Nyårslöften

Det har jag sällan haft, men i år har jag bestämt mig för att börja träna lite grann. Inte för mycket, utan lagom. Och kanske äta lite bättre än i julhelgen, fast det är jag rätt bra på övrig tid.

Läser om våra nyårslöften i DN och tydligen tänker jag både rätt och fel. Många lovar sig själva saker som handlar om utseende och vikt, men tröttnar för att de går ut för fort. Det tänker inte jag göra. Den lilla appen jag fick tips av syrran om, Virtuagym och promenader kommer att vara precis lagom för att få igång mig lite grann. 

Så tänkte jag. Börjar lite imorgon. Det finns program i appen som är från sju minuter… 😉

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/psykolog-vi-valjer-helt-fel-nyarsloften/

Fick sms precis

Av en dotter, som tycker att Robbie ser gammal ut och undrar hur gammal han är och om han har färgat luggen.

Ja, det tror jag att han har. Robbie har också levt ett liv fyllt av…mycket. Honom skulle jag gärna träffa och prata med, om Livet och allt som hör till. Tror att han är en bra människa, upplever livet genom sina känslor. Dottern tycker att jag ser yngre ut än han. Trevligt sagt. Döttrar vet hur de ska få mamma att känna sig okej, men han är mycket snyggare. 😉

Tänk vad man kan få föreställningar om människor man bara läser om och ser på TV…hehe.

http://www.svd.se/kultur/robbie-williams-till-idol-finalen_8764866.svd

Vaxholm

Ska jag åka till idag och träffa en kollega. Det ser jag fram emot och vi ska fokusera på sommaren, istället för på jobb. Solen skiner här utanför och hoppas verkligen att den följer med mig dit.

Dottern sitter i ett flygplan och jag känner…att det är roligt för henne, verkligen. Samtidigt får jag en saknad och snart ska hon flytta hemifrån; hur hänger man med? Ibland skulle jag vilja vrida tillbaka tiden. Och samtidigt har man fullt upp med sig själv och att förstå sig på förfallet och att det bara går åt ett håll… Och så den äldre generationen som börjar få ålderskrämpor, inte lätt. Vad är det för mening?! Livet består av en hel massa existentiella funderingar, eller hur?! 🙄

Ska njuta av Nuet och än så länge känner jag mig ganska tillfreds med mig själv i alla fall. Tycker att jag är och ser ganska okej ut, i alla fall lite trevlig – alltid något! 🙂

En bänk i Alanya – där kan man sitta och svettas i solen 🙂

Min spegel o jag

"Spegel, spegel, på väggen där..."

Vi är inte alltid bästa vänner, om man säger så. Idag ser jag förjä…g ut, men igår var jag helt okej. Konstigt det där! Bästa tiden att spegla sig är kvällstid, har jag märkt 😛

Var inne och läste på en gripande blogg och fick spegelinspirationen därifrån. Läs här.

Objekt och ytor

Är det inte väldigt utseendefixerat i världen överhuvudtaget? Har alltid varit och inte blir det mindre med tiden heller…

Hur många känner en aning besvär av ett par kilon extra, eller av en finne, en röd prick, kläder som inte sitter som de ska, etc…? Vissa dagar speciellt. 🙄

Läser om lammköttsrankning på Facebook här och Internet och särskilt Facebook kanske, kan nog vara både positivt och negativt. Ge en hel massa vänner och ett socialt kontaktnät, förgylla en tråkig kväll hemma, göra att världen kommer närmare, eller bidra till mobbing… Eller se människor som objekt precis som på snyggast.se och liknande sidor.

Jag tror inte att ungdomar och många vuxna ens tänker tanken att det skulle vara kränkande eller kvinno(mans)förnedrande med såna tävlingar, utan det ses som en kul grej. Frågan är om det är bra eller dåligt – för en del kanske det blir enorm bekräftelse (som person och utseendemässigt), medan det för andra spär på ett redan dåligt självförtroende om ingen röstar…

Inte lätt i världen och utseendefixeringar. 

http://www.dn.se/nyheter/sverige/det-irriterar-oss-mest-pa-facebook