En kvinna i huvudstaden och Livet :)

Inlägg taggade ‘Snällhet’

Jag träffade dig aldrig

Hon föddes 1877, min fina mormorsmor och hon både ser ut och känns så snäll!

Men du är min mormorsmor och det är så fint och roligt att se dig på släktsidan, på Facebook. Helt fantastiskt, egentligen! Hilma var ditt namn och du är så lik min mormor Anna Serudia (eller hon var lik dig), att det nästan är som att se två kopior.

Jag har hört sägas att du var så väldigt snäll och det kan man nästan ana när man ser det här fotot.

Jag undrar vem du var? Jag måste fråga min mamma lite mer!

På de släktforskningspapper som jag har fått, kan jag räkna till så många som 12 barn – alla födda av dig! Då det sista barnet föddes, var du 45 år och du själv levde i nästan 78 år, där uppe i den lilla byn utanför Storuman, långt uppe i grantäta och kalla Norrland. Jag tror att du levde på en bondgård, men är inte riktigt säker. Nu när jag har läst kommentarerna från mina släktingar om dig och sett den här bilden, så vill jag veta mer!!

Helt otroligt vad vår släkt har vuxit och att jag kan följa kommentarer och inlägg från de som på långt håll har släktband med mig själv.

Internet gör verkligen världen och Livet mer spännande!

Fantastiskt innehållsrik kväll

Först höll jag på att kvävas av ett sånt där litet, halvt opoppat, popcorn.

Fick ingen luft, fick däremot panik, ingen var i närheten utom dottern i rummet bredvid och hon förstod inte riktigt att jag behövde bli dunkad i ryggen när jag försökte få in luft så jag kunde hosta ut det som åkt ner i fel strupe. Till sist lyckades jag, med halvsprängda bröstmuskler och troligen illröd i ansiktet, hosta till så liten bit åkte upp… Det var inte skönt och jag har insett hur lätt det kan hända saker.

Senare höll jag nästan på att somna, när jag hörde en telefon ringa högt och skärande här hemma. Rusade upp och fick se dotterns nummer på missade samtal, så jag ringde tillbaka. Trodde det hade hänt något, men möttes av en främmande manlig stämma bland hög musik. Han var på Laroy vid Stureplan och min tjugoåriga dotter hade tappat sin mobil. Han lämnade sitt nummer också, men jag lovade att försöka hitta kompisens nummer och att de kanske skulle ringa upp. Hann knappt hämta andan innan älsklingen ringde, för hon hade kommit på att mobilen var borta och fått tag på den ”Och gud vilken gullig kille, världens snällaste, mamma!”

Men nu tänker jag försöka sova igen. Blev tvungen att pusta lite efter att blodtrycket höjts av det nattliga samtalet 🙂

Etikettmoln