Margaretha Krook i ett hörn hon ofta stod och rökte i.
En fantastisk skådespelerska som genom åren både roade och fascinerade så många i TV och på teater. Här är en vacker och ståtlig staty av henne. En av mna favoritstatyer i Stockholm.
Har du någon aning om var statyn står? Jag brukar stanna till och klappa henne på axeln när jag går förbi. Statyn är alltid uppvärmd, så det känns fint att göra så. Av respekt och för att jag gillade henne som skådis så mycket.
Och där var jag, för plötsligt kom ett sms med frågan om jag ville följa med Annelie, eftersom hon precis hade vunnit två fribiljetter dit! Jag var ju jättetrött, men innan jag hann svara så ringde hon upp och då fick jag en plötslig energi av den rara och trevliga Annelie, så då följde jag glatt med. 🙂
Det gjorde jag rätt i, för det var verkligen roligt att se h e l a Ängelen, efter att ha sett ett utdrag för ett tag sedan, inför premiären. Den här gången fick man en större helhetsbild och Cecilia Frode, som gör Ängelen, är verkligen så mångsidig och bra både på att dansa, sjunga och agera. Även om hon kanske försöker dölja att hon faktiskt k a n dansa och sjunga, genom att förställa sig i sin roll som lilla vingliga, ystra Ängelen, så både hörs och syns det hur snitsig hon är på det ändå. Så det så. 😉
Ängelen svänger från det ena till det andra och publiken verkar inte ha några som helst svårigheter att hänga med i de olika stämningarna. De tankar hon ä r och det hon gör – Allt är ofta ganska oväntat och händer ibland väldigt plötsligt. Precis som när hon sa: Nu måste jag gå. Hej då! Och så var det över. Aningen snopet, men det är så hon ä r, Ängelen – oväntad och intensiv. Och sevärd? Ja, definitivt. 🙂
Finner detta på Maximteaterns hemsida:
“Jag vill inte passa in , jag vill passa på” – Citat ur Ängelen / Cecilia Frode
Showen handlar inte om Ängelen, den handlar om oss och om hur vi kommunicerar med oss själva och våra medmänniskor.
Vad vi gör med livet. Ängelen undrar hur vi förvaltar vår tid på jorden.
I rollerna: Cecilia Frode
Regi: Cecilia Frode
Speltid: 75min utan paus
Kom förresten på att vi plötsligt har varit på två premiärer, inom loppet av endast några få dagar (i lördags och igår torsdag). Funderar nu på att bli nya Alice Timander, vad sägs om det? Det är ju jättetrevligt att gå på premiär! 😛
Efter föreställningen tog vi oss direkt hemåt och det var lagom en trött torsdagskväll. Jag kände mig glad och fick en hel del små tankar att finurla på, efter att ha sett Ängelen dansa, sjunga, prata engagerat och vandra omkring på scenen.
Nästa gång jag träffar söta Annelie, så hoppas jag att vi har mer tid att sitta och prata och umgås över ett glas vin eller två.
Det var som att finnas i en egen liten värld därinne, med dråpliga scener i en relationskomedi i flera timmar och först bjöds vi på ett glas bubbel och sedan var det Matsalen, scen ett, följt av en kvarts paus.
Efter det följde Vardagsrummet och vi fnissade frustande åt Johan Ulveson som försökte förklara spelregler till sitt egenhändigt gjorda spel. De andra tyckte det var ”overkligt” att inte poliserna i hans spel kunde se mer än tre rutor bakåt 🙂 och då blev han riktigt arg och undrade om schack egentligen är så himla verkligt, med hästar som ju går sidledes. Det var riktigt vansinnigt roligt när han i samma veva imiterade en sån häst – jag höll på att skratta ihjäl mig och det här var helt klart pjäsens största höjdpunkt 😀
I matpausen, på en dryg timme, hade vi tänkt hinna äta någonstans, men såg då att det bjöds på jättestora wraps och öl eller vin, så då stannade vi kvar och hann sen köpa lite godis till sista akten – Trädgården, där dramatiken tätnade i kärlekens mystiska värld.
Sammanfattning: Absolut sevärt och värt att lägga en hel lördag på, eller en kväll då man ser en av delarna. Maria Kulle var lysande, med ett härligt och roligt kroppsspråk och oj, vad hon är lik sin pappa Jarl! Johan Rheborg, Erik Don Juan Johansson, Vanna Rosenberg, Johan Ulveson och Josephine Bornebusch var också jättebra och minst sagt utåtagerande 😛 och vi i publiken stod upp och applåderade i flera minuter efter att treatern var slut.
Skulle jag gå på bara en av pjäserna, så hade jag helt klart valt den med mest action och drama i – Vardagsrummet. Hade jag velat gå på två av dem blev det isåfall även Trädgården. OM man nu inte har tid och lust att se alla delar, för det är det verkligen värt! 🙂
Det var roligt, härligt, wow! att gå på premiär och jag känner mig så glad och upplyft. Det är helt klart en treater som man bör gå på om man gillar teater (och annars också).
Nu känner jag mig glad och trött och ska snart sova. Puss och kärlek 🙂
Roligt med teater! 🙂
http://www.svd.se/kultur/lordag-rheborg-jag-smet-ivag-och-tog-kort_6948117.svd
Erik Johansson och Johan Ulveson är fenomenala i sitt utspel 😀
Och dit ska jag, så roligt. Det blir en heldag, för teatern är i tre delar och håller på mellan 2 och halv nio. Ser fram emot det och eftersom jag redan har sett ett litet utdrag ur pjäsen, så vet jag ganska säkert att det blir en rolig dag – läs mer om det här. 🙂
Josephine Bornebusch och Johan Rheborg sitter gärna i Trädgården och diskuterar Livet 🙂
Ser fram emot härliga scener med bra skådisar.
Bra är också att solen inte lyser helskarpt, så slipper jag gräma mig över missade solstrålar.
http://www.svd.se/kultur/lordag-rheborg-jag-smet-ivag-och-tog-kort_6948117.svd
Det kan nog vara nåt – att gå på Intiman och se ”Treater” med de duktiga skådisarna Johan Rheborg, Josephine Bornebusch, Vanna Rosenberg, Maria Kulle, Erik Johansson och Johan Ulveson.
Premiären är 24 mars och det är en trilogi, så antingen kan man lägga en hel lördag på alla teaterdelarna, eller se en fristående föreställning en vardagskväll.
Jag var för ett par dagar sen på en förhandsvisning av Treatern. Inbjudan kom från pr- och eventbyrån Skugge &Co och med mig följde Titti. Vi träffades en stund innan på ett ställe runt hörnan, där vi tog varsitt glas vitt vin. Det är alltid trevligt att sitta ner och prata när man träffas så sällan som vi gör.
Sen tog vi våra ben och gav oss runt hörnet till sceningången, där vi i samlad tropp fick gå i olika grupper och bli visade runt bakom kulisserna. Roligt att se de tre olika scenerna – trädgården, vardagsrummet och köket, som ingår i teatern. Lite privata vyer fick vi också och jag förstod att inte heller skådisar gillar att diska, t ex…. Tyvärr hörde vi inte vad han som ledde oss i samlad tropp sa, för vi hamnade sist i ledet, men det gjorde inte så mycket, för vi såg det vi såg ändå.
Bakom kulisserna finns skådespelarnas loger - dem fick vi se.
Det var flera som ville se sig omkring uppe på scenen 🙂
Det var roligt att komma en annorlunda väg till sina platser framför scen 🙂
Efter rundvandringen fick alla sitta ner i salongen och höra hur det har planerats inför Treater. Där satt sminkösen, regissören och ett par till som jobbat inför premiären med allt som hör till – fyra kvinnor med skinn på näsan och Titti undrade plötsligt viskande varför inte hon också blivit regissör, för det verkar ju så roligt jämfört med hennes jobb som förskoleledare (vilket hon ändå trivs mycket bra med).
Imponerande att höra hur de tänkt och arbetat inför Treater
Efter liten frågestund och information av kvinnorna på scenen, så var det dags för lite mingel, dvs ett glas vitt vin och en vegetarisk wrap till det. Gott, eftersom jag inte hade ätit något sedan elvasnåret på jobbet.
Mingel i vimmel 🙂
Vi gick sedan ganska snabbt tillbaka till våra platser och fick då se ett utdrag ur pjäsen.
Så kan man också sitta i en solstol om man inte får ihop den ordentligt... 🙂
En redig karl vet hur en solstol ska sitta 🙂
Josephine Bornebusch försökte irriterat sätta ihop en solstol och sedan kom Johan Rheborg och hjälpte henne. Övriga skådisar dök upp efter hand, heta kyssar utbyttes och det märktes att det här är en relationskomedi som lätt engagerar den som sitter nedanför scenen.
Utdraget ur Treater gav mersmak, så jag ser gärna alla tre delarna på en lördag (med matpaus), eller åtminstone en föreställning under en kväll. Skådespelarna är superduktiga och vilket minspel…! Riktigt roligt att se detta, en slags dråplig relationskomedi. 🙂
Full fart på scenen med Erik Johansson och Johan Ulveson 🙂
Sist av allt fick vi i publiken chans att ställa frågor till skådespelarna
Ganska avslappnad pose, Erik Johansson 🙂
Såg ett utdrag av det igår och väntar ivrigt på foton från det hela, som min syster tog med sin Iphone. När jag får dem ska jag blogga och berätta om vår intressanta rundvandring och den pikanta scen ur pjäsen som vi fick se. Sevärt! Boka nu – premiär nästa lördag.
Tack också till Skugge&Co som bjöd in mig. 🙂
Hej kära du som läser,
Har precis fixat bilder som jag tog i måndags på Maxim, när jag och Annelie såg ett utdrag ur Ängelen. Vi hade en trevlig stund i minglet och sen avslutade vi med en tur till Karlavägen och en mysig pub där. Det kändes lite som att vara i England och vinet var svalkande gott, gott – men eftersom det var en kväll i början av veckan fick det räcka med ett glas var.
http://anneliestankar.wordpress.com/ - en bra blogg av en fotograferande kvinna.
Annelie kan verkligen konsten att lysa upp ett rum och det var roligt att lära känna henne lite mer. Jag upptäckte förresten också en del likheter mellan oss och våra liv, intressant.
Ville sätta in en av bilderna på denna trevliga och vänliga kvinna, tror det är okej för henne för hon är inte alls lika ljusskygg som jag – men ni får i alla fall en aning av mina ögon i yngre dagar 🙂
Lilla jag för många år sedan 🙂
Madonnans 
Senaste kommentarer