Är bra. Just nu läser jag om för lite syre till hjärnan. Intressant och aningen tankeväckande.
Detta är min blogg som jag skriver i på min fritid. Alltså är jag fri. Att skriva det jag vill i min tid.
🐣 Snart är Påsk. Och vila. Tid att tänka på det som är viktigt. Bortanför all yta.
Syre – bland det viktigaste😌
http://illvet.se/manniskan/lakarvetenskap/varfor-svimmar-manniskor
Alltså, jag och den äldre kvinna som delade rum på S:t Görans sjukhus, där jag hamnade i söndags efter att ha ringt Sjukvårdsupplysningen. Inte som jag hade tänkt mig, precis – men bra att jag nu faktiskt är noga genomsökt och snart nästan som en nyutsprungen ros. 🙂
Hade någon förut sagt att jag skulle ligga och sova i en sal med två främmande karlar och en kvinna, så hade jag inte trott dem. Men alla var minst 65 och de flesta var över 75 på avdelningen. Och så lilla jag då… Man får förresten verkligen många tankar när man blir inlagd, men de tar jag en annan gång.
Jag var där i två dygn knappt och vilken fantastisk personal! Supereffektiva, snälla, empatiska och förklarade så bra. En läkare var tyvärr aningen dryg, medan en annan var världens mest lugna och empatiska doktor som jag har mött! Fantastiskt och jag är impad av den svenska vården, för allt flöt på och deras rutiner verkar vara så genomtänkta.
Bara 5 minuter fick jag vänta på akuten, sen var jag omhändertagen hela tiden. De kollade bl a mitt hjärta mycket noga. Än åkte jag dit, än hit… Ultraljud, EKG, blodprov, blodtryck och massa annat och så om igen, samtidigt som jag hela tiden var kopplad till en apparat via elektroder som satt på olika ställen på min kropp. Har därför en massa runda klistermärken överallt, som inte gått bort i badet… 🙄
Fler prover väntar, men nu är jag hemma och hjärtat verkar det inte vara något fel på! Skönt. Har fortfarande en jobbig huvudvärk och sus i huvudet, efter att jag svimmade och ramlade, men även skallen är röntgad, så det ska inte vara någon fara med det heller.
Nä, nu orkar jag inte skriva mer just nu. Återkommer.
Det verkar höra ihop. Luktsaltets tid verkar ha varit något för mig. Ofta när jag börjar bli sjuk så reagerar min kropp med att jag svimmar. MEN (jaja, inte börja mening med ”men”…! Fast jag gör som jag vill i min egen blogg, himla bra!), jag brukar hinna slänga mig ner på golv eller säng innan jag svimmar helt.
Igår hann jag inte det, utan när jag skulle på toa så kände jag mig lite underlig… Hann in och låste dörren, sen vet jag inte riktigt vad som hände, förutom när jag kvicknade till efter att ha svimmat av och slagit i huvudet någonstans. Är alldeles öm på högra sidan av bakhuvudet idag och har lätt huvudvärk sedan avsvimningen. 😦
Säkert ingen fara, men väldigt obehagligt att det gick så fort, att jag inte hann ta emot mig eller lägga mig ner och att jag inte vet hur jag föll…
Ska ringa husläkaren på måndag och be att de kollar upp vad det kan bero på. Ikväll blir det Melodifestival med Sean Banan m fl.
Då sov jag inget bra. Inget alls nästan, faktiskt. Typ två timmar fick jag ihop 😦
Oroade mig och tänkte på en hel massa, var helt klarvaken inne i kroppen, benen pirrade och jag kände mig otålig på att somna. Ingen bra kombination alls visade det sig, för sist jag tittade på klockan var den över fyra och halv sju skulle jag upp.
Dagen går ju ändå, när kroppen väl har kommit igång – MEN varför reagerar jag ofta som så på sömnbrist eller om jag är sjuk, genom att hålla på att svimma? Visste inte om jag skulle kunna gå och jobba, men halvkröp in i sängen efter att ha hållt på att tuppa i badrummet och så tog jag allt peu om peu. Sen gick jag iväg vid halv åtta och då hade jag fått mer syre i huvudet. Typ.
Sån är jag. Varför blir det så? Jag skulle ha levt på 1800-talet. Luktsalt, kan man köpa det?
Inatt ska jag sova gott, så det så 🙂
Madonnans 
Senaste kommentarer