Min mamma har haft en nära-döden-upplevelse

Och det var när hon födde mig… En dramatisk entré till världen gjorde jag tydligen och hon förlorade mycket blod och höll på att försvinna bort. Som tur är kom hon tillbaka.

Första gången hon berättade om det här var när jag fyllde femton år. Hon hade legat på sjukhus flera veckor innan jag föddes, pga komplikationer och det var inte så kul. Förstås. Sen vet jag inte vad det var riktigt, som gjorde att hon förlorade så mycket blod under förlossningen och försvann ett tag, men hon har berättat om hur hon såg sig själv uppifrån liggandes där i förlossningssängen, med läkare och sjukvårdspersonail omkring sig. Allt kändes behagligt, mjukt och fint när hon ”åkte iväg”, men ändå var det vetskapen om tre små döttrar under fyra år som fick henne att ”vända om”, att få den styrkan att komma tillbaka.

Det här har gjort att jag alltid har varit mycket intresserad av nära-döden-upplevelser och astral projektion. Samt att jag har varit mycket rädd för att föda barn, vilket också var mycket besvärligt den första gången när jag blev igångsatt, pga lite förhöjd äggvita. Allt gick bra, men jag fick sövas efter förlossningen för att det blödde kraftigt inuti. Sen var jag så rädd att jag antingen inte hade fött flera barn, eller så var det lika bra att köra på så fort det gick. Vilket alltså blev fallet. Jag är så glad för våra fina fyra barn, varav tre är vuxna. Det har varit en lärorik resa som har varit större än allt annat jag har upplevt.

I vilket fall så undrar jag hur det är med dessa ut-ur-kroppen-upplevelser. När mamma berättade om min födelse senast, så kände jag igen så mycket ifrån sånt jag har läst, men en sak vet jag bestämt och det är att hon inte har läst ett enda dugg om sånt! Ändå stämmer hennes berättelse så väl överens med andras upplevelser. Vad är det då som händer? Är det tanken som målar upp en bild av skeendet, eller finns det något annat efter att vi har lämnat jordelivet? Själv tror jag på flera liv, känner mig helt trygg i att det finns något annat än enbart Jorden i detta stora Universum. Det kan inte bara vara Vi; någon mening med det här måste finnas.

Och jag tror på liv emellan våra liv. Kanske i andra dimensioner. Jag har alltid haft väldigt svårt för att tro på att alla våra tankar bara försvinner; så många tankar och känslor som finns i en enda hjärna/själ/kropp – hur skulle de bara kunna försvinna – ut i vad?!

Djupa tankar en lördagskväll. Väldigt intressant och om vi inte trodde på något…jag vet inte. Vad det nu är.

Kärlek kanske? Mellan alla oss människor. ❤

Läs mer:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Astral_projektion 

http://paranormal.se/topic/ut_ur_kroppen-upplevelse.html 

Varför drömmer man mardrömmar ibland?

 

Det googlade jag på och hittade lite information här. Analyserade snabbt mig själv och fastnade för punkterna med stress och för lite vatten, kanske.

” Faktum är att över 50 % rapporterar att de har mardrömmar tämligen ofta, och kvinnor har ofta mardrömmar än män.” Så står det på psykologisk.se och det tror jag stämmer rätt bra. Varför är det så då? Tänker vi kvinnor mer än män, eller hinner vi inte tänka klart under dagarna?

Känner igen mig i en av de tre vanligaste drömmarna: Att tappa tänderna. Långsamt, plågsamt, en efter en, medan ångesten river i bröstet (i sömnen alltså!). Det har jag drömt många gånger… Fast inatt minns jag inte vad det var, mer än att det var orosdrömmar om ett par som står mig nära. Jobbigt att vakna vid halvtre och det är helt mörkt och jag är helt slut efter en otäck mardröm. Jag lade mig och spelade på appen Bästa ordet (Bosse, kallar jag den) och då blev jag trygg och somnade om gott sedan.

Emellanåt brukar jag slå till med en jobbrelaterad stressdröm. Som när jag en gång i tidernas begynnelse var servitris på en nattklubb. Ett jobb som är otroligt fartfyllt och kräver snabba fötter. Det var roligt, men i drömmen hopade sig beställningarna, maten kom aldrig,och gästerna blev arga i sin hunger, eller jag tappade maten på kunden, sprang och sprang och kom inte fram till rätt bord pga en massa glada och fulla gäster i vägen…med mera. Har även drömt mardrömmar om försvunna elever och datorer som inte fungerat, fast inte så ofta som tur är!

Nu är det i allafall en solig dag här i Stockholm. Dottern som just har kommit på besök, håller
på att baka rulltårta. Det verkar bli gott och jag håller på att vakna lite mer.  🙂

Foto från: http://vinylmationkingdom.com/2013/12/16/infinity-blue-sky-nightmare-christmas/  Thanks!

Lustfostrade barn

Och om vikten av att skapa goda relationer med sina elever, istället för ett enbart sakorienterat ledarskap – det lyssnar jag på. Att hitta rätt i sitt ledarskap. Förr i tiden gick det an att enbart vara auktoritär, men nu är det annorlunda, menar psykologen i programmet. På UR finns hur mycket bra material som helst och psykolog Lasse Lindsjö, som här talar om pliktfostran, lustfostran och olika sorters ledarskap är mycket intressant och verkar oerhört kunnig.

Att olika barn behöver bemötas med olika strategier, pga olika uppväxt…Ja, som lärare behöver man verkligen vara flexibel.

Jag ska se några andra program också, som känns aktuellt där. Fast inte ikväll. 🙂

Titta här om du vill veta:

http://urplay.se/Produkter/162607-UR-Samtiden-Hur-kan-utatagerande-barn-bemotas

Det händer väl inte så där jättemycket

Men om jag har sovit gott så får ni veta det och då är det ett stort glädjeämne, t ex. Inatt sov jag först gott till 1-tiden, var vaken en halvtimme och sov vidare till 3- tiden. Kände att jag inte skulle kunna somna om, så då tog jag en halv krumelur och somnade om tills klockan ringde kvart i 7.

Det var det värt! Nu känner jag mig som en människa igen.

Sedan tar jag det ganska lugnt, förutom att jobba och köpa dyra Uggs till dottern och en billig Dvd-spelare på Claes Olsson, portabel som det så fint heter. Jobbar i raketfart om dagarna och har infört ett par nya rutiner, för tyckte att det var lite för pratigt i klassen, vid vissa nya moment ett par dagar i förra veckan. Lugn musik på morgonen spelas nu lågt och ska kunna höras, så då blev det lugnt mycket fortare och en stunds tyst läsning från första början. Sedan kan vi prata lite och gå igenom vår dag, vad som ska hända. Det blir en bra start. Jag brukar mycket sällan höja rösten, utan tvärtom använder jag mina ögon och ansikte och en ganska låg röst. Och så en massa beröm. Det brukar räcka. Fast har man själv en ovanligt trött dag, så känner barn på sig det om man inte fokuserar… så här fokuseras det mycket!  Jag tror också att den första smekmånadsfasen nu har gått vidare i en produktiv Vi-fas. Eller nå’t. Där alla bidrar med sitt och hjälps åt. Hehe, det här är bara en liten tvåa, men de här faserna går nog alla grupper igenom, på sina sätt.  😉

Det är roligt att försöka analysera sina dagar iallafall. Och ni får ta del av det som rör sig i mitt huvud. Just nu ser jag två olika meddelanden på min iPhone, så då börjar det genast röra sig i huvudet och jag undrar vad de kan handla om? Människor är inte alltid så lätta att förstå sig på, men det finns en bakomliggande, psykologisk orsak till våra beteenden. Tror jag (som en gång i tiden ville bli psykolog – och journalist och sångerska; helst allt på en gång.) 😀

Vad blev jag? En något trött lärare (som har hunnit med många andra  arbeten innan det). Fast att vara lärare, är världens bästa jobb, bara man hinner vila sig lite också.

http://www.lartecken.se/psykologi_a/psykologi_a_7_3_2.html

Väntar…

I poolen på Cypern var dottern som en delfin nästan. 🙂

På att min älskling ska vakna, så att vi kan cykla och bada. Hon har varit hängig i några dagar, men nu ska hon nog vara feberfri och badsugen. 

Väntar också på att äggen ska koka klart. Det är så mysigt till frukost, med ett kokt ägg toppat med kaviar. Förut kunde jag inte förstå varför jag kan få ont i magen av kokt ägg, men inte av stekt. Nu vet jag av kokerskan på jobbet, hon är urgullig, att det sker någon slags process just när man kokar ägg, vilket kan resultera i magont. Jag tar mig en magtablett (omeprazol -tack för att du finns!) och väntar en stund tills den verkar, sen brukar det gå bra. 🙂

Livet är många tankar. Iallafall för mig. Jag har insett att vi lever så olika, vi människor. Det vi väljer styr ju våra liv. Undrar hur det hade kunnat vara, om jag inte hade sagt ”Hej!” till den där brunbrända snyggingen på Tofta en gång för länge sedan? Eller om jag inte hade börjat jobba på bank, utan istället pluggat till lärare mycket tidigare än jag gjorde? Kunde ha varit rektor nu, kanske. Fast just det, jag vill ju jobba bland eleverna i ett klassrum. Så roligt.

Visste du förresten att kärleken är villkorslös? Innebär det då att vad än den man älskar gör efterhand, så älskar man? Det tror inte jag på. Jo, om det är bra saker, men det en människa gör visar ju också vem hen är och det tar lång tid att lära känna varandra. Visar man ingen omtanke eller respekt, vad är det då att älska? Och om ens partner har andra kvinnor eller män, så visst kan man fortsätta att älska, men varför fortsätta relationen? Verkar ju meningslöst och även kärlekslöst, iallafall från den ena sidan. 

Jag läser ofta psykologispalter i olika tidningar och det resulterar som du märker i ännu fler tankar. 🙂

Nu har hon vaknat, men vi väntar en stund. En liten. Det ska tydligen bli sämre väder, så det gäller att passa på idag. Ser fram emot att simma bland fiskyngel med dottern. Vart vi badar får ni veta sen.

Hej så länge.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ovadret-ar-har-for-att-stanna_8379410.svd

http://www.dn.se/nyheter/sverige/sommarvarmen-ger-risk-for-nya-skyfall/

Psykologi, relationer och sex

Jag läser ofta olika psykologers råd till människor som ställer en fråga. Tycker att det är mycket intressant och hur vi människor förhåller oss till varandra och Livet är bland det största, svåraste, viktigaste. För att det ska vara bra för oss alla.

Madeleine Gauffin Rahme är otroligt klok och har en mycket läsvärd spalt i SvD. Idag ger hon råd till en ung kvinna om varje människas rätt till sin egen kropp, att aldrig ställa upp på något man inte vill. Så självklart, men kanske inte något som unga tjejer, unga killar, äldre kvinnor och män alltid följer? Allt hon skriver i dagens artikel håller jag med om. Läs här.

Det är vettiga svar hon ger och säkert bra att få bekräftat den inställning man själv har.  Utvecklande för alla att ta del av, speciellt för de som kanske inte har fått så goda råd på vägen?

Ett litet citat

Det är enklare att slåss för sina principer än att leva upp till dem.

Alfred Adler

Och vem var Alfred Alder då? Jo, det var en österrikisk läkare och psykolog, som grundade individualpsykologin och under en tid samarbetade med Sigmund Freud. Mer om honom kan du läsa här.

Diskussioner

Olika religiösa symboler finner du här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Religion

Det tror jag är hur viktigt som helst att ha i skolan och i arbetslivet. Att lära i ett samspel – det tror jag på. Istället för att enbart sitta själv vid en bok och läsa in något, som du sedan ska svara på frågor om – och inte lufta det gemensamt, tillsammans med andra. Såklart att vi människor lär oss av varandra – också.

I ett samspel. Vi lyssnar, ifrågasätter, tänker och omvärderar ibland. Vi får förståelse för hur andra tänker och varför de tänker så. Diskussioner går att ha i små, eller stora grupper – så att alla kan komma till tals. En del av oss är mer bekväma i mindre grupper helt enkelt och då kan man sammanfatta i helklass i slutet av en diskussion. Till exempel.

Mer empati – det är också viktigt. Vi lär oss om varandra när vi pratar och lyssnar. Psykologen och pedagogen Lev Vygotskij som levde 1896- 1934, var klok han: ”barns utveckling sker i samspel med deras omgivning i högre grad än att det är en oberoende individuell process.”

Skolors religionsundervisning brister ofta och diskussioner hoppas ibland över, för att undvika obehagliga diskussioner. Det är beklagligt isåfall, men något Skolinspektionen har kommit fram till efter en granskning. Fast jag har svårt att tänka mig att det är så, de elever jag har mött har ofta varit mycket förtjusta i att tillsammans prata om olika ämnen. Vad det än gäller.

Intressant med nyheter i alla fall. Man får sig en tankeställare. 🙄

http://sv.wikipedia.org/wiki/Lev_Vygotskij

Psykologi

Det läser jag om och hamnade på en sida om psykisk misshandel. Kände igen en hel del från ett liv för mycket länge sedan och började tänka lite tillbaka. Tyvärr övergick det psykiska på den tiden även till fysisk misshandel, men är inte det den vanligaste gången, tro?

“Idealet ur våldsverkarens synvinkel är att offret förlorar balansen och bryter samman på något uppseendeväckande sätt, så att omgivningen tror att det rör sig om en psykiskt rubbad person. Förövaren framställer sig själv som offer, och upplever sig kanske också så…”

Just att den som utsätts blir osäker, tystlåten, eller att allt den säger låter knasigt så att man till sist blir helt tyst. Så var det för mig, i början av de 20. Fick blickar av honom på mig, så fort jag sa något bland andra. Är glad att jag klarade mig ur det, men så lätt hänt det är att duperas, manipuleras, hamna där och så vanligt det är! Läste förresten någonstans (för länge sedan) att en av fyra kvinnor någon gång i sitt liv blir slagna av sin partner.

”Narcissistisk personlighetsstörning är en personlighetsstörning som kännetecknas av narcissistens extrema känsla av självhävdelse, bristande verklighetsuppfattning, sitt stora behov av att befinna sig i centrum och brist på empati.” Jag läser det och placerar genast in den jag bodde med då i det. Han som troligen fortsatt att sätta sig på andra kvinnor, efter vad jag har hört. Och det konstiga är att, trots att han var rasist och ständigt klagade på alla utanför Sveriges gränser, så har han sedan levt med minst två svarta kvinnor. Underligt, men jag tror inte att han var snäll mot dem heller, tyvärr.

Tydligen är det i alla fall så att de som misshandlar ofta har narcissistiska personlighetsstörningar. Behov av bekräftelse, vara den bäste, alltid ha rätt, missnöje med sig själv…och då är det perfekt att försöka bryta ner en annan, kanske…?

Är glad att jag efter det haft det så bra och önskar ingen att råka ut för sånt nedbrytande! Jag är jag och ingen har rätt att sätta sig på mig. Eller dig. Ingenstans!

Källa: http://www.narcissism.se/