En kvinna i huvudstaden och Livet :)

Arkiv för kategorin ‘mamma’

Att prata med sin mamma i Coronatider

Vi har inte setts sedan i slutet av februari. Det fina äldreboendet min mamma bor på stängde för besök ett par veckor innan folkhälsomyndighetens beslut. Så klokt. Ännu har ingen där drabbats av något virus, peppar peppar 🌶👍

Min mor är dement sedan flera år och har svårt att handskas med en telefonlur, att ens förstå vem det är och hur man gör,samt kan bli mycket förvirrad eller orolig. Men idag var en ovanligt klar dag och de ringde 📞. Så roligt 👍

Dessa coronatider är märkliga. Jag har reducerat mitt liv mycket, går sällan till affärer och äter inte ute. Vill inte köpa sushi 🍣 pga rå mat, samtidigt som många är ute och minglar ganska nära. Jag träffar många elever, kolleger och vikarier utifrån, så egentligen tycker jag Sveriges strategi mot Corona är märklig. Mycket märklig 🦠

Jag bara gör det så gott jag kan, men tycker mycket är konstigt. 🧘‍♂️🧐

Ha en fin helg och sköt om dig🥳💖

Brunnsviken runt är vackert

Ett år sedan

Här sitter jag på balkongen, i 22,4 grader och svalkar mig. Tänker på att varje stund är en gåva och något att verkligen ta vara på❣️Den skrämmande och mycket skakiga upplevelsen (6,7 på Richterskalan) på den grekiska ön Kos för ett år sedan finns nog för alltid kvar, särskilt när det är sovdags. I mina drömmar ibland också, känns extra bra att vakna till en ny morgon då.

Kunde nyss inte fatta vad det var som lät här, men insåg sedan att någon granne sover och snarkar högt på sin balkong. Vad gör man inte när det blir för varmt inomhus i denna värmerekordsommar? 😅 Skillnaden på tropisk värme i Sverige och i länder längre söderut är väl bland annat att det oftast är svalare där inomhus, finns fläktar och air condition så att kroppen hinner vila emellanåt?! Här i Stockholm är fläktarna slut i affärerna🙁 Jag köpte en annan slags fläkt till mamma och även hit, som tyvärr inte snurrar, men iallafall blåser ut luften rakt fram så att det underlättar och svalkar av lite. Den är väl framförallt till för att använda som värmeelement på vintern, men om jag tycker att den långa heta perioden påverkar mig och andra mycket, så borde ju min äldre mamma behöva något avsvalkande ännu mer. Hon tyckte dock att det blev lite kallt😊

Klimatförändringar. Ett ord som upptar mina tankar mycket. Något har hänt denna sommar. Aldrig i hela mitt liv har jag upplevt en så lång period av hög värme, ända sedan i maj! Lite skrämmande faktiskt. Bränder i skogarna, i ett land som inte var förberett på något sådant…tur att hjälpsamma fantastiska människor och EU finns❤️

Det är skönt att sitta här ute. Nu fick jag sällskap i en kväll som är svalare än på länge – jag som älskar sommar och sol☀️🤗😅

Söndag fixat nytt boende åt m

Tack för denna helg, bra jobbat. Hälsa B att han va duktig👍

Pep in på HM o köpte svarta slacks och en svartgråmelerad tunn kofta. Stoppade linnet under de förb….de tightsen så nu kan jag ta mig hem utan att bli vansinnig på korvandet 😅

Jag tror hon blir nöjd💖

Strömavbrott och sportlov

Jag ligger i soffan under täcke och filtar. Fryser efter en rundtur till bank och Fältan, delvis med min mamma. Hade en del att fixa och blev otroligt väl bemött av underbar bankman på SHB-banken på Värtavägen. När mamma nu är ensam kvar så blir det mycket att ordna och det behöver hon hjälp med. Vi seglade nöjda ut därifrån efter uträttade ärenden.

Ut i snöstormen som suddade konturerna av världen omkring oss. Som tur var så var det nära dit vi skulle. Mamma var nöjd att komma till dukat bord, medan jag svävade vidare mot Fältöversten.

Mascaran höll sig bra på plats, trots snön som piskade mig rakt i ansiktet. I vissa mascaror ser man ju snabbt ut som en galen panda på två ben, bara av minsta lilla regnfukt i luften. Och ja, jag vet att det finns vattenfasta varianter, men jag gillar inte dem. Not.

På vägen hem köpte jag med sushi på Erik dahlbergsgatan 23, Asa sushibar. Så otroligt gott och underbart vänlig personal som piffar till maten lite extra. 😋 Efter att jag lagt mig till rätta i soffan, började jag att se på New girl, en härlig serie på Netflix och hann börja fnissa lite innan TVn slocknade. Och alla lampor i hela området. Tur jag har en mobil, men den är snart urladdad. Kan inte heller koka värmande the… tänk att våra liv är uppbyggda så mycket på STRÖM!! Kom tillbaka snart❣️

Har tänt många stearinljus. Mysfaktor mitt på dagen. 🤗

Hoppas du har det bra du som läste. Värme till dig⛄️

För tillfället

Så fyller Alzheimers sjukdom mina tankar. Mitt i midsommaren har så mycket tråkigt hänt och oavsett vilken tradition man har så sker det som sker ändå. Just då. ”Sommaren med Alzheimers” – det verkar bli det. 

Att syskon och närstående kan komma varandra närmare är fint. Mitt i allt. Alzheimers är en grym sjukdom som ingen borde drabbas av! Den tjusiga, världsvana kvinnan – hur kan det bli så här?! Det började med glömska för namn, tider, att något redan berättats 10 gånger – till något ingen borde få uppleva. Varken drabbade eller anhöriga. 

Vi kan inte göra annat än att acceptera att det är så här. Ta en dag i taget och stänga av lite grann. Ta hand om den tid vi har och är i. 

Är glad att ha haft en fin midsommar med nära ändå. Hoppas du som läste också haft det bra💙💛

Jag jobbar

Och jobbar. Och tar hand om andra. Ringer samtal, tröstar, försöker räcka till. Både dagtid och kvällstid. Mitt i allt kommer ett tackmail med världens finaste ord. Så underbart! Det är sådant som gör att man orkar, fortsätter att vara motiverad, engagerad, bryr sig. Tänk om alla vore så…💁

Vilken härlig sol med värme.  🌼🌞

Trevlig helg till alla fina🤗🌸

En period i Livet – om alzheimers 

Kom på en sak: Du lär dig något hela tiden. Varje dag.


En sak jag håller på att lära mig riktigt ordentligt om är Alzheimers sjukdom. Om demens med den varianten. En sjukdom som är mycket läraktig just för att den innehåller så många olika faser – ibland är det klart, men plötsligt blir det ganska snurrigt. Sedan ca ett och ett halvt år har jag lärt mig betydligt mer än innan, om denna en av hjärnans sorgliga sjukdomar i åldrandet (oftast börjar den iallafall hos äldre personer). 

Jag har lärt mig att lyssna utan att säga emot typ i stil med ”Ja, men det där stämmer ju inte. Det pratade vi ju om igår och då sade vi ju att…! Har du glömt det?!” Istället gäller det ofta att hålla med eller på ett smidigt sätt förklara något så att personen blir tryggare. Att hålla masken och vara den där stabila, lugna som milt emellanåt påminner om vem jag är. Att jag inte är min syster eller någon från hemtjänst. Det innebär att leta och leta efter saker som ”någon har tagit” när den demente själv har gömt dem för att inte någon (hemtjänsten t ex…) SKA ta sakerna. Nycklar, plånböcker, viktiga papper. 

För några år sedan flyttade m och l några trappor upp till en större lägenhet i samma port. Kanske var det då sjukdomen började? För mycket tid går åt till att förklara att: Jo, det här ÄR hemma och ni bor inte där längre. Det är era saker, inte bara likadana saker som ni hade där och det här är ert hem. Ni bor här nu och har gjort det länge. Dessutom måste alla peta i sig iallafall lite mat tre gånger om dagen. Och det kan hemtjänst hjälpa till med, även fast de tror att ni har ätit för att du säger det när de frågar… 

Det är många telefonsamtal till olika personer inom vården och hemtjänst. Det fungerar bättre numera, efter många samtal från oss systrar och det finns fantastiska grannar som hör av sig när det snurrat ordentligt.

Nu tror och hoppas jag på besked efter påsk på ett boende som kan ge den omvårdnad och trygghet som behövs. Det är en oro som ligger på lur hos anhöriga hela tiden och nu är det dags att få mer hjälp. 

Att följa någon nära i denna sjukdom, som har eskalerat ganska fort senaste året, är en stor omställning och även en slags sorgeprocess. För den som en gång var, glimtar bara fram ibland. 😔
💖🌟

Sista sportlovsdagen över

Och jag har fixat så mycket att jag nästan ser fram emot att jobba istället…


På påsklovet vill jag nog åka bort och koppla av lite mer…🤗 

Nu åker jag tunnelbana till hem, ljuva hem och mat. 

Ha en Trevlig fredag💛

Min mamma hade en ut ur kroppen-upplevelse


Och det var när hon födde mig… En dramatisk entré till världen gjorde jag tydligen och hon förlorade mycket blod och höll på att försvinna bort. Som tur är kom hon tillbaka.

Första gången hon berättade om det här var när jag fyllde femton år. Hon hade legat på sjukhus flera veckor innan jag föddes, pga komplikationer och det var inte så kul. Förstås. Sen vet jag inte vad det var riktigt, som gjorde att hon förlorade så mycket blod under förlossningen och försvann ett tag, men hon har berättat om hur hon såg sig själv uppifrån liggandes där i förlossningssängen, med läkare och sjukvårdspersonail omkring sig. Allt kändes behagligt, mjukt och fint när hon ”åkte iväg”, men ändå var det vetskapen om tre små döttrar under fyra år som fick henne att ”vända om”, att få den styrkan att komma tillbaka.


Det här har gjort att jag alltid har varit mycket intresserad av nära-döden-upplevelser och astral projektion. Samt att jag har varit mycket rädd för att föda barn, vilket också var mycket besvärligt den första gången när jag blev igångsatt, pga lite förhöjd äggvita. Allt gick bra, men jag fick sövas efter förlossningen för att det blödde kraftigt inuti. Sen var jag så rädd att jag antingen inte hade fött flera barn, eller så var det lika bra att köra på så fort det gick. Vilket alltså blev fallet. Jag är så glad för våra fina fyra barn, varav tre är vuxna. Det har varit en lärorik resa som har varit större än allt annat jag har upplevt.

I vilket fall så undrar jag hur det är med dessa ut-ur-kroppen-upplevelser. När mamma berättade om min födelse senast, så kände jag igen så mycket ifrån sånt jag har läst, men en sak vet jag bestämt och det är att hon inte har läst ett enda dugg om sånt! Ändå stämmer hennes berättelse så väl överens med andras upplevelser. Vad är det då som händer? Är det tanken som målar upp en bild av skeendet, eller finns det något annat efter att vi har lämnat jordelivet? Själv tror jag på flera liv, känner mig helt trygg i att det finns något annat än enbart Jorden i detta stora Universum. Det kan inte bara vara Vi; någon mening med det här måste finnas.

Och jag tror på liv emellan våra liv. Kanske i andra dimensioner. Jag har alltid haft väldigt svårt för att tro på att alla våra tankar bara försvinner; så många tankar och känslor som finns i en enda hjärna/själ/kropp – hur skulle de bara kunna försvinna – ut i vad?!
Djupa tankar. Väldigt intressant och om vi inte trodde på något…jag vet inte. Vad det nu är.

Kärlek kanske? Mellan alla oss människor. ❤

Alzheimers

”Ingen förtjänar ett sådant öde”, säger dr Richard Webber i ”Grey’s anatomy”, elfte säsongen. Min favoritserie och det uttalandet griper tag i mig direkt. Hjärnans fungerande och sjukdomar upptar mina tankar, tydligen även omedvetet när jag ser en serie.


Alzheimers sjukdom är inget jag önskar någon. Ett tjusigt par, en social, medveten och världsvan kvinna och så blir allt kaos, snurrar till, kräver ständiga utryckningar av närstående, ger stor oro, undran, sökande efter hjälp.  Alzheimer smyger sig på, skapar frågor hos de omkring – Vad är pga ålder, ”normalt”, annat – Vad kan vi göra och hur?! Luddiga svar från ”de som vet” och ständig beredskap hos anhöriga. När någon snurrar runt halvklädd i en port, är rädd och orolig, har panik och en egen föreställning om verkligheten. Det blir många samtal och mycket googlande i sökandet efter råd och hjälp!

Det är inte lätt att bli gammal. Ibland mer svårt och annars lättare, i en process. Att familjen dag från dag, stund från stund, inte vet hur läget är just då/nu, det tär. Så oerhört tragiskt att uppleva sin förälders förvandling när hjärnan inte längre fungerar helt och tillståndet varje dag långsamt försämras!

Den drabbade försöker dölja, väljer andra ord när ordförrådet plötsligt inte finns där, kommer inte ihåg olika händelse, som när grannar och polis nyligen hjälpt tillrätta. Och ett boende under uppsikt blir det enligt ansvarig läkare intet av ”förrän det händer nåt mer”!! Under tiden finns familj som lever i ständig stress, oro, knappt sover och hemtjänst som kämpar på. 

Ovissheten om vad som kommer sedan 😔 Sorg. 

Torsdag och nöjd

Att jag faktiskt orkat göra något efter jobbet för en gångs skull. Ett glas bubbel och lite mat i solen på Grekiska kolgrillen på Ringvägen. Mysigt med mamma. Det var riktigt varmt även idag i Stockholm, så extra skönt var det att sitta ute och se på förbipasserande flanörer och bilar. 



Har bestämt mig att inte stressa, vilket är lättare sagt än gjort. Men har konstigt nog fått väldigt mycket gjort ändå🤔😊 Nöjd. 

Lidl

  
På Magnus Ladulåsgatan har goda knyten, gott svart the och potatissallad på créme fraiche. 

Perfekt efter besök hos mamma och L. 😋 Sportlovsdag👍😛

Med hes stämma

Önskar jag alla en riktigt trevlig helg. Fylld av tankar över hur mycket som finns omkring oss.

img_0904
img_0909 Fisksoppa och vin på Harry’s på Södermalm; Swedenborgsgatan 24, är gott och trevligt.

Där var jag med hon som plötsligt inte kände igen mig. Och allt annat omkring.

Kram till dig som läste. Jag är nöjd med min vecka. Är du? 💖

Sova

Helt klart det bästa som finns, eller hur? Och ändå tar det en massa tid av tillvaron: att försöka somna, ligga klarvaken, somna gott och sedan försöka vakna….

Undrar däremot hur man kan vara helt klarvaken till över två, fast jag var avslappnad och hade varit väldigt sömnig halva kvällen innan? Det funderade jag på inatt. 😉

Idag är det en vanlig lördag.  Ska kika efter något vårligt att ha på mig, hälsa på  min mor och sedan äta något gott, hemma eller ute. Sushi och asiatisk buffé som finns på kinarestauranten som ligger precis vid Indiska och Östermalmshallen, lockar lite…mm. Trevlig personal och supergott!  

 

Mysigt

IMG_7235.JPG

Den underbara sushin på fotot är från Los Angeles i somras. Mums!

Att äta sushi med en fin kollega efter en lång dag är guldkant en onsdag. Vi brukar äta på Ashima Sushi på Valhallavägen 67. De har riktigt fräsch och otroligt god sushi och man blir så mätt, så mätt. Vänlig och hjälpsam personal och några få sittplatser (tio, kanske?). Det var såå gott och mysigt. Hoppas bara att hon kom hem ordentligt, nu när tunnelbanan stod stilla ett tag pga vagnfel.

Mamma är kvar på sjukhuset. De har pratat om pacemaker, men nu tvekar de så det blir fler prover och uppsikt. Jag hoppas att de kommer tillrätta med hjärtverksamheten alldeles snart, så att hon får komma hem till sin L fort. Hon vägrar att ha hemtjänst, trots att vi är flera som har sagt att det är vad som behövs, oavsett om det blir pacemaker eller ej. Om hon kommer hem imorgon, eller så fort det nu blir, så får jag åka dit och se till att de får mat i sig och att hon tar det lugnt. Som tur är så är vi flera döttrar, men jag bor närmast och det är ju bra att det bara tar en halvtimme port till port.

Imorgon är det torsdag. Vi hade julpyssel idag och det var roligt, men…jag är såå trött på julpyssel just nu. 😉

http://www.sushikartan.se/045493/Ashima_Valhallav%C3%A4gen

Min mamma

Vi är ganska lika, hon och jag. Hela hösten har hon svimmat flera gånger och nu skulle hon ha en EKG-apparat i ett dygn, men tydligen var det något som inte var så bra, för hon fick läggas in på sjukhus. Känner mig orolig, aningen paralyserad, men hoppas och tror att allt går bra.

Usch, det är för mycket runt omkring. Imorgon kommer hon att ha telefon, så då får jag ringa henne. Så jobbigt hon har haft det, den senaste tiden, att det kanske har bidragit till hennes mående?

Stress är inte bra, helt enkelt.

Etikettmoln