Det ser bra ut

Just nu spelar jag Quizkampen ganska mycket som avkoppling och jag har avancerat statistikmässigt ner till ca plats 12000 av över tre miljoner som spelar. Visserligen förstår jag att jättemånga av alla de tre miljonerna nog bara har tittat in och testat att spela en gång och sedan inget mer. Men ändå 🤗

Det har varit en intensiv tid på sistone, med sorg över mammas man som gått bort och även över annat i Livet.🌹 Kanske är det därför jag knappt bloggat, i kombination med den extrema trötthet som ofta intar mig? Jag äter medicin mot hypotyreos, en underfunktion av sköldkörteln men tycker inte jag blivit mer än lite piggare. Positivt är dock att jag inte tappar så mycket hår längre! Innan plockade folk runt omkring bort hårstrån från axlarna dagarna i ända… Problem med sköldkörteln kan många få, efter stark stress eller av andra orsaker. Vi har det bland kvinnorna i släkten, men jag har funderat på om den jordbävning jag var med om på Kos i somras kan ha triggat igång det, eftersom hela min kropp blev superstressad och jag än idag kan vakna av mardrömmar om att ha varit i en jordbävning någonstans, någon gång varje vecka. Vem vet. Positivt är verkligen att saker och ting lägger sig och jag tänker inte sluta leva pga rädsla. Däremot åker jag nog inte till Medelhavet mer. 🧐😣

Idag är det lördag. Har sovit länge efter att ha vaknat av ett par på gatan som vrålade och bråkade på varandra inatt. Det ekade mellan husen och när de gick vidare var jag klarvaken. Tog en smörgås och lite örtte då. Gott👍 Sedan somnade jag om, så skönt.

Ha en bra lördag du som läste. Kram från Madonnan💙❄️💙

En period i Livet – om alzheimers

Kom på en sak: Du lär dig något hela tiden. Varje dag.

En sak jag håller på att lära mig riktigt ordentligt om är Alzheimers sjukdom. Om demens med den varianten. En sjukdom som är mycket läraktig just för att den innehåller så många olika faser – ibland är det klart, men plötsligt blir det ganska snurrigt. Sedan ca ett och ett halvt år har jag lärt mig betydligt mer än innan, om denna en av hjärnans sorgliga sjukdomar i åldrandet (oftast börjar den iallafall hos äldre personer). 

Jag har lärt mig att lyssna utan att säga emot typ i stil med ”Ja, men det där stämmer ju inte. Det pratade vi ju om igår och då sade vi ju att…! Har du glömt det?!” Istället gäller det ofta att hålla med eller på ett smidigt sätt förklara något så att personen blir tryggare. Att hålla masken och vara den där stabila, lugna som milt emellanåt påminner om vem jag är. Att jag inte är min syster eller någon från hemtjänst. Det innebär att leta och leta efter saker som ”någon har tagit” när den demente själv har gömt dem för att inte någon (hemtjänsten t ex…) SKA ta sakerna. Nycklar, plånböcker, viktiga papper. 

För några år sedan flyttade m och l några trappor upp till en större lägenhet i samma port. Kanske var det då sjukdomen började? För mycket tid går åt till att förklara att: Jo, det här ÄR hemma och ni bor inte där längre. Det är era saker, inte bara likadana saker som ni hade där och det här är ert hem. Ni bor här nu och har gjort det länge. Dessutom måste alla peta i sig iallafall lite mat tre gånger om dagen. Och det kan hemtjänst hjälpa till med, även fast de tror att ni har ätit för att du säger det när de frågar… 

Det är många telefonsamtal till olika personer inom vården och hemtjänst. Det fungerar bättre numera, efter många samtal från oss systrar och det finns fantastiska grannar som hör av sig när det snurrat ordentligt.

Nu tror och hoppas jag på besked efter påsk på ett boende som kan ge den omvårdnad och trygghet som behövs. Det är en oro som ligger på lur hos anhöriga hela tiden och nu är det dags att få mer hjälp. 

Att följa någon nära i denna sjukdom, som har eskalerat ganska fort senaste året, är en stor omställning och även en slags sorgeprocess. För den som en gång var, glimtar bara fram ibland. 😔
💖🌟

Alzheimers

”Ingen förtjänar ett sådant öde”, säger dr Richard Webber i ”Grey’s anatomy”, elfte säsongen. Min favoritserie och det uttalandet griper tag i mig direkt. Hjärnans fungerande och sjukdomar upptar mina tankar, tydligen även omedvetet när jag ser en serie.

Alzheimers sjukdom är inget jag önskar någon. Ett tjusigt par, en social, medveten och världsvan kvinna och så blir allt kaos, snurrar till, kräver ständiga utryckningar av närstående, ger stor oro, undran, sökande efter hjälp.  Alzheimer smyger sig på, skapar frågor hos de omkring – Vad är pga ålder, ”normalt”, annat – Vad kan vi göra och hur?! Luddiga svar från ”de som vet” och ständig beredskap hos anhöriga. När någon snurrar runt halvklädd i en port, är rädd och orolig, har panik och en egen föreställning om verkligheten. Det blir många samtal och mycket googlande i sökandet efter råd och hjälp!

Det är inte lätt att bli gammal. Ibland mer svårt och annars lättare, i en process. Att familjen dag från dag, stund från stund, inte vet hur läget är just då/nu, det tär. Så oerhört tragiskt att uppleva sin förälders förvandling när hjärnan inte längre fungerar helt och tillståndet varje dag långsamt försämras!

Den drabbade försöker dölja, väljer andra ord när ordförrådet plötsligt inte finns där, kommer inte ihåg olika händelser, som när grannar och polis nyligen hjälpt tillrätta. Och ett boende under uppsikt blir det enligt ansvarig läkare intet av ”förrän det händer nåt mer”!! Under tiden finns familj som lever i ständig stress, oro, knappt sover och hemtjänst som kämpar på. 

Ovissheten om vad som kommer sedan 😔 Sorg. 

Få bukt med grymheten i världen, med terrorismen!

Det måste ju kunna göras något, kunna bli ett slut på otäcka terrorattacker mot oskyldiga människor i Paris och på helt andra ställen. Blir så upprörd när jag får höra vad som har hänt, strax innan jag ska gå och sova, att jag blir helt gråtfärdig och inte har somnat ännu ett par timmar senare. En småsak jämfört med allt det onda som har hänt! Tänker på alla de som har omkommit och deras anhöriga – vilken tragedi!

http://www.dn.se/nyheter/varlden/varldens-ledare-i-chock-i-natt/

http://www.svd.se/skjutning-i-centrala-paris–flera-dodsfall/om/terrordaden-i-paris

Mer än 100 människor ska ha dödats och det är så ofattbart! En kväll på ett konserthus, något som skulle ha varit en fin avslutning på veckan blir en tragedi och något ruggigt. Något som påverkar resten av livet för så många anhöriga. Världen är ond, på många håll. Konstig och skrämmande.

Det måste bli ett slut på att ondska ska kunna ställa till det så!

Fint att komma hem

Vi slappnar av efter intensiva och härliga dagar. Latar oss och ”lilla V”, som inte alls är särskilt liten längre är lite vissen. Godiset går ner iallafall och lite lax också. Vi möblerar om i ett rum och TVn får en superplats, så vi kan njuta ännu mer! Planerar att köpa en liten matta, så att det blir mer ombonat och passar till.

Får veta något tråkigt; du kan aldrig känna dig säker. Alltid en undermedveten spänning, tänk om, tänk vad… Kanske sätter det sig i kroppen, vem vet? Det finns så mycket som påverkar och tänk om jag var en gud som kunde göra det som var bäst för den som behövde det så väl. Det följer mina dagar, det finns alltid med.

Jag gläder mig för det finns timmar, ibland nästan en hel dag då jag inte har den tunga huvudvärken och den har ändrat karaktär lite, för den går över fortare och det gör mig så lycklig! En neurolog kan så mycket om huvuden, så mycket har jag förstått. Fick en nässpray mot migrän med dubbel dos jämfört med de tabletter jag haft innan och lite tips som helt klart hjälper. Det är jätteviktigt, för alla, att sova gott om natten och att ta små pauser om huvudet ska orka med. Bättre en tablett än en sömnlös natt, så undviker du Alzheimers och massa fysiska symptom och att äta mer än du borde, t ex.

Och jag saknar dig och dig och dig. Så många det är; varför är inte alla viktiga på samma plats? Och vet de hur viktiga de är för mig? Måste bli bättre på att visa det.

Har tänkt på min mormor och svärmor idag och min moster och pojkvännen jag var så kär i en gång för länge sedan. Alla är de på en annan plats och kanske återses vi en gång ändå. Jag tror på flera liv, de berättelser jag har hört och läst om kan inte betyda något annat. Det är livet på jorden som är prövningen (och nu blev det lite tungt, men ändå…så är min tro).

Ha en fin kväll du som läste och kram på dig.

Karma

Det tror jag på. Försöker le mina dagar igenom; kanske är det därför jag ser så mycket vänlighet och omtanke överallt omkring. Hos helt okända människor, eller hos kända. Nästan alltid. Jag tror på att det du visar ofta kommer tillbaka till dig. Nästan alltid. Karma.

Sedan finns det sådant jag aldrig blir klok på. Som jag inte kan vinna över, även fast det borde få vara så. Vad är det för mening med det då? Kan man undra.

Dalai Lama – en klok man, som sprider sitt budskap med många leenden.

”Min religion är vänlighet.”

Stockholm i mitt hjärta

Mina fötter på väg till bion igår.

Så är det faktiskt. En helt underbar stad att bo i. Idag var vi ute i skogen och insåg dock att luften är ännu mer klar och syrerik där, så nu blir det stadspromenader varvat med skogsvandringar i fortsättningen. 🙂

Igår, efter barnbion Hotell Transylvanien, så gick jag i maklig takt genom stan till min mamma på Söder. Det var så härligt och fullt med turister och andra på min väg. Jag tog lite foton och bara njöt av att få gå här, i min favoritstad. Att få bo här. Det tycker jag om.

Vi hade jättetrevligt hos mamma och L, med syrran C. De åt kycklingrätten som jag bjöd på för någon vecka sedan, när vi provade det goda vinet Two Oceans. Det receptet har blivit ett favoritrecept för min mamma, så jag borde lägga ut det här i bloggen… Består av kyckling med getostcréme och rödbetor bl a. Jag åt lax, eftersom jag inte äter kött eller fågel. Det var gott det också

Livet är fullt av små sorger. Jag försöker vara positiv mitt ibland dem och det går oftast rätt bra. Det finns så mycket fint, bara att se det är viktigt. Här kommer Stockholm:

Karlavägens allé är mysig att strosa längs.

Humlan – mysigt att promenera i eller sätta sig en stund.

Och snart kommer slottet…

Fint och mäktigt.

Bara en bit kvar till Söder nu… Gamla Stan är charmigt!

En morgon, en söndag

En dator är ett mycket gott sällskap 🙂

Och himlen är alldeles grå härutanför. Det känns på ett sätt bra, på ett annat lite mindre bra. Men nu kommer ingen solstress, som jag brukar få lite av ibland när den dyker upp, för jag älskar sol och vill hinna ut så jag får lite ljus i ansiktet! Var jag än går, vilken tid det än är, så vänds mitt ansikte automatiskt upp emot solen.

Jag kan stanna, snurra runt och njuta ett par sekunder av solstrålar som tittar fram genom molnen. Sen går jag iväg igen. Är det det som kallas att leva i Nuet? 🙄  Kanske, jag tror att det är en variant i alla fall, små stunder av NU.

Dagen idag är inte inplanerad. Tänker på min mamma som är ledsen för att hennes storasyster har lämnat oss. Även jag är naturligtvis sorgsen, men de var ju mycket närmare varandra och har alltid funnits där för varandra, i hela sina liv… Så konstigt det måste vara när den andra försvinner!

Min fina moster hade samma födelsedag som en av mina döttrar och ska nu begravas på en annan av mina döttrars födelsedag. När jag fick veta det undrade jag vad det ville säga? Inget, slumpen eller något budskap? Det är i alla fall helt oförståeligt när någon inte finns bland oss längre; jag kan inte förstå sånt. Inte ens efter 20 år, eller mer.

Burr. Fryser om fötterna och kryper ner under en filt.

Syster min

En av de två, har jag träffat ikväll. Hon var jättefin i håret och såg ännu yngre ut när hon hade låtit det växa till rufsigt spret – coolt 🙂

Hann vara hemma en kvart efter att ha jobbat kväll och midda’n bestod av två mackor och lite senare 1,5 glas vin på Hamburger Börs. Vi såg fnissande och ofta skrattande en förhandsvisning av den mycket uppiggande krogshowen R.E.A och när jag väl har lyckats överföra lite bilder från mobilen och är ännu piggare så återkommer jag om det. Troligtvis imorgon 🙂

Dagen idag var annars bra, med lite dystert smolk i bägaren på tidiga kvällen – men sen vände det uppåt en aning igen.

Det som är bra och gör gott är Livets viktigaste ingredienser. Eller hur? 🙂

Läs mer: http://www.hamburgerbors.se/rea/layout/

Läs även andra bloggares åsikter om Madonnan, Krogshowen REA, REA, Nöje, Musik, Tankar, Stockholm, Viktigt, Livet, Glädje, Sorg, Kväll