vid halvtre och det är helt mörkt och jag är helt slut efter en otäck mardröm. Jag lade mig och spelade på appen Bästa ordet (Bosse, kallar jag den) och då blev jag trygg och somnade om gott sedan.

Emellanåt brukar jag slå till med en jobbrelaterad stressdröm. Som när jag en gång i tidernas begynnelse var servitris på en nattklubb. Ett jobb som är otroligt fartfyllt och kräver snabba fötter. Det var roligt, men i drömmen hopade sig beställningarna, maten kom aldrig,och gästerna blev arga i sin hunger, eller jag tappade maten på kunden, sprang och sprang och kom inte fram till rätt bord pga en massa glada och fulla gäster i vägen…med mera. Har även drömt mardrömmar om försvunna elever och datorer som inte fungerat, fast inte så ofta som tur är!

Nu är det i allafall en solig dag här i Stockholm. Dottern som just har kommit på besök, håller
på att baka rulltårta. Det verkar bli gott och jag håller på att vakna lite mer.  🙂

Foto från: http://vinylmationkingdom.com/2013/12/16/infinity-blue-sky-nightmare-christmas/  Thanks!

Läsa och bilda sig

Försöka förstå. Inse. Det kan man göra på nätet, bara källan är tillförlitlig. Det finns hur mycket som helst att ta del av om jag googlar på något jag vill veta mer om. 

Dagen gick fort och det fanns en del att göra. Ute är iskallt och fötterna likaså. Även fast de är inne. 😉

Ganska tomt i mitt huvud just nu. Eller egentligen är det helt fullt, men det får nog vänta…

En gammal bild, men med ett budskap: Det är tur att det finns hopp. Hur skulle vi annars orka?

Ett gott rött…

Klicka på vinflaskan.

Detta vågade jag smaka lite av hos min mor och det var både välsmakande, lättdrucket (jag gillar känslan av när vinet sakta liksom trillar ner i strupen, såå gott!) och dessutom snällt mot huvudet.

Oftast brukar jag avstå rött vin, pga att det ger mig huvudvärk titt som tätt, efter bara ett enda glas. Men detta vågade jag prova och det gick bra.

Helgen har i övrigt varit bra. Träffade gamla vänner i fredags, på Pelikan och där åt jag en jättegod lax med dillstuvad potatis. Till det öl. Var hemma tidigt och umgicks med dottern lite, sedan igår träffade jag en nära vän och vi pratade och pratade. Mysigt. På kvällen var vi hemma, slötittade på Så mycket bättre och någon film efteråt. Känner en stark oro för en vän, men Livet lär väl visa vägen. Hoppas på den rätta. Verkligen.

Dagens Bitstrip ser ut så här:

http://bitstrips.se/

En morgon i början av november

Hehe, nu blir det inte så stor variation på rubrikerna, men det ä r ju november. Har sovit som en stock, helt utmattad efter en otroligt intensiv dag igår. Det är bra att få saker och ting gjorda, beta av. Sen gillar jag att träffa människor, bygga en kontakt.

En sak har slagit mig in och det är att om man inte vet så mycket om en människa, t ex vad den har gjort på sistone, eller under hela året – så hur god är vänskapen då? Om man inte är intresserad av den andra överhuvudtaget? Det är tråkigt att tappa vänskap, men en del vänner har du alltid. De finns alltid där, i bakgrunden och kommer fram när du behöver dem. Allra oftast iallafall.

Ett bekymmer just nu är när min nya iPhoneladdare kommer. Troligen och förhoppningsvis idag…! Jag har beställt på nätet och den jag har får jag sitta och hålla i och trycka in mot höften eller magen, för att den ska ladda. Det blir ju liite enahanda i längden, så att säga… 😉

Imorgon när jag har jobbat klart ska jag ta tag i något, ordna upp och det ser jag verkligen inte fram emot. En viss bävan. Jag hoppas att det går fort och smidigt, men skriver inte mer om det. Konstigt att visst vill man få ur sig i förtäckta ordalag, även fast man inte berättar vad det handlar om! Kan vara att jag skriver just det för mig då, ifall jag vill gå in och läsa bloggen som en slags dagbok någongång?

God morgon; ha en fin dag, du som läste! 

I miss London!!!!

Jag längtar till våren…

Då ska jag inte vara förkyld eller gå i idé som nu, utan ta mig små mysiga promenader, träffa vänner över ett glas vin och ha en hel massa energi. Ska jag!

Nu ligger jag här och kurerar mig och tänker på livet, samtidigt som mörkret är becksvart här utanför och jag ser på en ny Dvdbox som jag har fått, ”The Goodwife”. Ganska mysigt det också, även om en del oroligt gnager i mitt inre samtidigt. Jag hoppas att du mår bra och att det ordnar sig. Gör jag.

Ha en fin kväll, kära läsare!

Vilja och önskan

Jag vill

Skydda

            Ta om hand

                           Beskydda

Krama och sitta tillsammans

                 Lugna

                             Ge trygghet

Få dig att skratta

            Visa att världen är bra

                                   Lindra din oro

Ta bort alla tidningar som finns överallt

                                       Jag vill bara att allt ska vara bra och tryggt för alla

                  Alltid.

Vill jag.

Inte är det säkert…

Att Loreen vinner imorgon, nej då – för hur många gånger har vi läst och hört om segertippade favoriter? Det finns många andra som k a n ta hem segern också – Danny, Ulrik, Lisa….vem vet? 🙄

Who's the winner?!

Är lite uttråkad, så nu lär jag blogga lite extra. Har friidrotten på i bakgrunden, oroar mig en aning för en kompis och längtar till våren.

Ungefär så. Imorgon är det Melodifestival! Va’ kul 😛

http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/20-kanda-svenskarsvarar-vem-vinner-melodifestivalen

Oro

Det värsta som finns. Speciellt när man inte kan göra något och luften bara pyser ur en. Hur bra det än är för en själv så går det inte att vara lycklig när andra man bryr sig om har det svårt.

Jobbigt.

Egentligen

Så har vi det så otroligt bra; alla vi som inte är med om terrordåd, t ex. Vi som får leva, utan att en galning kommer i vår väg för att ända våra liv och förstör för så många andra också – för alla de som älskar; finns omkring oss i vårt dagliga liv.

Det blir ganska mycket prat, skriverier, nyheter och tankar om samma sak, dagar som denna, men jag tror att det är ett bra och effektivt sätt att bearbeta det som händer i världen och plötsligt känns så nära. Och så otäckt skrämmande. Ett sätt att orka vidare i en ibland så oerhört skrämmande värld.

Idag har jag tänkt på alla i Norge och det oerhörda som har hänt precis hela tiden och jag känner mer än vanligt hur viktiga alla de jag älskar och tycker om är.

Det är väl så det är, man hamnar mer i Nuet och får sig ordentliga tankeställare.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/folj-handelserna-i-norge-minut-for-minut_6342154.svd

http://www.dn.se/nyheter/varlden/knivbevapnad-man-gripen-utanfor-hotell-sundvolden

Läs även andra bloggares åsikter om Madonnan, Utöya, Terrordåd, Livet, Tankar, Oro