Los Angeles natthimmel ifrån flygplanet. Älskar himlar uppe i luften!
Vi lyfte på utsatt tid 20.55 ifrån Los Angeles Airport, LAX, i torsdags – dvs 05.55 igår svensk tid. Resan skulle ta knappt 10 timmar, fick vi veta, alltså nästan en och en halv timme snabbare än enligt tidtabellen. Perfekt!
Vi flög med Norwegian som har fått mycket kritik på sistone. Tror jag. Har hört det, men inte följt nyheterna medan jag varit i USA. Det var en underbar resa till USA och Los Angeles, otroligt intensiv och jag har inte hunnit smälta alla intryck ännu. Vi har ju inte varit på svensk mark ens ett dygn ännu, så inte så konstigt kanske. Vi landadepå Arlanda 15.13 igår eftermiddag och inatt har jag sovit som en prinsessa, så jag har just insett (efter att ha googlat på ”jetlag”), att jag nog är mer inställd på svensk tid än på Los Angeles-tid. Det var nog jetlag jag hade där, vilket är vanligare när man åker åt det hållet än tillbaka, eftersom jag somnade vid midnatt (09.00 svensk tid) när vi var i USA och vaknade vid fyra, femsnåret (13.00-14.00 svensk tid). Sverige ligger ju nio timmar före, så det var ju konstigt att jag inte sov när klockan var nio timmar mer här!
Nu blir det här ett hastigt nedtecknat inlägg, rörigt och aningen hafsigt. Men ändå. Vill berätta om hur en egentligen fin flygresa kan vara…
Vi lyfte, började kolla på en film på skärmen framför. Oceans Eleven med Brad Pitt och George Clooney. Det finns en hel massa filmer att välja på under en sådan flygning och dessutom olika spel, musik och så kan du beställa med ditt kreditkort ifrån Snackbaren därifrån. Nåja, resan gick som smort ett tag. Jag var ganska mätt, hela dagen, efter att ha ätit friterad varm sushi vid tre-snåret, så jag petade lite i flygplansmaten – spagetti med tomatsås och sallad. Efter att ha pratat, tagit foton på himlen utanför mitt fönster och tittat på filmen, så blundade jag och lyckades somna ett par timmar. Tror det är första gången jag har lyckats sova på ett flyg!
SEN vaknade jag och kände mig jättekonstig! Har bara svaga minnen om hur jag ville gå på toa för att jag mådde illa, insåg att jag kände mig svimfärdig och inte skulle kunna, trevade efter en kräkpåse men inte hittade någon och försökte väcka mina medpassagerare…Sedan svimmade jag enligt dottern över henne och vaknade till, började hulka och fick en kräkpåse och hjälp av J. Det var fruktansvärt, genom både näsa och mun!! Inga mer detaljer, men jag kunde inte andas knappt… Flygvärdinnan, en manlig, kom ångande med massa papper, flera påsar, cocacola, två flaskor vatten och…en chokladbit. När jag såg den mådde jag ännu mer illa, men det var ju snällt! 🙂 Han hade gett ett något hispigt intryck, själv vet jag inte för jag var ju upptagen s a s.
Efter alla kaskader, satt jag där och mådde illa. Yr och svag, men fick hjälp efter ett tag att komma till toan och fräscha till mig. Resten av flygresan dåsade jag och längtade tills vi skulle landa, alltmedan jag kände passagerarnas ogillande blickar och funderingar om ifall jag hade kräksjuka. Själv tror jag att det var någon mat jag ätit, kanske sushin? Det i kombination med ev åksjuka, sömnbrist, blodtrycksfall och min knasiga, ynkliga kropp som får knäppar emellanåt?
När vi gick av flyget vinglade jag iväg, men det blev mycket bättre allt efterhand. Fast det var den värsta flygresan jag har upplevt, för man blir så hjälplös och känner sig som värsta parian för de andra. Vilket jag inte orkade känna DÅ, utan mer i efterhand. Vad ska man göra, liksom?
Inatt sov jag som en gudinna, mellan midnatt och nio på morgonen. Tror helt klart att min kropp är inne på svensk tid och har varit det mest hela tiden. Hoppas den fortsätter så! 😉
Vi försökte iaf att INTE fnissa och lilla V var jättesöt när hon spatserade in i köket, där N låg raklång o kvidande på golvet – och hon frågade vänligt: Hur är det med dig egentligen, pappa? 
Madonnans 
Senaste kommentarer