En kvinna i huvudstaden och Livet :)

Inlägg taggade ‘Personlighetsstörning’

Så många sexbrott…!

Så många som fler än 3000 sexbrott mot kvinnor, inom amerikanska armén anmäldes förra året! Det är enormt många övergrepp och hur mottogs det då, kan man undra? Det naturliga är ju att sexanmälningarna ALLTID verkligen skulle uppröra och resultera i utredningar och efterföljande kraftiga åtgärder och straff om de var sanna, eller hur?!

Men nej då – inte alltid är det så, utan flera kvinnor har inte blivit trodda, eller negligerats helt. Istället har de blivit sedda som psykiskt sjuka och fått diagnosen personlighetsstörning!! DET om något är väl HELT sjukt! Grrrr.

I artikeln i DN framgår att trots att den amerikanska armén endast har 16 procent kvinnor, står kvinnor som har arbetat inom armén för vart fjärde fall av personlighetsstörning! Flera har alltså inte blivit trodda, när de har anmält övergrepp som  t ex våldtäkter av sina kolleger eller chefer. Istället har dessa fått en diagnos på personlighetsstörning och sedan avskedats!

kan det ju inte få gå till och mörkertalet tros dessutom tyvärr vara betydligt större än så – kanske så stort som 19000 sexbrott årligen. BRA att det kommer i ljuset nu och bara att hoppas att det upphör omedelbart, eller åtminstone minskar drastiskt. HUR kommer man till bukt med alla dessa sexövergrepp?

Och VARFÖR används sex ibland som ett vapen? Som ett maktmedel? Var ligger njutningen i det?!

http://www.dn.se/nyheter/varlden/kvinnliga-militarer-anmaler-sexbrott–avskedas-som-psyksjuka

Psykologi

Det läser jag om och hamnade på en sida om psykisk misshandel. Kände igen en hel del från ett liv för mycket länge sedan och började tänka lite tillbaka. Tyvärr övergick det psykiska på den tiden även till fysisk misshandel, men är inte det den vanligaste gången, tro?

“Idealet ur våldsverkarens synvinkel är att offret förlorar balansen och bryter samman på något uppseendeväckande sätt, så att omgivningen tror att det rör sig om en psykiskt rubbad person. Förövaren framställer sig själv som offer, och upplever sig kanske också så…”

Just att den som utsätts blir osäker, tystlåten, eller att allt den säger låter knasigt så att man till sist blir helt tyst. Så var det för mig, i början av de 20. Fick blickar av honom på mig, så fort jag sa något bland andra. Är glad att jag klarade mig ur det, men så lätt hänt det är att duperas, manipuleras, hamna där och så vanligt det är! Läste förresten någonstans (för länge sedan) att en av fyra kvinnor någon gång i sitt liv blir slagna av sin partner.

”Narcissistisk personlighetsstörning är en personlighetsstörning som kännetecknas av narcissistens extrema känsla av självhävdelse, bristande verklighetsuppfattning, sitt stora behov av att befinna sig i centrum och brist på empati.” Jag läser det och placerar genast in den jag bodde med då i det. Han som troligen fortsatt att sätta sig på andra kvinnor, efter vad jag har hört. Och det konstiga är att, trots att han var rasist och ständigt klagade på alla utanför Sveriges gränser, så har han sedan levt med minst två svarta kvinnor. Underligt, men jag tror inte att han var snäll mot dem heller, tyvärr.

Tydligen är det i alla fall så att de som misshandlar ofta har narcissistiska personlighetsstörningar. Behov av bekräftelse, vara den bäste, alltid ha rätt, missnöje med sig själv…och då är det perfekt att försöka bryta ner en annan, kanske…?

Är glad att jag efter det haft det så bra och önskar ingen att råka ut för sånt nedbrytande! Jag är jag och ingen har rätt att sätta sig på mig. Eller dig. Ingenstans!

Källa: http://www.narcissism.se/

Etikettmoln