En kvinna i huvudstaden och Livet :)

Inlägg taggade ‘Övernaturligt’

Finns det ett liv efter detta?

Annika Prytz Åberg

Annika Prytz Åberg

Eller före? Flera liv, rentutav?

Om det pratade vi, Annika Prytz Åberg och jag, när vi råkade mötas under ett par intensiva och roliga timmar. Hon är en mycket intressant människa, så kommunikativ och kunnig inom många områden. Det märktes direkt. Jag blev fascinerad av att lyssna på henne och jag hoppas att vi möts igen!

Hon frågade om jag tror på flera liv och jag svarade att jag vet inte, men jag stänger inte dörren till det – kanske finns det, eller så finns det inte. Jag har läst en del, bl a Själarnas resa av Michael Newton, sedan en annan mycket intressant bok på engelska, som jag tyvärr inte minns namnet på (men jag hade den nedladdad på min andra dator…). Jag har hört andra prata om nära döden-upplevelser, min egen mamma t ex (när hon födde mig…) och allt tyder på att det faktiskt finns något mer än detta. Något annat. I vilken dimension det nu är?

Själv tycker jag att det är ologiskt att vi här på Jorden bara finns utan något syfte. Det kan ju inte bara finnas VI heller, mitt i ett otroligt stort Universum!

Annika Prytz Åberg är iallafall en intressant kvinna, som formligen älskar Italien och då främst Neapel. Tidigare jobbade hon som lärare, men sedan tog hon resolut tag i författardrömmarna och skrev en bok om Italien, där hon varit många gånger sedan hon som 17-åring först kom dit. Nu är hon uppe i tre böcker, tror jag och de verkar späckade med intressant fakta blandat med betraktelser och tankar. Det är härligt att höra en människa berätta om hur hon lever sitt liv som hon vill, att det är hon som styr. Det kändes som att lyssna till en mentor! Jag borde faktiskt styra mitt liv lite mer! Även om jag är ganska nöjd, så känns det ibland som om jag själv inte riktigt får plats i mitt eget liv…det jag vill. Hm. Är det inte så för många? Jag gillar mitt jobb, men det tar så otroligt mycket energi och kraft, nästan så att det äter upp mig emellanåt. Jag skulle kunna tänka mig att göra något annat, något mindre stressande och som är mer JAG.

Annika bor på Gotland och är en konstnärlig kvinna. Att hon är 69 år förbluffade mig! Hon skulle lika gärna kunna vara 55 och jag kände mig lite gammal ett tag, i hennes närvaro, eftersom jag inte har så mycket energi. Fast det k a n bero på att jag precis därefter fick feber och hosta. 🙂

Tack för att jag fick möta dig, Annika. Jag ser fram emot att läsa din nästa bok.

Tror du som läste att det finns flera liv, eller ej?

http://www.carlssonbokforlag.se/archives/tag/annika-prytz-aberg

http://www.bokus.com/bok/9789173310420/neapel-och-campania-historia-manniskor-och-kultur-i-vesuvius-skugga/

http://www.bokus.com/bok/9789173314497/il-cilento-ett-annat-och-gronare-italien/

Kan tillägga att jag har sökt efter att kunna skicka ett litet mail, bara för att berätta att jag har skrivit om vårt roliga möte. Om du ser detta, Annika, så får du gärna maila en rad till mig på madonnan-@hotmail.com

Min mamma har haft en nära-döden-upplevelse

Bild

Och det var när hon födde mig… En dramatisk entré till världen gjorde jag tydligen och hon förlorade mycket blod och höll på att försvinna bort. Som tur är kom hon tillbaka.

Första gången hon berättade om det här var när jag fyllde femton år. Hon hade legat på sjukhus flera veckor innan jag föddes, pga komplikationer och det var inte så kul. Förstås. Sen vet jag inte vad det var riktigt, som gjorde att hon förlorade så mycket blod under förlossningen och försvann ett tag, men hon har berättat om hur hon såg sig själv uppifrån liggandes där i förlossningssängen, med läkare och sjukvårdspersonail omkring sig. Allt kändes behagligt, mjukt och fint när hon ”åkte iväg”, men ändå var det vetskapen om tre små döttrar under fyra år som fick henne att ”vända om”, att få den styrkan att komma tillbaka.

Det här har gjort att jag alltid har varit mycket intresserad av nära-döden-upplevelser och astral projektion. Samt att jag har varit mycket rädd för att föda barn, vilket också var mycket besvärligt den första gången när jag blev igångsatt, pga lite förhöjd äggvita. Allt gick bra, men jag fick sövas efter förlossningen för att det blödde kraftigt inuti. Sen var jag så rädd att jag antingen inte hade fött flera barn, eller så var det lika bra att köra på så fort det gick. Vilket alltså blev fallet. Jag är så glad för våra fina fyra barn, varav tre är vuxna. Det har varit en lärorik resa som har varit större än allt annat jag har upplevt.

I vilket fall så undrar jag hur det är med dessa ut-ur-kroppen-upplevelser. När mamma berättade om min födelse senast, så kände jag igen så mycket ifrån sånt jag har läst, men en sak vet jag bestämt och det är att hon inte har läst ett enda dugg om sånt! Ändå stämmer hennes berättelse så väl överens med andras upplevelser. Vad är det då som händer? Är det tanken som målar upp en bild av skeendet, eller finns det något annat efter att vi har lämnat jordelivet? Själv tror jag på flera liv, känner mig helt trygg i att det finns något annat än enbart Jorden i detta stora Universum. Det kan inte bara vara Vi; någon mening med det här måste finnas.

Och jag tror på liv emellan våra liv. Kanske i andra dimensioner. Jag har alltid haft väldigt svårt för att tro på att alla våra tankar bara försvinner; så många tankar och känslor som finns i en enda hjärna/själ/kropp – hur skulle de bara kunna försvinna – ut i vad?!

Djupa tankar en lördagskväll. Väldigt intressant och om vi inte trodde på något…jag vet inte. Vad det nu är.

Kärlek kanske? Mellan alla oss människor. ❤

Läs mer:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Astral_projektion 

http://paranormal.se/topic/ut_ur_kroppen-upplevelse.html 

Spöken som gett små upplevelser

Både för mig, min syster och mamma och andra jag känner till. Så roligt och alldeles förundrande. Eftersom det kom upp i en kommentar och mitt svar till Divage, lämnar jag en länk här nedan om du vill läsa om mig och Spöket i skolan. 🙂

http://madonnan.wordpress.com/2007/08/27/idag-4/

 

Bild

Bild från SvT: http://www.svtplay.se/klipp/1603002/se-lilla-spoket-labans-vinjett   Tack!

Etikettmoln